- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1439-1440

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harakiri l. Harikiri - Harald - Harald Klak - harald Blåtand - Harald - Harald Hen l. Hein - Harald - Harald Kesja - Harald (Harold) - Harald Harfot - Harald Godwinsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bukens uppristande. Den förolämpade uppskar buken
för att återställa sin kränkta ära, för att
undandra sig en vanärande lefnadsställning eller
offentlig afrättning. Bukuppristningen tillgick
enligt bestämda regler: själfdödaren satte sig
på en matta, stötte den högtidligt öfverräckta
knifven i buken under naflen och skar ett djupt
snitt från höger till vänster. En närvarande vän
förkortade lidandet genom att hugga af hufvudet
på den döende. Harakiri var en företrädesrätt
för adelsmännen.

Harald, danska konungar.

1. H. Klak, brorson till Godfred, blef konung
812, men 814 förjagad af Godfreds söner och
återkom först 819 med kejsar Ludvig den frommes
hjälp. På H:s uppmaning kom ärkebiskop Ebo (se
denne) af Reims 823 till Danmark för att predika
kristendomen. Då H. 826 ånyo måste söka hjälp hos
kejsaren, lät han döpa sig i Ingelheim jämte sin
drottning och medförde Ansgarius till Danmark.
Kort därefter blef han förjagad och vistades
senare som furste i ett litet frisiskt landskap,
som han hade fått till län.

2. H. Blåtand, son till Gorm den gamle
och Tyra Danebod, blef konung omkr. 940 och
regerade i nästan 50 år. Hans moder var
kristen, och själf lämnade han kristendomen
fritt insteg i landet samt tillät den bremiske
ärkebiskopen Adeldag 948 stifta de första fasta
biskopsstolarna i Slesvig, Ribe och Aarhus.
Själf lät han dock först 960 döpa sig jämte
sin drottning samt byggde senare bl. a. den
äldsta kyrkan i Roskilde. H. hjälpte Harald
Gråfäll att bli konung i Norge, men då denne
ej lämnade honom den lofvade skatten, lät han
sin brorson Guld-Harald öfverfalla och dräpa
honom, men beredde därefter denne samma öde
genom Hakon jarl. Han gjorde sig nu till
herre i södra Norge och satte Hakon till jarl i
det norra. På det minnesmärke han vid Jællinge
reste öfver sina föräldrar kallar han sig själf
"den Harald, som vann allt Danmark och Norge och
gjorde danerna kristna". Vidare grundlade han
Jomsborg vid Oders mynning, sände dess höfding
Styrbjörn emot Erik Segersäll och senare hans
efterträdare Sigvald mot Hakon jarl, men bägge
gångerna utan framgång. Icke bättre gick det
honom i kriget mot tyske kejsaren Otto II, som
974 öfver Dannevirke trängde långt upp i Jylland.
Till sist utbröt en kamp emellan H. och hans son
Sven, och i denna blef H. sårad vid Helgenæs
och förd till Jomsborg, där han dog omkr.
985. Liket fördes till kyrkan i Roskilde.
Han var gift med Tove, dotter till obotriternas
furste Mistivi, som på en runsten kallar honom
"Harald den gode", och senare med Gunnhild;
enl. Saxo dessutom med Styrbjörns syster Gyrithe.
Förutom Sven Tveskägg hade han en son Hagen, som
grundlade ett rike i Samland, och dottern Tyra,
som var gift först med Styrbjörn och senare med
Olof Tryggvesson.

3. Harald, son till Sven Tveskägg, styrde
landet under faderns tåg till England och blef
konung efter hans död 1014; han ville ej dela
makten i Danmark med sin äldre broder Knut,
men hjälpte honom att eröfra England. Död’1018.

