Print (PDF) - On this page / på denna sida - Haúsa - Haúsa bókoi. Se Haúsa - Haúsaländerna. Se Haúsa - Hauschild, Wilhelm Ernst Ferdinand Franz - Hauegger, Friedrich von - Hausen, Friedrich von. Se Friedrich, F. v. H. - Hausen, Reinhold Teodor - Hauser, Franz - Hauser, Kaspar - Hauser, Miska (Michael) - Hauser, Otto - Haushofer, Max - Haushofer, Max
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hausaland" (1896), Lippert och Mischlich. "Beiträge zur geschichte der Haussa staaten" (1903). J. F. N.
Haúsa-soldat.</img> Haúsa bókoi. Se Haúsa. Haúsaländerna. Se Haúsa. Hauschild [-Jilt], Wilhelm Ernst Ferdinand Franz, tysk målare, f. 1827, d. 1887, var verksam i München. Bland hans många taflor i Münchens äldre Nationalmuseum märkes Karl XII vid Poltava. Dessutom utförde han en Kristi korsfästelse (i Maximilianeumj samt fresker i slotten Herrenchiemsee och Neuschwanstein. J. K-e.* Hausegger, Friedrich von, österrikisk musikskriftställare, f. 1837 i Wien, d. 1899 i Graz, studerade juridik, men samtidigt äfven musik för Salzmann och Dessoff, blef först advokat i Graz samt 1872 docent i musikens historia och teori vid universitetet därstädes. Som hans hufvudarbete anses Die musik als ausdruck (1885; 2:a uppl. 1887), ett kort, sakrikt och med den nyare fysiologiens rön riktadt repetitorium i tonkonstens estetik, högst fjättrande och speciellt af wagneristerna uppställdt som ett "standard work". H:s arbete Das jenseits des künstlers (1893) innehåller många fina och djupgående undersökningar om den konstnärliga verksamheten. Efter hans död utgåfvos Unsere deutschen meister Bach, Mozart, Beethoven, Wagner (1901) och Gedanken eines schauenden (1903). -- Hans son Siegmund v. H., f. 1872 i Graz, sedan 1903 dirigent för museikonserterna i Frankfurt a. M., har gjort sig bemärkt som tonsättare med bl. a. operan Zinnober (1898), symfoniska dikter och färgrika sånger. A. L.* Hausen, Friedrich von. Se Friedrich, F. v. H. Hausen, Reinhold Teodor, finsk historiker, arkivman, f. 9 okt. 1850 å Bomarsund på Åland, blef student 1869, filos. kandidat 1876 och filos. licentiat 1882. Sedan 1872 tjänstgjorde han som e. o. amanuens i Finlands statsarkiv, blef 1876 amanuens och 1880 aktuarie samt utnämndes 1883, efter att sedan 1881 ha förestått chefsämbetet, till statsarkivarie. H. har af trycket utgifvit bl. a. Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa 1870 i vestra Nyland (1872), 1871 uti Egentliga Finland samt på Åland (1873) och 1876 i östra Nyland (1881), planschverken Kuustö slott (1883) och Finlands medeltidssigill (1900), Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst, tillväxt och närvarande organisation (1883), urkundspublikationerna "Bidrag till Finlands historia" (I-III, 1881--1901), "Åbo domkyrkas svartbok" (1890), "Utdrag ur Åbo domkyrkas räkenskaper 1553--1700". F. n. (1909) är H. sysselsatt med tryckningen af ett finländskt medeltidsdiplomatarium. Han tog 1890 initiativet till ett uppslagsverk öfver den Finland rörande litteraturen, hvilket vidlyftiga arbete f. n. omfattar den periodiska litteraturen till 1890. (T. C.) Hausen, Franz, tysk musiker, f. 1794 nära Prag, d. 1870 i Freiburg im Breisgau, var elev af Tomaczek, 1817--37 en uppburen operasångare (basbaryton) samt 1846--64 direktor och sånglärare vid konservatoriet i München. H. hade i synnerhet anseende som grundlig kännare af Bach, af hvilken han samlade dyrbara manuskript, samt som förträfflig sånglärare, en verksamhet, hvars rika erfarenheter han nedlade i sin Gesanglehre fur lehrende und lernende (1866). A. L.