Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamntaxa - Hamntid - Hamntrafik - Hamnumgälder - Hamnvakt - Hamon, Jean Louis - Hamon, Augustin - Hampa - Hampblånor - Hampden, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som där lastas och lossas (k. förordn, ang. taxor
å hamnafgifter 31 dec. 1907). Jfr Hamnafgift.
H. W-l.
Hamntid, tidvattensflodens "fördröjning"
vid full- och nymåne. Tidvattensvågkammen
eller m. a. o. högvatten inträffar i regel
icke samtidigt med månens meridianpassage,
utan vanligen en till två timmar efter, ja,
somligstädes är det t. o. m. lågvatten
vid månens mer.-pass. - Å hvarje ort stå
likväl tiderna för högt och lågt vatten i
tydligt samband med månens (skenbara) rörelse,
så att högvatten alltid inträffar ett bestämdt,
inom vissa gränser växlande tidsförlopp efter
månens mer.-pass. Detta tidsförlopp kallas
vanligen flodens fördröjning l.
månflodsintervall. Flodens fördröjning vid full-
och nymåne kallas hamntid (vanlig hamntid,
eng. vulgar establishment, fr. établissement
d’un port). Som nymånen passerar meridianen
samtidigt med solen och fullmånen passerar
meridianen vid midnatt, angifver således
hamntiden (i sann tid), huru dags högvatten
inträffar på den gifna orten de dagar, då det är
ny- eller fullmåne. Därför benämnes hamntiden
i engelska sjökort high water at full and
change och utskrifves i timmar och minuter,
som räknas från kl. 12 middag eller midnatt. -
Flodens fördröjning efter månens meridianpassage
växlar emellertid icke obetydligt under dagarna
mellan ny- och fullmåne, något olika för olika
orter, men med ganska bestämda mått för hvarje
ort. Medelvärdet af flodens fördröjning (under en
månad) kallas korrekt hamntid. Skillnaden mellan
den korrekta hamntiden och flodens fördröjning
en gifven dag kallas halfmånadsinekvalitet
(i tid), liksom höjdskillnadens
afvikning från sitt medelvärde benämnes
halfmånadsinekvalitet i höjd. Jfr Ebb och Flod.
H. W-l.
Hamntrafik, sjöv., omfattningen af sjöfarten
i en hamn. Man skiljer mellan den stora
hamntrafiken, d. v. s. den egentliga sjöfarten
på hamnen, omfattande alla från andra orter
ankommande och alla till andra orter
afgående fartyg, samt den lokala hamntrafiken,
d. v. s. skeppsfarten inom ett särskildt
hamnområde. Körande den förra se Hamn.
H. W-l.
Hamnumgälder, samtliga nödiga utgifter för ett
fartygs ingående till, vistelse i och afgång
till sjöss från en hamn. De omfatta således icke
blott hamnafgifterna (se d. o.), utan jämväl
lotspenningar, fyr- och båkafgifter, godtgörelse
för fartygets förtöjning, bogsering, mätning,
ballastning m. m. äfvensom utgifter för lastning
och lossning. H. W-l.
Hamnvakt, sjöv., sättet för vakttjänstgöringen
i hamn eller till ankars. Jfr Sjövakt.
- Den del af en skeppsbesättning,
som fördelas till vaktgöring nattetid
i hamn, benämnes natthamnvakt,
H. W-l.
Hamon [amå7], Jean Louis, fransk målare,
f. 1821, d. 1874, elev af Delaroche och Gleyre,
var i några år anställd vid porslinsfabriken
i Sèvres och utförde vackra vasmålningar. Han
slöt sig sedan till den af Gerôme grundade
neogrekiska riktningen - hans bästa alster i
dess anda är idyllen Min syster är icke här
(1853, Louvre). Äfven den moderna genren De
föräldralösa (1855) väckte bifall, så ock en
tid framåt de kvasiantika genrer, som följde,
oftast med barn och unga flickor. Mindre lycka
gjorde hans italienska genrer Trollkarlen
(1857) och Sånggudinnorna i Pompeji
(1866). Jfr monografi af C. Hoffmann.
