- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
43-44

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasan - Hasanije - Hasard - Hasarmavet. Se Hadramaut - Hasaua - Hasbani, Nahrel- - Hasbeja - Hasbenet. Se Has - Haschimiter - Haschisch. Se Hasjisj - Haschka, Laurenz Leopold. Se Gott erhalte Franz den kaiser - Hasdeu, Bogdan Petriceicu - Hasdrubal - Hase l. Haase - Hase, Karl Benedikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hásan l. Hassan ("skön"), ofta förekommande
arabiskt namn. Mest bekant af dess bärare
är profetens dotterson H., d. 669, son till
Omar, den fjärde kalifen. Se Kalifat. —
Om den muhammedanske sektledaren H. Ibn Sabbâh
se Assasiner.

Hasanije, en arabisk stam i sydligaste delen af
det nubiska stäpplandet, v. om Hvita Nilens nedersta lopp.
H. A.*

Hasard (af fr. hasard), slump, tillfällighet. —
Par hasard [par aṡār], fr., af en slump,
händelsevis. — Hasardera, anförtro åt slumpen,
äfventyra, våga. — Hasardspel, spel, hvars utgång
beror på slumpen, ej af de spelandes skicklighet.

Hasarmavet. Se Hadramaut.

Hasaua (Hasawa), inhemskt, jurakiskt, namn på samojederna.

Hasbani, Nahrel-, Jordans källflod.

Hasbeja, stad i drusernas område i Syrien,
omkr. 55 km. v. från Damaskus, vid ett litet
tillflöde till Nahr el- Hasbani och på västra
sidan af Hermon, 700 m. ö. h. Omkr. 4,000 inv.,
af hvilka omkr. 3,000 äro kristna. Amerikansk
(sedan 1846) och brittisk syrisk mission. Detta
lilla samhälle led förr mycken förföljelse af
den grekiska kyrkan och sedermera af druserna,
som 1860 massakrerade nära tusen kristna. Slottet
i H. innehades en tid af korsfararna, men intogs
1171 af drusiska emirer af släkten Schihâb,
hvilken innehade det, tills turkiska myndigheter
i förra årh. togo det i besittning. Några
resande ha identifierat H. med bibelns
Baal-Gad (Jos. 11:17), ett antagande, som
vinner sannolikhet genom förekomsten af flera
tempelruiner nära staden. På bergssluttningarna
finnas yppiga oliv- och vinplanteringar, och i
omgifningen vinnes jordbeck.
(J. F. N.)

Hasbenet, veter. Se Has.

Haschimiter, arabisk släkt af kureischiternas stam. Muhammed tillhörde denna ätt.

Haschisch. Se Hasjisj.

Haschka, Laurenz Leopold. Se Gott erhalte Franz den kaiser.

Hașdeu [ha’ʃdeå], Bogdan Petriceicu,
rumänsk vetenskapsman och skald, f. 1836 i
Chotin i Bessarabien, d. 1907, blef 1878
riksarkivarie och professor i jämförande
språkforskning i Bukarest. H. uppträdde
som författare i historiska, språkliga,
arkeologiska och etnografiska frågor och skref
därjämte nationalekonomiska och filosofiska
afhandlingar. Han uppsatte tidskrifterna
"Archiva istorică a României" (4 bd, 1865—67),
"Columna lui Trajan" (8 bd, 1870—77), "Revista nouă". I
Istoria critică a Românilor (2 bd, 1873—74)
sökte han bl. a. häfda rumänernas direkta härstamning
från Trajanus’ kolonister. I
Cuvênte din betrânĭ (3 bd, 1878—82)
utgaf och tolkade han några af de äldsta rumänska
texterna (från tiden 1550—1600) och arbetade på
rumänska akademiens uppdrag på "Etymologicum magnum
Romaniæ" (1887 ff.). H:s arbeten sakna ofta kritik
och metod, men hans verksamhet bidrog dock mäktigt
till väckandet af vetenskapligt lif i Rumänien.
Han skref äfven dikter, noveller och historiska dramer
(Răsvan Vodă m. fl.).

