- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
1441-1442

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Godwinsson - Harald - Harald Hårfager - Harald Gråfäll - Harald Grenske - Harald Hårdråde l. H. Sigurdsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

personligen tapper och framstående som fältherre;
som regent ådagalade han statsklok måttfullhet
och erkännansvärd rättvisa. Med sin frilla
Edith Svanhals hade han flera söner, och i hans
äktenskap (1064) med den walesiske höfdingen
Gruffydds änka Ealdgyth (syster till jarlarna
Edvin och Morkere) föddes postumt sonen Harald,
hvilken deltog i Magnus Barfots härfärd till
England 1098. Jfr Freeinan, ’"’The norman
conquest", och Steenstrup, "Englands erobring
ved hertug Vilhelm af Normandiet’’’. Se
Bayeuxtapeten. 1 o. 2. V. S-g.

Harald, norska konungar:

1. H. Hårfager, den förste konungen
öfver hela Norge (860-930), var son af Halfdan
Svarte och vid dennes död endast 10 år gammal.
Åtskilliga af de småriken, som hans fader
underkufvat, sökte begagna sig af H:s ungdom
för att återvinna sin själfständighet; men
med tillhjälp af sin morbroder Guthorm tvang
han dem att åter gifva sig. Då han någon
tid därefter friade till en mäktig kvinna vid
namn Gyda och fick ett hånfullt svar, skall
han ha aflagt det löftet att hvarken klippa
eller kamma sitt hår, förrän han lagt hela
Norges rike under sin spira. Han gick först
öfver Dovre, hvarest han fick hjälp af Haakon
Grjotgardssön, som sedan blef hans förnämste
jarl och bodde på Lade vid Trondhjem. Därefter
underkufvade han det västanfjällska Norge,
eröfrade Värmland från den svenske konungen och
besegrade i slaget i Hafrsfjord (872) de siste
småkonungar, som förenat sig mot honom och som
synas ha fått hjälp af de till Irland utflyttade
sjökonungarna. Därefter lät han, berättar
sagan, Ragnvald Mörejarl klippa hans hår samt
antog namnet Hårfager, medan han förut
burit öknamnet Lufa ("tofs"). H. afhände
bönderna deras odal, d. v. s. eganderätt till
jorden, samt tvang dem att betala skatt,
och när många af missnöje däröfver utvandrade
till Normandie, de skotska öarna, Färöarna
och Island, indrogos deras gods till kronan.
H. tillsatte en. jarl i hvarje fylke,
hvilken skulle sörja för skatternas
indrifvande samt handha lag och rätt. Jarlen
fick en tredjedel af skatten, men skulle till
gengäld under krig tjäna konungen med sextio
man samt årligen hålla ett gästabud för honom
och hans följe. Under hvarje jarl stodo fyra
eller flera hersar, hvilka hvar och en skulle
uppställa tjugu krigare och sköta en kungsgård.
De kallades sedermera lendermænd. Emedan de
utvandrade norrmännen gång på gång gjorde
härtåg till sitt gamla fäderneslands kuster,
drog H. öfver hafvet samt underkufvade
Hjaltland (Shetlandsöarna) och Orkneyöarna.
Omkr. 930 delade han riket mellan sina många
(enligt sagornas berättelser tjugu) söner,
hvilka alla fingo konunganamn, men gjorde
sin mest älskade son, Erik, till öfverkonung.
H. dog 933 och är höglagd på gården Hauge i
närheten af Haugesund. 18 juli 1872, vid
Norges tusenårsfest, restes där en minnesvård,
"Haraldsstötten", en 17 m. hög granitobelisk
omgifven af 29 2,5 m. höga "fylkesstenar".