* Hauser, Kaspar, psykologiskt märkvärdig person. Han uppträdde, klädd som en bondgosse, i Nürnberg i maj 1828, försedd med ett bref, af det innehåll, att han vore född i april 1812 och i okt. s. å. blifvit funnen utanför en fattig bondes stuga, att denne uppfostrat honom i sträng afsöndring från världen, men undervisat honom i läsning, skrifning och kristendom samt slutligen, ständigt färdandes under natten, fört honom till Neumarkt (en liten stad nära Nürnberg). Man gjorde fruktlösa försök att få reda på gossens förflutna. Högt stående personer togo sig an hans uppfostran, men han visade sig föga mottaglig för undervisning, till ytterlighet skygg och rädd samt trög och lögnaktig. Ett öfverfall, för hvilket han i dec. 1833 uppgaf sig blifvit utsatt af en person, som stämt möte med honom under löfte om att lämna upplysningar om hans härkomst, tyckes ha varit simuleradt. Han afled af följderna några dagar senare, 17 dec. Romantiska utläggningar om honom som en föregifven arfprins af Baden spredos och försvarades t. o. m. af den rättslärde P. J. A. von Feuerbach i ett särskildt arbete, hvars slutsatser dock bestreds af rättsadvokaten Mittelstädt i Hamburg i dennes bok: "K. H. und sein badisches prinsenthum" (1876). Hans gåta har aldrig blifvit löst. H:s lif har behandlats i romanform 1908 af J. Wassermann. (S-e.) Hausen, Miska (Michael), ungersk violinist, f. 1822 i Pressburg, d. 1887 i Wien, elev af Kreutzer, Mayseder och Sechter, gjorde från 1840 konstresor i Europa (Sverige 1844 och 1867), Amerika, Australien m. m. och firade stora triumfer genom briljant färdighet och smältande föredrag. Hans kompositioner voro en tid, dels för sin smekande sång (Wiegenlied, komponerad på Tahiti), dels för sina flageolettkonster (Vogelcaprice), mycket beundrade af dilettanter. Sina reseminnen samlade han i Wanderbuch eines österreichischen virtuosen (2 bd, 1858--59). A. L.* Hausen, Otto, tysk författare, f. 1876 i Dianes, Kroatien, bosatt i Wien, har utöfvat en utomordentligt omfattande verksamhet som öfversättare från såväl österländska som europeiska språk (från svenska, jämte inledning, i "Aus fremden zungen" 1902; Verlaine, Dante, Rossetti, Swinburne, Wilde, Longfellow, van Eeden, Li-taipe, nederländsk, belgisk, dansk och serbisk lyrik m. m.), litteraturforskare (Die japanische dichtung, 1904, Die chinesische dichtung och Die urform der psalmen, 1907) och vitter författare (Ethnographische novellen, 1901, Lehrer Johannes Johansen, 1902, dramat Mutter und sohn, 1903, Lucidor der unglückliche, 1905, 1848, 1907, Spinoza, 1908 m. fl.). B-n B. Haushofer [-håfer]. 1. Max H., tysk målare, f. 1811, d. 1866, var 1844--66 professor vid konstakademien i Prag. Han valde för det mesta sina motiv från de tyska alperna, särskildt från Chiemsee i Bajern, hvarjämte Böhmerwalds natur först af honom gjordes till föremål för konstnärlig framställning. H. var lika lycklig i återgifvandet af det älskliga och glada i landskapet som i framställningen af det storartade. Hans styrka låg i det mästerliga ordnandet af molnmassorna. 2. Max H., den föregåendes son, tysk statistiker, nationalekonom och författare, f. 1840 i München, d. där 1907, sedan 1868 professor i statistik och nationalekonomi vid tekniska högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
