Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 1223-1224 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton, William - Hamilton, Sir William - Hamilton, James - Hamilton, Lord George - Hamilton, Charles William - Hamilton, sir William

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Limerick, blef 1685 af Jakob II utnämnd
till guvernör i Limerick samt väckte då stort
uppseende genom att offentligen besöka den
katolska mässan. H. stred efter Jakobs afsättning
för dennes sak på Irland, bl. a. vid Boyne 1690,
och tillbragte sedan sin återstående lefnad
som en bland de mera bemärkta medlemmarna
af Jakobs och den äldre pretendentens hof i
S:t Germain-en-Laye.

H. gjorde sig känd som
skicklig stilist genom sina parodiska contes,
förlöjligande tidens uppstyltade fesagor, samt
vann litterär berömmelse genom redigeringen
af sin svåger grefve Philibert de Gramonts
memoarer. Dessa Mémoires du Comte de Gramont
(1713, många gånger omtr.) anses väsentligen
vara H:s verk, utmärka sig genom en synnerligen
elegant språkbehandling samt innehålla massor af
värdefullt kulturhistoriskt materiel. H:s Contes
de féerie äro senast utgifna af Lescure (4 bd,
1873-74), hans samlade arbeten af Champagne
(2 bd, 1825).

12. Sir William H., skotsk filosof, f. 1788 i
Glasgow, d. 1856, studerade i Edinburgh och i
Oxford, verkade en tld som advokat, sökte 1820
förgäfves professur i moralfilosofi i Edinburgh,
men blef professor där 1821 i historia och 1836 i
logik och metafysik. Med afh. Philosophy of the
unconditionated (1829; i "Edinburgh review")
omplanterade han den kantska filosofien på
engelsk mark. I Discussions on philosophy and
literature (1852; 3:e uppl. 1866) utvecklade han
sin originella kunskapsteori och filosofi. Han
utgaf sin lärare Th. Reids samlade arbeten (2 bd,
1856) med anmärkningar. Hans lärjungar Mansel
och Veitch utgåfvo hans Lectures on metaphysics
and logic (4 bd, 1859 -60; 2:a uppl., i 2 bd
1866). En af H:s kunskapsteoretiska grundsatser
är: att tänka är att underkasta betingelser
(to think is to condition), d. v. s. för att
fatta eller begripa något måste vi tänka det i
förhållande till något annat, som betingar och
begränsar det. Därför kunna vi hvarken fatta ett
absolut helt eller något absolut enkelt. För allt
vårt tänkande gäller därför relativitetens lag
(law of relativity}. En tillämpning af den är
kausaliteten, hvars användande vid vårt tänkande
sålunda är ett uttryck för begränsningen af
vår kunskapsförmåga. Vi kunna fatta hvarken en
absolut början eller ett absolut slut. Af vår
tankes relativitet följer också, att filosofien
ej kan skänka oss någon absolut kunskap;
dess värde ligger därför icke i de resultat,
till hvilka den för, utan i den utveckling af
andlig kraft och sträfvan, som den innebär. Såsom
Lessing gör därför H. gällande, att sökandet af
sanningen har större betydelse för oss än dess
. egande: en vaken villfarelse är bättre än en
sof-vande sanning. - Vårt tänkande stannar med
nödvändighet vid ett dilemma, hvars olika led äro
lika ofattbara. Om vi söka tänka det obetingade,
måste detta fattas antingen som ett obetingadt
begränsadt, en absolut totalitet, eller som ett
obetingadt
obegränsadt, något oändligt i rum, tid och Men båda
strida mot relativitetslagen. Men dilemmat måste
lösas; en logisk nödvändighet tvingar oss att
icke erkänna tvenne kontradiktoriska motsatser
lika sanna, men lösningen kan ej gifvas af
tänkandet, utan af tron. Dess val bestämmes
af praktiska, moraliska motiv. Vi behöfva tro
på ett obetingadt väsen, som kan trygga våra
högsta andliga intressen, och detta väsen tänka
vi oss efter analogi med vårt eget andliga
väsen. Flera enskilda psykologiska och logiska
spörsmål har H. behandlat med stort skarpsinne,
och särskildt inom omdömesläran har han infört en
originell teori, "predikatets kvantifikation",
hvarigenom han söker lägga grunden till en "ny
analytik" till förenklande och fullständigande
af Aristoteles’ logik. Litt.: J. Stuart Mill,
"Examination of sir W. H:s philosophy" (1865;
6:e uppl. 1889); J. Veitch, "Memoir of sir
W. H." (1869), "H." (i Blackwoods "Philosophical
classics series", 1879) och "H., the man and
his philosophy" (1884).

13. James H., 2 :e markis och 1:e hertig
af Abercorn, f. 1811, d. 1885, egde stora
gods på Irland och var öns lordlöjtnant under
ministären Derby-Disraeli (juni 1866-dec.
1868). Han lyckades som sådan genom sin både
fasta och försonliga politik dämpa de hotande
feniska oroligheterna och belönades vid sin
afgång med hertigvärdigheten. Äfven under
Disraelis andra ministär var H. en tid
(1874-76) lordlöjtnant på Irland.

14. Lord George H., den föregåendes son,
politiker, f. 1845, var 1868-1906 medlem af
underhuset och tillhörde där det konservativa
partiet. Han var 1874-78 understatssekreterare
för Indien och därpå till ministären Disraelis
fall 1880 "vice president of council of
education". I Salisburys båda första ministärer
(1885-86 och 1886-92) var H. sjöminister, i
den tredje (1895-1902) minister för Indien.
Han bibehöll detta ämbete äfven under
Balfour, men afgick i sept. 1903 vid den schism
inom ministären, hvartill Chamberlains
tullplaner gåfvo anledning. H. har sedan
tidtals rätt kraftigt deltagit på frihandelssidan
i den pågående striden om tariffreformen.
Hans saklighet och grundlighet som politisk
talare ha förvärfvat honom aktning inom
alla partier. - H:s äldste broder, James H.,
2:e hertig af Abercorn, f. 1838,
sedan 1885 ordf. i British South Africa
company (se d. o.), är f. n. släkten H:s
hufvudman; en annan broder, lord Claud
H., f. 1843, konservativ parlamentsledamot
1865-88, är ledare för ett af Englands största
järnvägsföretag, Great Eastern railway company.
1-11,13-14. V. S-g. 12. S-e.

Hamilton [ha’milton], Charles William,
tysk målare af skotsk härkomst, f. 1668 i
Bruxelles, d. 1754 i Augsburg, hade en tid
anställning hos furstbiskopen Alexander Sigismund
i Augsburg. Han målade med stor naturtrohet
djur (vanligen fåglar och insekter) och växter,
i synnerhet tistlar. H:s fader, James H.,
och båda bröder, Philipp Ferdinand (1666-1740)
samt Johann Georg (f. 1672, d. 1737), målade
äfvenledes djur och "still-leben". Den sistnämnde
var hofmålare vid det kejserliga hofvet i Wien.

Hamilton [ha’milton], sir William, brittisk
diplomat och arkeolog, f. 1730, d. 1803,
tillhörde egentligen släkten Douglas, i det att
hans fär, lord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>