G-g N.
Hamon [amå7], Augustin, fransk tidningsman,
f. 1862 i Nantes, har offentliggjort
flera arbeten öfver sociologiska problem,
La psychologie de l’anarchiste-socialiste
(1895), Le socialisme et le congrës de Londres
(1896), Déterminisme et responsabilité (1898)
och Socialisme et anarchisme (1905) m. fl. samt
har uppsatt tidskriften "L’humanité nouvelle".
Hampa, Cannabis Tourn., bot., ett släkte
hörande till fam. Moraceæ. - Vanliga hampan,
C. sativa (se pl. till art. Beklädnadsväxter,
fig. 1 a-g, där dock 1 a framställer honväxten
och 1 b hanväxten, i motsats till hvad som genom
tryckfel står i underskriften), är en enårig
ört, med upprätt, styf stjälk och motsatta
5-9-fingrade blad; hanblommorna i axlika
samlingar; honblommorna parvis sittande i öfre
bladvecken; blommorna grönaktiga. Frukten består
af en plattadt äggrund nöt, med glatt, glänsande
grått eller gröngrått skal, som lätt delas i två
hälfter, inneslutande en hvit, oljerik kärna,
som är omgifven af en grönaktig hinna. Frukten
är officinell under namnet Fructus cannabis,
"hampfrön", och nyttjas på grund af sin halt
af olja till en emulsion, emulsio cannabina,
hvilken ofta nyttjas i urinvägarnas sjukdomar. Om
den ur frukten pressade feta oljan,
hampolja, se d. o. Hampfrökakor (se d. o.), som
utgöra återstoden efter oljans utpressning,
användas som fodermedel. "Hampfrön" är en
vanlig föda åt burfåglar. S. k.
hampfröextrakt, ett utpuffadt läkemedel,
består till största delen af hvetemjöl. Om
den narkotiska hampörtens (gunjah)
användning se Haschisch. "Hampa" är för öfrigt
det allmänna kollektiva namnet för de långa,
starka och sega fibrer (bastceller), som genom
särskilda åtgärder ("rötning" och "bråkning")
frigöras ur hampörtens stjälkar och användas
till gröfre tyger samt företrädesvis till finare
eller gröfre snören, rep och kablar. Affallet vid
fibrernas häckling kallas hampblånor
och användes till stoppning, kalfatring o. d.
Dref är sönderhäckladt gammalt tågvirke. Hampa
importeras i synnerhet från Ryssland. Hampväxten
härstammar sannolikt från Central-Asien och
odlas nu i såväl kallare tempererade som tropiska
länder. Under namn af jättehampa (Cannabis
gigantea} odlas mycket ofta i bladväxtgrupper
en form, som blir ända till 4 m. hög. Jfr
Beklädnadsväxter, sp. 1238. Om indiansk
hampa se Apocynum, om domingohampa se d. o.
O. T. S. (G. L-m.)
Hampblånor. Se Hampa.
Hampden [hä’mpdon]. 1. John H., engelsk
statsman, f. 1594, idkade grundliga studier
i Oxford och Inner Temple i London samt
bosatte sig 1619 på släktgodset Great Hampden
i Buckinghamshire. Fr. o. m. 1621 till sin
död var han för detta grefskap ledamot af
underhuset. Från 1626 tillhörde han afgjordt
oppositionen och var särskildt nära förbunden med
dess förste ledare, sir John Eliot; 1627 satt
han en tid fängslad för sin vägran att betala
en under namnet tvångslån af regeringen i olaga
form påbjuden skatt. Sin historiska ryktbarhet
vann H., då han 1637 vägrade att betala en
annan olaga skatt, de s. k. skeppspenningarna,
och drog frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
