Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haúsa - Haúsa bókoi. Se Haúsa - Haúsaländerna. Se Haúsa - Hauschild, Wilhelm Ernst Ferdinand Franz - Hauegger, Friedrich von - Hausen, Friedrich von. Se Friedrich, F. v. H. - Hausen, Reinhold Teodor - Hauser, Franz - Hauser, Kaspar - Hauser, Miska (Michael) - Hauser, Otto - Haushofer, Max - Haushofer, Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hausaland" (1896), Lippert och Mischlich. "Beiträge
zur geschichte der Haussa staaten" (1903).
J. F. N.
Haúsa bókoi. Se Haúsa.
Haúsaländerna. Se Haúsa.
Hauschild [-ʃilt], Wilhelm Ernst Ferdinand
Franz, tysk målare, f. 1827, d. 1887, var
verksam i München. Bland hans många taflor
i Münchens äldre Nationalmuseum märkes Karl
XII vid Poltava. Dessutom utförde han en Kristi
korsfästelse (i Maximilianeum) samt fresker
i slotten Herrenchiemsee och Neuschwanstein.
J. K—e.*
Hausegger, Friedrich von, österrikisk
musikskriftställare, f. 1837 i Wien, d. 1899
i Graz, studerade juridik, men samtidigt
äfven musik för Salzmann och Dessoff, blef
först advokat i Graz samt 1872 docent i
musikens historia och teori vid universitetet
därstädes. Som hans hufvudarbete anses Die musik
als ausdruck (1885; 2:a uppl. 1887), ett kort,
sakrikt och med den nyare fysiologiens rön
riktadt repetitorium i tonkonstens estetik,
högst fjättrande och speciellt af wagneristerna
uppställdt som ett "standard work". H:s arbete
Das jenseits des künstlers (1893) innehåller
många fina och djupgående undersökningar om
den konstnärliga verksamheten. Efter hans
död utgåfvos Unsere deutschen meister Bach,
Mozart, Beethoven, Wagner (1901) och Gedanken
eines schauenden (1903). — Hans son Siegmund
v. H., f. 1872 i Graz, sedan 1903 dirigent för
museikonserterna i Frankfurt a. M., har gjort sig
bemärkt som tonsättare med bl. a. operan Zinnober
(1898), symfoniska dikter och färgrika sånger.
A. L.*
Hausen, Friedrich von. Se Friedrich, F. v. H.
Hausen, Reinhold Teodor, finsk historiker,
arkivman, f. 9 okt. 1850 å Bomarsund på Åland,
blef student 1869, filos. kandidat 1876 och
filos. licentiat 1882. Sedan 1872 tjänstgjorde
han som e. o. amanuens i Finlands statsarkiv,
blef 1876 amanuens och 1880 aktuarie samt
utnämndes 1883, efter att sedan 1881 ha förestått
chefsämbetet, till statsarkivarie. H. har af
trycket utgifvit bl. a. Anteckningar gjorda
under en antiqvarisk forskningsresa 1870
i vestra Nyland (1872), 1871 uti Egentliga
Finland samt på Åland (1873) och 1876 i östra
Nyland (1881), planschverken Kuustö slott
(1883) och Finlands medeltidssigill (1900),
Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst,
tillväxt och närvarande organisation (1883),
urkundspublikationerna "Bidrag till Finlands
historia" (I—III, 1881—1901), "Åbo domkyrkas
svartbok" (1890), "Utdrag ur Åbo domkyrkas
räkenskaper 1553—1700". F. n. (1909) är
H. sysselsatt med tryckningen af ett finländskt
medeltidsdiplomatarium. Han tog 1890 initiativet
till ett uppslagsverk öfver den Finland
rörande litteraturen, hvilket vidlyftiga arbete
f. n. omfattar den periodiska litteraturen till
1890. (T. C.)
Hausen, Franz, tysk musiker, f. 1794 nära
Prag, d. 1870 i Freiburg im Breisgau, var elev
af Tomaczek, 1817—37 en uppburen operasångare
(basbaryton) samt 1846—64 direktor och sånglärare
vid konservatoriet i München. H. hade i synnerhet
anseende som grundlig kännare af Bach, af
hvilken han samlade dyrbara manuskript, samt
som förträfflig sånglärare, en verksamhet,
hvars rika erfarenheter han nedlade i sin
Gesanglehre fur lehrende und lernende (1866).
