Print (PDF) - On this page / på denna sida - Hamntaxa - Hamntid - Hamntrafik - Hamnumgälder - Hamnvakt - Hamon, Jean Louis - Hamon, Augustin - Hampa - Hampblånor - Hampden, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som där lastas och lossas (k. förordn, ang. taxor å hamnafgifter 31 dec. 1907). Jfr Hamnafgift. H. W-l. Hamntid, tidvattensflodens "fördröjning" vid full- och nymåne. Tidvattensvågkammen eller m. a. o. högvatten inträffar i regel icke samtidigt med månens meridianpassage, utan vanligen en till två timmar efter, ja, somligstädes är det t. o. m. lågvatten vid månens mer.-pass. - Å hvarje ort stå likväl tiderna för högt och lågt vatten i tydligt samband med månens (skenbara) rörelse, så att högvatten alltid inträffar ett bestämdt, inom vissa gränser växlande tidsförlopp efter månens mer.-pass. Detta tidsförlopp kallas vanligen flodens fördröjning l. månflodsintervall. Flodens fördröjning vid full- och nymåne kallas hamntid (vanlig hamntid, eng. vulgar establishment, fr. établissement d'un port). Som nymånen passerar meridianen samtidigt med solen och fullmånen passerar meridianen vid midnatt, angifver således hamntiden (i sann tid), huru dags högvatten inträffar på den gifna orten de dagar, då det är ny- eller fullmåne. Därför benämnes hamntiden i engelska sjökort high water at full and change och utskrifves i timmar och minuter, som räknas från kl. 12 middag eller midnatt. - Flodens fördröjning efter månens meridianpassage växlar emellertid icke obetydligt under dagarna mellan ny- och fullmåne, något olika för olika orter, men med ganska bestämda mått för hvarje ort. Medelvärdet af flodens fördröjning (under en månad) kallas korrekt hamntid. Skillnaden mellan den korrekta hamntiden och flodens fördröjning en gifven dag kallas halfmånadsinekvalitet (i tid), liksom höjdskillnadens afvikning från sitt medelvärde benämnes halfmånadsinekvalitet i höjd. Jfr Ebb och Flod. H. W-l. Hamntrafik, sjöv., omfattningen af sjöfarten i en hamn. Man skiljer mellan den stora hamntrafiken, d. v. s. den egentliga sjöfarten på hamnen, omfattande alla från andra orter ankommande och alla till andra orter afgående fartyg, samt den lokala hamntrafiken, d. v. s. skeppsfarten inom ett särskildt hamnområde. Körande den förra se Hamn. H. W-l. Hamnumgälder, samtliga nödiga utgifter för ett fartygs ingående till, vistelse i och afgång till sjöss från en hamn. De omfatta således icke blott hamnafgifterna (se d. o.), utan jämväl lotspenningar, fyr- och båkafgifter, godtgörelse för fartygets förtöjning, bogsering, mätning, ballastning m. m. äfvensom utgifter för lastning och lossning. H. W-l. Hamnvakt, sjöv., sättet för vakttjänstgöringen i hamn eller till ankars. Jfr Sjövakt. - Den del af en skeppsbesättning, som fördelas till vaktgöring nattetid i hamn, benämnes natthamnvakt, H. W-l. Hamon [amå7], Jean Louis, fransk målare, f. 1821, d. 1874, elev af Delaroche och Gleyre, var i några år anställd vid porslinsfabriken i Sèvres och utförde vackra vasmålningar. Han slöt sig sedan till den af Gerôme grundade neogrekiska riktningen - hans bästa alster i dess anda är idyllen Min syster är icke här (1853, Louvre). Äfven den moderna genren De föräldralösa (1855) väckte bifall, så ock en tid framåt de kvasiantika genrer, som följde, oftast med barn och unga flickor. Mindre lycka gjorde hans italienska genrer Trollkarlen (1857) och Sånggudinnorna i Pompeji (1866). Jfr monografi af C. Hoffmann. G-g N. Hamon [amå7], Augustin, fransk tidningsman, f. 1862 i Nantes, har offentliggjort flera arbeten öfver sociologiska problem, La psychologie de l'anarchiste-socialiste (1895), Le socialisme et le congrës de Londres (1896), Déterminisme et responsabilité (1898) och Socialisme et anarchisme (1905) m. fl. samt har uppsatt tidskriften "L'humanité nouvelle". Hampa, Cannabis Tourn., bot., ett släkte hörande till fam. Moraceæ. - Vanliga hampan, C. sativa (se pl. till art. Beklädnadsväxter, fig. 1 a-g, där dock 1 a framställer honväxten och 1 b hanväxten, i motsats till hvad som genom tryckfel står i underskriften), är en enårig ört, med upprätt, styf stjälk och motsatta 5-9-fingrade blad; hanblommorna i axlika samlingar; honblommorna parvis sittande i öfre bladvecken; blommorna grönaktiga. Frukten består af en plattadt äggrund nöt, med glatt, glänsande grått eller gröngrått skal, som lätt delas i två hälfter, inneslutande en hvit, oljerik kärna, som är omgifven af en grönaktig hinna. Frukten är officinell under namnet Fructus cannabis, "hampfrön", och nyttjas på grund af sin halt af olja till en emulsion, emulsio cannabina, hvilken ofta nyttjas i urinvägarnas sjukdomar. Om den ur frukten pressade feta oljan, hampolja, se d. o. Hampfrökakor (se d. o.), som utgöra återstoden efter oljans utpressning, användas som fodermedel. "Hampfrön" är en vanlig föda åt burfåglar. S. k. hampfröextrakt, ett utpuffadt läkemedel, består till största delen af hvetemjöl. Om den narkotiska hampörtens (gunjah) användning se Haschisch. "Hampa" är för öfrigt det allmänna kollektiva namnet för de långa, starka och sega fibrer (bastceller), som genom särskilda åtgärder ("rötning" och "bråkning") frigöras ur hampörtens stjälkar och användas till gröfre tyger samt företrädesvis till finare eller gröfre snören, rep och kablar. Affallet vid fibrernas häckling kallas hampblånor och användes till stoppning, kalfatring o. d. Dref är sönderhäckladt gammalt tågvirke. Hampa importeras i synnerhet från Ryssland. Hampväxten härstammar sannolikt från Central-Asien och odlas nu i såväl kallare tempererade som tropiska länder. Under namn af jättehampa (Cannabis gigantea} odlas mycket ofta i bladväxtgrupper en form, som blir ända till 4 m. hög. Jfr Beklädnadsväxter, sp. 1238. Om indiansk hampa se Apocynum, om domingohampa se d. o. O. T. S. (G. L-m.) Hampblånor. Se Hampa. Hampden [hä'mpdon]. 1. John H., engelsk statsman, f. 1594, idkade grundliga studier i Oxford och Inner Temple i London samt bosatte sig 1619 på släktgodset Great Hampden i Buckinghamshire. Fr. o. m. 1621 till sin död var han för detta grefskap ledamot af underhuset. Från 1626 tillhörde han afgjordt oppositionen och var särskildt nära förbunden med dess förste ledare, sir John Eliot; 1627 satt han en tid fängslad för sin vägran att betala en under namnet tvångslån af regeringen i olaga form påbjuden skatt. Sin historiska ryktbarhet vann H., då han 1637 vägrade att betala en annan olaga skatt, de s. k. skeppspenningarna, och drog frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
