Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hastings, Warren - Hastings, Francis-Rawdon - Hastings, James - Hastings-sand. Se Deister-sandsten - Hasvinkel. Se Has - Hat - Hatch, Edwin - Hatchettolit - Hate - Hatfield - Hatherley - Hathor (Athor) - Hathor-kapitäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otillförlitliga essay öfver H. och
framställningen i Mills "History of India"
(vol. 3—6). Bland nyare biografier öfver
H. märkas sådana af Trotter (1878), sir A. Lyall
(1889) och Malleson (1894) samt sir Ch. Lawson,
"The private life of Warren H." (1895).
3. Francis Rawdon-H., earl af Moira, sedan
1817 markis af Hastings, brittisk krigare och
statsman, f. 1754, d. 1826, hette ursprungligen
Rawdon och härstammade endast på mödernet
från släkten H:s Huntingdon-gren. Han
deltog med utmärkelse 1775—81 i kriget mot de
nordamerikanska kolonierna, blef 1782 öfverste
och 1783 brittisk peer (baron Rawdon), tillhörde
den utsväfvande prinsens af Wales förtroligaste
umgänge och ärfde 1793 sin faders irländska
titel earl af Moira. 1793 och 1794 anförde han
med föga framgång engelska expeditioner till
Bretagne och Flandern, blef 1803 general och
1806 generalfälttygmästare (master of the
ordnance). H. var 1813—22 generalguvernör i
Bengalen. Kriget mot Nepal 1814—16, utrotandet
af de fruktade röfvarbanden Pindáris och
befästandet af det brittiska väldet i mellersta
Indien genom maratternas slutliga besegrande
(1817—18) äro de viktigaste tilldragelserna
under hans indiska ämbetstid (jfr Indien,
historia). Från 1824 till sin död var H. guvernör
på Malta. Jfr Ross, "The marquess of H." (i
serien "Rulers of India", 1893).
1, 2 o. 3. V. S—g.
Hastings [he͡i’stiȵṡ], James, skotsk
encyklopedisk redaktör, född i Huntly,
präst inom den unerade skotska frikyrkan,
sedan 1901 anställd i St. Cyrus i närheten af
staden Montrose, teol. doktor vid Aberdeens
universitet. H. har gjort sig känd inom den
teologiskt bildade världen dels som utgifvare
sedan 1890 af en synnerligen väl redigerad och
mycket spridd tidskrift, "Expository times"
(utkommer med ett nummer hvar månad), dels,
och framför allt, som redaktör för flera
stora encyklopediska verk af exegetiskt och
allmänt religionshistoriskt innehåll, till
hvilka han förstått att skaffa sig medarbetare
bland hela världens förnämsta fackmän. Under
loppet af 1890-talet utgaf han sålunda
"Dictionary of the Bible" (5 bd, 1898—1904),
det f. n. största och bästa bibellexikonet,
där den nyare vetenskapens tryggade resultat
framlagts i specialartiklar rörande historiska,
arkeologiska och bibelteologiska ämnen. 1906—07
utsände H. "Dictionary of Christ and the
gospels" (2 bd), särskildt lämpadt för präster
och predikanter. 1908 utgaf han 1:a delen af
"Encyclopædia of religion and ethics" (beräknadt
att omfatta 10 bd), som lofvar att blifva det
förnämsta sammelverket på religionshistoriens
vidsträckta område. Samtliga ofvannämnda arbeten
utgifvas af förlagsfirman T. & T. Clark i
Edinburgh.
E. S—e.
Hastings-sand [he͡i’stiȵṡ-sä’nd], geol. Se
Deister-sandsten.
Hasvinkel, veter. Se Has.
Hat, psyk., en passion, hvars grund är en
olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål
och som yttrar sig i ett permanent begär att
skada detta. Dess motsats är kärlek, och dess
närmaste frände inom själslifvet är vreden,
hvilken som kortvarig affekt är detsamma, som
hatet är som permanent sinnesbeskaffenhet. Om
vreden ej får utlösas i handling, kan den öfvergå
till hat, som därför kan betecknas som en undertryckt
vrede. Å andra sidan slår hatet lätt vid
ringa anledningar ut i vredesutbrott:
man tål litet af den man hatar.
S—e.
Hatch [hä’tʃ], Edwin, engelsk teolog, f. 1835,
d. 1889, sedan 1867 universitetslärare,
exeget och kyrkohistorisk forskare i Oxford,
var 1867—85 prorektor vid S:t Mary’s hall
därstädes. H:s forskningar rörande den äldsta
kristna kyrkans organisation anses på sitt område
epokgörande. Hans arbeten The organisation of
the early Christian churches (1881), The growth
of church institutions (1887) och The influence
of greek ideas and usages upon the Christian
church (1890) utgåfvos i tysk öfv. med tillägg
af A. Harnack. Resultaten af H:s studier öfver
"Septuaginta" framlades i Essays in biblical
greek (1889) och det efter hans död utgifna
verket af honom och E. Redpath A concordance to
the Septuagint and the other greek versions
of the old testament (2 bd, 1891—97). Jfr
"Memorials of E. Hatch, edited by his brother"
(1892).
V. S—g.
Hatchettolit Smith, miner., ett gulbrunt
tantalocolumbate af uranium; egentl. vikt = 4,85.
A. Hng.
Hate, nord. myt., Hrodvitnes
son, heter en af de ulfvar, som förfölja och
hota att uppsluka solen. — I Eddasången om
Helge Hjorvardsson omnämnes en H. som fader
till jättekvinnan Hrimgerd.
Th. W.*
Hatfield [hä’tfīld], stad i engelska grefsk. Hertford,
8 km. ö. om S:t Albans. 7,551 inv. (1901). Vid
H. ligger i en stor park släkten Cecils
ståtliga slott H. (se bild däraf å pl. XV till
art. Byggnadskonsten), ett vackert prof på
Elisabetstil. Det har åtskilliga minnen från
Tudorernas tid, bl. a. de från rättegången mot
Maria Stuart bekanta schatullbrefven. Edvard VI
och Elisabet bodde båda på H., när de kallades
till tronen.
J. F. N.
Hatherley [hä’thəli], lord. Se Wood, W. P.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