A. L.*
Hauser, Kaspar, psykologiskt märkvärdig
person. Han uppträdde, klädd som en bondgosse,
i Nürnberg i maj 1828, försedd med ett bref,
af det innehåll, att han vore född i april
1812 och i okt. s. å. blifvit funnen utanför en
fattig bondes stuga, att denne uppfostrat honom
i sträng afsöndring från världen, men undervisat
honom i läsning, skrifning och kristendom samt
slutligen, ständigt färdandes under natten,
fört honom till Neumarkt (en liten stad nära
Nürnberg). Man gjorde fruktlösa försök att
få reda på gossens förflutna. Högt stående
personer togo sig an hans uppfostran, men han
visade sig föga mottaglig för undervisning,
till ytterlighet skygg och rädd samt trög och
lögnaktig. Ett öfverfall, för hvilket han i
dec. 1833 uppgaf sig blifvit utsatt af en person,
som stämt möte med honom under löfte om att lämna
upplysningar om hans härkomst, tyckes ha varit
simuleradt. Han afled af följderna några dagar
senare, 17 dec. Romantiska utläggningar om honom
som en föregifven arfprins af Baden spredos
och försvarades t. o. m. af den rättslärde
P. J. A. von Feuerbach i ett särskildt arbete,
hvars slutsatser dock bestreds af rättsadvokaten
Mittelstädt i Hamburg i dennes bok: "K. H. und
sein badisches prinsenthum" (1876). Hans
gåta har aldrig blifvit löst. H:s lif har
behandlats i romanform 1908 af J. Wassermann.
(S—e.)
Hauser, Miska (Michael), ungersk violinist,
f. 1822 i Pressburg, d. 1887 i Wien, elev af
Kreutzer, Mayseder och Sechter, gjorde från
1840 konstresor i Europa (Sverige 1844 och
1867), Amerika, Australien m. m. och firade
stora triumfer genom briljant färdighet
och smältande föredrag. Hans kompositioner
voro en tid, dels för sin smekande sång
(Wiegenlied, komponerad på Tahiti), dels för
sina flageolettkonster (Vogelcaprice), mycket
beundrade af dilettanter. Sina reseminnen samlade
han i Wanderbuch eines österreichischen virtuosen
(2 bd, 1858—59).
A. L.*
Hauser, Otto, tysk författare, f. 1876 i
Dianes, Kroatien, bosatt i Wien, har utöfvat
en utomordentligt omfattande verksamhet
som öfversättare från såväl österländska som
europeiska språk (från svenska, jämte inledning,
i "Aus fremden zungen" 1902; Verlaine, Dante,
Rossetti, Swinburne, Wilde, Longfellow, van
Eeden, Li-taipe, nederländsk, belgisk, dansk
och serbisk lyrik m. m.), litteraturforskare
(Die japanische dichtung, 1904, Die chinesische
dichtung och Die urform der psalmen, 1907)
och vitter författare (Ethnographische novellen,
1901, Lehrer Johannes Johansen, 1902, dramat
Mutter und sohn, 1903, Lucidor der unglückliche,
1905, 1848, 1907, Spinoza, 1908 m. fl.).
R—n B.
Haushofer [-håfer]. 1. Max H., tysk målare,
f. 1811, d. 1866, var 1844—66 professor vid
konstakademien i Prag. Han valde för det mesta
sina motiv från de tyska alperna, särskildt
från Chiemsee i Bajern, hvarjämte Böhmerwalds
natur först af honom gjordes till föremål
för konstnärlig framställning. H. var lika
lycklig i återgifvandet af det älskliga och
glada i landskapet som i framställningen af det
storartade. Hans styrka låg i det mästerliga
ordnandet af molnmassorna.
2. Max H., den föregåendes son, tysk statistiker,
nationalekonom och författare, f. 1840 i München,
d. där 1907, sedan 1868 professor i statistik
och nationalekonomi vid tekniska högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
