- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
61-62

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hasselgren, Gustaf Erik - Hasselmusen. Se Hasselmössen - Hasselmussläktet. Se Hasselmössen - Hasselmössen - Hasselquist, Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att efterträda sin forne lärare som professor
vid akademien. Han hade s. å. hemsändt en
altartafla för Jakobs kyrka i Stockholm, Kristi
uppståndelse;
under öfverfärden hade den dock
blifvit så illa skadad af väta, att den ej
kunde för sitt ändamål användas. Sannolikt
var det andra omständigheter, som gjorde,
att taflan förkastades. — Hans följande
konstnärsbana blef ej heller särdeles rik på
lagrar. Då han 1818 utställde Ragnar Lodbrok
i ormgropen,
gjorde man sig lustig öfver den
något otympliga nordiska gudavärld, som målaren
gifvit plats i taflans öfre del; och äfven 1822
blefvo flera af hans arbeten å utställningen
af en del af pressen omildt handterade. En
särdeles varm försvarare fann han i akademiens
sekreterare Gerss, som med eftertryck framhöll
H:s solida kompositionsgåfva, hans redbara
teckning och hans konstnärliga lärdom. H:s
sista arbeten, Erik den heliges sista andakt
(1823, Nationalmuseum) och Erik den heliges
landstigning i Finland,
lyckades ej heller
tillvinna sig lifligare sympatier. H:s fel äro
en viss tröghet och tyngd i sammansättningen,
men framför allt en tung och föga tilltalande
färg, en glatt modellering och saknaden af
luftperspektiv. Staten eger två svenskhistoriska
kompositioner från hans yngre dagar (å
Rosersberg) samt en mindre tafla, De fria
konsterna begråta Gustaf III:s död
(deponerad
i Falun, landshöfdingeresidenset). Två
själfporträtt af H. egas af konstakademien, hvars
led. han blef 1812. — Äfven H:s maka, Anna
Katarina H
., född Åbom (f. 1775, d. 1841),
målade såväl i olja som lavyr.
—rn.*

Hasselmusen. Se Hasselmössen.

Hasselmussläktet. Se Hasselmössen.

illustration placeholder
Hasselmusen.

Hasselmössen, Myoxidæ, zool., en till gnagarnas
ordning hörande familj, ha ögonen och öronen
väl utbildade, de senare ej dolda i hårfällen,
kindtänder fyra, sällan tre, i hvarje käkhalfva,
svansen mer eller mindre långhårig. De skiljas
från alla andra gnagare genom saknaden af
blindtarm. Arterna af denna familj lefva alla i Gamla världen och
vistas i träd eller i hålor, som de själfva
gräfva. De äro i allmänhet i rörelse under
dygnets mörkare del, springa snabbt och klättra
förträffligt. Till sitt utseende likna de något
ekorrarna och sitta liksom dessa på bakfötterna,
då de äta, hvarvid de föra födan till munnen med
framfötterna. I de tempererade trakterna ligga
de i vinterdvala, hvarvid de antingen då och då
vakna upp och äta af sitt insamlade vinterförråd
eller lefva på sitt om hösten rikliga fett. Deras
föda utgöres af frukter och frön, för några
äfven af insekter, ägg och fågelungar.
Fångade som ungar, blifva de tämligen tama. — Hit
hör hasselmussläktet, Myoxus l. Muscardinus,
hvilket har tämligen små öron, lång svans,
fyra kindtänder i hvarje käkhalfva; med
undantag af den främsta kindtanden ha de öfriga
platta kronor, med fem till sju tvärställda
emaljslyngor. Af detta släkte finnes i Sverige
blott en art, hasselmusen, M. avellanarius
(se fig.), hvilken ofvan är gulbrunaktig
eller rostgulaktig, med svarta spetsar
på stickelhåren, ljusare på kroppssidorna,
under blekt rostgulaktig, utan färggräns, samt
hvitaktig på hakan, strupen och bröstet. Svansens
hårbetäckning är ej synnerligen lång, tilltager
dock i längd mot svansspetsen och är något
riktad åt sidorna. Hasselmusen förekommer
sällsynt här och där i södra och mellersta
Sverige. För öfrigt finnes den i mellersta och
södra Europa. Honan ynglar sannolikt två gånger
om året och får hvarje gång 3—6 ungar. Sitt
sommarbo, som är byggdt af löf, mossa, torrt
gräs, ormbunkar m. m., fäster hasselmusen
på grenarna af någon tät buske; vintern
tillbringar den däremot i ett väl ombonadt
bo under trädrötter, i trädhål o. s. v. Födan
utgöres af bok- och ekollon, hasselnötter, bär
och andra växtämnen.
C. R. S.*

Hasselquist, Fredrik, naturforskare, f. 3
jan. 1722 i Törnevalla socken i Östergötland,
blef 1741 student i Uppsala och uppehöll sig
där genom privat kondition. Snart fattades
han af en brinnande håg för medicinen och
naturalhistorien, erhöll 1746 af med. fakulteten
ett kungligt stipendium och försvarade 1747
under Linnés inseende sin första akademiska
afh., Vires plantarum. Då Linné framhöll,
att Palestinas naturförhållanden dittills voro
så godt som h. o. h. okända, beslöt H. att
begifva sig dit. Sedan han på våren 1749
aflagt med. licentiatexamen och disputerat för
doktorsgraden (Theses medicæ inaugurales,
pres. Rosén), afreste han i aug. s. å. med
levantiska kompaniets skepp till Smyrna,
dit han ankom i nov. och där han 1750 öfver-
vintrade. I mars 1750 begaf han sig inåt landet
till Magnesia, besåg berget Sipylos och for sedan
tillbaka till Smyrna. Därefter reste han genom
Alexandria och Rosette till Kairo samt dröjde
där ett år, under hvilken tid han underrättade
sig om Egyptens klimat, besåg pyramiderna,
studerade noggrannare än någon före honom
Nilens ebb och flod samt gjorde rika skördar
af naturalster. Sedan till resans fortsättande
penningar insamlats i Sverige, begaf han sig
i mars 1751 till Jafa och Heliga landet samt
återvände genom Tyrus, Sidon, Cypern, Rhodus
och Chios i aug. till Smyrna med rika samlingar
af naturalier af alla slag. Därifrån ärnade
han besöka Libanon, men hans gamla bröstlidande
utbröt med våldsam kraft, och 1752 dog han i byn
Badga utanför Smyrna. Efter hans död lade hans
kreditorer beslag på alla hans samlingar och
manuskript; på förslag af Linné och arkiatern
Bäck inköptes de kort därefter af drottning
Lovisa Ulrika för 14,000 dal. kmt och fingo plats
i hennes naturaliekabinett på Drottningholm
(exemplar af växterna finnas i drottningens
herbarium, nu i Uppsala universitets ego). Vid
åsynen af så många oerhörda saker på en gång
hisnade Linné, såsom han själf säger. H. hade
under sin resa till Vet. akad. och Vet. soc. i
Uppsala och "Lärda tidningar" sändt en mängd
resebref, iakttagelser o. s. v. De förvärfvade
honom kallelse till led. af bägge dessa lärda
samfund (1750, 1751);

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 22:09:23 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free