Hasdrubal, namn på flera kartagiska fältherrar.
— 1. H., Hannos son, skickades 255 f. Kr.
med en stor här till Sicilien för att försvara ön
mot romarna, men blef i grund slagen af konsuln
Lucius Cæcilius Metellus vid Panormos 251—50 f. Kr.
Af sina landsmän dömdes han frånvarande till döden. —
2. H., Hamilkar Barkas’ måg, var
en af ledarna för krigspartiet i Kartago och
följde sin svärfader, då denne begaf sig till
Spanien för att där utvidga sitt fäderneslands
välde. När Hamilkar 229 f. Kr. stupat, uppdrogs
öfverbefälet i Spanien åt H. Under loppet af
8 år (229—221 f. Kr.) eröfrade han Spaniens
skönaste landskap och utsträckte Kartagos
välde ända till Iberus (Ebro), hvilken flod
han genom fördrag med romarna förband sig att
icke öfverskrida. H. grundlade flera städer,
bl. a. "Cartago nova" (Cartagena), skyddade
handel och näringar samt förskaffade Kartago
för dess industrialster en god afsättningsort
i Spanien. H. mördades 221 f. Kr. —
3. H., Hannibals yngre broder, erhöll öfverbefälet
i Spanien, när hans äldre broder tågade till
Italien, 218 f. Kr. Romarna sände emot honom
bröderna Gnæus och Publius Scipio, hvilka
drefvo kartagerna tillbaka och hindrade H. att
öfver Pyrenéerna sända en här till sin broders
undsättning. 213—211 kämpade han med större
framgång mot Roms bundsförvant i västra Afrika,
Syphax, återvände därefter till Spanien, uppref
den romerska hären och besatte landet till
Ebro. 208 blef H. slagen vid Bæcula, men kunde
dock ej hindras att öfvergå Pyrenéerna och rycka
in i Italien, till Hannibals undsättning. På
våren 207 blef han af romarna slagen vid Metaurus
(n. om Sena) i Umbrien och stupade själf i
striden. Hans hufvud inkastades i Hannibals
läger. "Som officer och som man var han värd
att vara Hannibals broder." —
4. H., Gisgons son, bidrog kraftigt till
Scipionernas nederlag i Spanien 211, men
blef jämte Mago slagen nära Bæcula 206 f. Kr.
Han var 204 öfverbefälhafvare öfver den af
26,000 man och 140 elefanter bestående här,
som var lägrad utanför Kartago och af Publius
Scipio öfverrumplades och skingrades (203).
Kort härefter beröfvade sig H. lifvet. —
5. H., i 2:a årh. f. Kr. en af ledarna
för det kartagiska patriotpartiet, som gjort
till sin uppgift att försvara Kartagos rätt
mot Masinissas och romarnas kränkningar.
Han ställdes i spetsen för den armé, som
sändes mot Masinissa, men visade sig vara en
af dessa "härfördärfvare, som kartagerna plägade
utnämna till fältherrar". Ehuru H:s armé var
större än Masinissas, blef han i grund slagen
och tvungen till en neslig fred (150 f. Kr.).
Genom påtryckning af det romerska partiet
i Kartago dömdes H. därför till döden,
men lyckades fly och samlade en 20,000
man stark här, med hvilken han understödde
sin fädernestad i kampen mot Rom.
Sedan han låtit döda öfverbefälhafvaren
i Kartago, Masinissas dotterson, som
äfven hette Hasdrubal (148), bemäktigade han
sig själf öfverbefälet. När Kartago 146 föll
i romarnas händer, kastade H. sig till Scipios
fötter och bad om förskoning, medan hans hustru
under förbannelser öfver sin mans feghet störtade
sina barn och sig själf i lågorna. H. dog som
fånge i Italien.
R. Tdh.

Hase l. Haase [hāṡe], biflod till Ems från
höger, upprinner på Teutoburgerwald och utflyter
vid Meppen. 130 km., segelbar 58,5 km.
J. F. N.

Hase [hāṡe], Karl Benedikt, tysk-fransk filolog,
f. 1780 i Sulza vid Naumburg, d. 1864 i Paris,
dit han begifvit sig 1801 och där han sedan 1816
varit anställd som professor först i grekisk,
sedan i tysk och komparativ filologi. H. utgaf nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free