2. H. Gråfäll, den föregåendes sonson, son af
Erik Blodyx och drottning Gunnhild, blef tillika
med sina bröder (Gunnhildssönerna) omkr. 960
konung i Norge. Tillnamnet Gråfäll fick han,
enligt sagorna, därför, att han ständigt
gick klädd i en gråverkskappa, som en
islänning skänkt honom. Danske konungen
Harald Blåtand, som var H :s fosterfader, hade
med en här och en flotta bistått bröderna i att
vinna Norge. Förledda af sin moder, begingo
de ett stort antal nidingsdåd. De innebrände
den mäktige Sigurd Lade jarl. Dennes son Haakon
eggade bönderna till uppror, men blef slagen och
flydde till Danmark. Med list lockade Harald
Blåtand H. dit, hvarefter denne, på Haakons
anstiftan, blef dräpt af Guld-Harald, vid Hals
i Limfjorden, omkr. 965.

3. H. Grenske, son af Gudröd
Björnssön, konung i Vestfold på
900-talet, uppfostrades i Grenland (hvaraf
tillnamnet Grenske) och var elfva år gammal,
då hans fader blef dräpt af Gunnhildssönerna.
Då flydde han till Oplandene och därifrån till
Sverige, hvarest han uppehöll sig hos den
mäktige bonden Skoglar-Toste. Om sommaren
låg han i viking. Då Gunnhildssönerna
blifvit fördrifna, följde H. med Harald
Blåtand och Haakon jarl till Norge, hvarest
han under dansk öfverhöghet blef konung
öfver Vestfold och Agder. Han var gift
med Gudbrand Kulas dotter Asta, hvilken
han dock öfvergaf af kärlek till Sigrid Storråda,
Skoglar-Tostes dotter. Då han förföljde
henne med sitt frieri, blef han, på
hennes anstiftan, innebränd. H:s änka,
Asta, födde kort därefter sonen Olof
(den helige) och blef sedermera gift med
Sigurd Syr, konung i Ringerike.

4. H. Hårdråde l. H. Sigurdsson,
konung 1046-66, son af Sigurd Syr,
konung i Ringerike, och den föregåendes
änka, Asta. Då hans halfbroder, Olof
(den helige), 1030 återvände från Gårdarike,
slöt sig den femtonårige H. till honom med
manskap och utmärkte sig i slaget vid Stiklestad.
Då segern där vek från hans sida, räddade han
sig till Gårdarike samt drog därefter med 500
krigare till Konstantinopel, hvarest han
blef anförare för väringarna och med heder
deltog i många strider, hvarom ryktet nådde ända
till hans fädernesland. 1046 vände H. med stora
rikedomar tillbaka till Norge, hvarest Magnus
den gode, Olof den heliges son, var konung.
Denne öfverlämnade åt honom hälften af sitt
rike och insatte honom kort före sin
död, 1047, till konung i Norge. Magnus
hade burit äfven Danmarks krona, men
lämnade den åt Sven Estridsson, hvilket
gaf anledning till ett 16-årigt krig mellan
H. och Sven. 1064 nödgades dock H. att afstå
från sina fordringar på Danmark. H. var en
klok och kraftfull konung samt en utmärkt skald,
men därjämte hård, ränkfull och härsklysten,
och folket gaf honom därför namnet Hårdråde.
Den gamle höfdingen Einar Tambaskälfver och
hans son Eindride lät han på lömskt sätt dräpa
i Trondhjems kungsgård, och då förbittringen
öfver denna våldsbragd framkallade
ett uppror, stillades detta först genom Finn
Arnessons mellankomst. Sedermera blef den
mäktige Kalf Arnessön på H :s anstiftan
dödad af danskarna. Finn Arnessön och
Haakon Ivarsson drefvos i landsflykt. Under
kriget med Danmark anlade H. staden Oslo.
1066 drog han med en stor här och flotta
öfver till England, hvarest Harald Godwinsson
tillvällat sig regeringen. Enligt sagornas
berättelser hade han af dennes broder Tostig,
jarl af Northumberland, uppmanats att göra sina
företrädares kraf på Englands tron gällande.
Men troligare synes det dock vara, att hans
anfall på norra England föregåtts af ett aftal
med den normandiske hertigen Vilhelm Eröfraren,
hvilken vid samma tid gick öfver Kanalen.
I slaget vid Stamford bridge (nära York)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:10:41 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbj/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free