4. Harald Hen l. Hein ("Täljsten"; kallad
så till följd af sitt veka sinnelag), son
till Sven Estridsson, f. omkr. 1040, d. 1080,
blef 1076 efter faderns död vald till konung
mot brodern Knut (den helige), därför att han
gaf folket löfte om några goda lagar; senare
kräfde man af nyvald konung,
att han skulle hålla "Harald Hens lagar". Han
säges ha förbjudit tvekamp som rättsligt
bevisningsmedel och tillät tolfmannaed i
stället. Äfven myntväsendet förbättrades under
hans tid. H. begrofs i Dalby kyrka i Skåne.
E. Ebg.

Harald, danska prinsar.

1. Konung Harald Blåtands brorson.
Se Guld-Harald.

2. H. Kesja ("Spjut"), son till
Erik Ejegod, f. 1080, sattes 1103 till
riksföreståndare, då fadern drog till Jerusalem,
men måste träda tillbaka för sin farbroder Nils,
som 1104 valdes till konung. Han var tapper,
men våldsam och grym samt osedlig (af hans 15
söner voro blott fyra äkta födda), plundrade vidt
omkring från sin borg, Haraldsborg, vid Roskilde.
1132 förband han sig med sin halfbroder
Erik Emune för att hämnas dennes tredje broder
Knut Lavard, men slöt sig senare till dennes
mördare Magnus Nilsson och deltog med honom
i slaget i Foteviken 1134. Han flydde efter
nederlaget, men blef 1135 tillfångatagen nära
Vejle på Jylland och halshuggen jämte 6 söner.
Han var gift med Ragnhild, dotter till konung
Magnus Barfot i Norge. E.Ebg.

Harald (Harold), engelska konungar.

1. H. Harfot, son till Knut den
store och dennes anglosaxiska frilla Ælfgifu,
uppges vara född omkr. 1016 och var som barn
en tid underkonung i Danmark med Thorkil
den höge som förmyndare; enligt en osäker
uppgift i Knytlingasagan skall han äfven ha
varit lydkonung öfver en del af Skottland. Vid
faderns död 1035 gjorde H. anspråk på tronen i
England, understödd af jarl Leofric af Mercia
och den danska befolkningen i norra England.
Striden mellan H. och Knuts äkta son (med
Emma af Normandie) Hardeknut bilades genom en
kompromiss, enligt hvilken H. fick landet n. om
Thames och troligen värdighet af öfverkonung,
medan Emma i Hardeknuts namn skulle styra
öfver Wessex. H. vann emellertid på sin sida
den mäktige jarl Godwin, blef 1037 antagen
till konung öfver hela England och förjagade
Emma. Han afled i Oxford 17 mars 1040, just som
Hardeknut med en här var i antågande mot honom.
H:s lidelsefulla böjelse för jaktens nöjen
torde ha föranledt hans tillnamn. Jfr Freeman,
"History of the norman conquest", I (1868).

2. H. Godwinsson, f. omkr. 1022, var
son till den mäktige jarl Godwin (se d. o.) och
den danske jarlen Ulfs syster Gytha, omtalas
1045 som jarl i Östangeln, understödde fadern
i striderna 1051-52, då han vid dennes flykt
till Flandern begaf sig som hjälpsökande till
Irland och sedan återvände därifrån med en här,
hvars infall i Somerset bidrog till Godwins
seger öfver det normandiska partiet. H. blef
efter faderns död 1053 jarl i Wessex och
var under Edvard bekännarens återstående
regeringstid landets mäktigaste man och verklige
regent. Efter konung Edvards död (5 jan. 1066)
valdes H. omedelbart till konung och kröntes
redan följande dag. Han anfölls på hösten från
två håll, af norske konungen Harald Hårdråde och
hertig Vilhelm af Normandie; den förre besegrade
han vid Stamford bridge (25 sept.), men mot den
senare förlorade han vid Hastings (12 okt.) krona
och lif (se närmare England, sp. 606). En på
1100-talet spridd sägen, att H. skulle ha svårt
sårad lyckats fly och sedan till hög ålder lefvat
som eremit invid Chester, saknar all grund. -
H. var en högväxt och ståtlig man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:28:45 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free