Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hawthorne, Nathaniel - Hawthorne, Julian - Haxo, François Nicolas Bénoît - Haxobatteri. Se Haxo. - Haxthausen, Gustava Charlotta Märta Aurora von - Haxthausen, Fredrik Gottschalck - Haxthausen, August Franz Ludwig Maria - Hay, Anders Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amerikanska litteraturens förnämsta roman,
en dyster lifshistoria om skuld och hämnd,
flyttade s. å. till Lenox, där han skref romanen
The house of the seven gables (1851; "Huset med
de sju gaflarne", 1874), med en oöfverträfflig
skildring af hans hembygd. The Blithedale romance
(1852) återger i omdiktning hans erfarenheter
från Brook-farm och innehåller en kritik af de
filantropiska sträfvandena, hvilken på många
håll ej förläts honom. För sina barn skref
H. två samlingar grekiska sagor, The wonder book
for girls and boys (1852) och Tanglewood tales
(1853; sv. öfv. 1869, 1875 och 1883), som blifvit
mycket spridda. Samtidigt utkom en ny samling af
hans smärre noveller, The snow image (1852). 1853
flyttade H. till Liverpool som amerikansk konsul
— en indräktig plats, som han erhöll tack vare
presidenten Fr. Pierce, hans gamla skolkamrat,
till hvars val han bidragit med en valpolitisk
biografi —; politiska omskiftelser i Förenta
staterna gjorde, att han 1857 åter måste lämna
denna post. Öfver Frankrike begaf han sig då
till Italien, hvarifrån han 1859 återvände till
England, där han 1860 utgaf sin sista större
roman, The marble faun or romance of Monte
Beni (i den för England bestämda upplagan
kallad "The transformation"). Efter att ha
flyttat tillbaka till Concord utgaf han Our
old home (1863), en samling anteckningar från
vistelsen i England, med delvis mycket skarpa
omdömen om engelskt folklynne och engelska
förhållanden. Han påbörjade flera större verk,
men hans kraft räckte ej till mer än brottstycken
(The ancestral footstep, Septimius Felton,
or the elixir of life, Dr. Grimshawe’s secret,
The Dolliver romance). Hans anteckningar från
främmande länder, Notebooks, offentliggjordes
postumt 1868, 1870—71, hans First diary 1897. H.,
som framför allt sysslar med skuldmedvetandets
och brottets problem, är betydande genom den
psykologiska fördjupningen och den konstnärliga
formen i sina arbeten. Samlade upplagor af
dessa föreligga i 25 bd (1851—83), 13 bd (1883
och 1902). Biogr. af hans son Julian H. (2 bd,
1884), som äfven skrifvit "J. H. and his circle"
(1903), G. P. Lathrop (1876), H. James (1880),
M. D. Conway (1887), H. Bridge (1893), Rose
Hawthorne Lathrop (1897) och Woodberry (1902).
2. Julian H., den föregåendes son, amerikansk
författare, f. 22 juli 1846 i Boston, vistades
1868—70 och 1872—74 i Dresden, 1874—81 i
London, har varit ingenjör, men sedermera
egnat sig uteslutande åt tidningsmannaskap
och skriftställeri. H. har utom de båda
arbetena öfver fadern skrifvit romaner,
bl. a. Mrs. Gainsborough’s diamonds (1878; "Fru
Gainsboroughs diamanter", 1879), American Monte
Christo ("En amerikansk Monte Christo", 1895 och
1909), en samling Saxon studies (i "Contemporary
review" 1875) och en Förenta staternas historia,
1899 i 3 bd. Se biogr. öfver H. af H. James 1895.
1 o. 2. R—n B.
Haxo [akså̄], François Nicolas Bénoît,
baron, fransk fortifikationsgeneral,
f. 1774, d. 1838, blef 1809 öfverste och
generalmajor, 1812 divisionsgeneral och 1830
pär. H. var en af den nyaste tidens mest
framstående militäringenjörer. Han deltog i
belägringarna af Zaragoza (1809) och Lerida
äfvensom i slaget vid Wagram (s. å.) och ledde
själf belägringarna af Mequinenza och Tarragona,
där han grundlade sitt stora rykte. Under
fälttåget i Ryssland 1812 tjänstgjorde
han som Napoleons adjutant och förde 1813
befäl öfver ingenjörkåren. Som president i
fortifikationskommittén ledde han sedermera
befästningsarbetena vid Belfort, Sedan,
Grenoble och Écluse. Han ledde äfven
belägringen af Antwerpen (1832). Det
af H. konstruerade s. k. Haxo-batteriet,
hvilket vunnit vidsträckt användning, utgöres
af kanonkasematter, hvilkas frontmur skyddas för
den fientliga elden genom en jordvall, i hvilken
embrasurer äro nedskurna framför kanongluggarna,
O. A. B.*
Haxobatteri [akså̄-]. Se Haxo.
Haxthausen, Gustava Charlotta Märta Aurora von,
dotter af K. H. Gyllenhaal (se denne),
författarinna, f. 1830 på Torp, Daretorps socken,
Skaraborgs län, d. 1888 i Stockholm, äktade
1873 danske legationssekreteraren F. F. von
Haxthausen, uppträdde som författarinna med två
samlingar berättelser Från svenska hem (1883—84)
under märket Klara Kuhlman. Se tidningen
"Idun" för 1888.
Haxthausen, Fredrik Gottschalck, norsk officer,
f. 14 juli 1750 i Köpenhamn, d. 6 juli 1825
i Kristiania, tjänstgjorde 1788 som major och
generaladjutant hos prins Karl af Hessen vid
inryckningen i Sverige, blef s. å. intendent
för norska hären och 1802 generalmajor och
direktör för militärinstitutet. Han var
en duktig och initiativrik administratör,
men egennyttig och girig. 1814 spelade han
en ej obetydlig roll som Kristian Fredriks
regeringsråd och statsråd, men nödgades af
allmänna opinionen nedlägga sina ämbeten. Han
blef 1815 åtalad inför riksrätt framför allt med
hänsyn till sitt förhållande till vapenhvilan och
konventionen i Moss, friades från vidare åtal,
men dömdes att betala rättegångskostnader. Äfven
Öfverkrigskommissionen och Höjesteret frikände
honom. 1817 fick han afsked från alla sina ämbeten.
O. A. Ö.
Haxthausen, August Franz Ludwig Maria, friherre
von H., tysk nationalekonomisk författare,
f. 1792, d. 31 dec. 1866, erhöll, sedan han
1829 offentliggjort ett förtjänstfullt arbete
om Nord-Tysklands agrariska förhållanden,
preussiska regeringens uppdrag att undersöka de
preussiska provinsernas jordbruksförhållanden,
som behandlades i Die ländliche verfassung
in der provinzen Ost- und Westpreussen
(1839) och Die ländliche verfassung in der
provinz Pommern (1861). 1843 företog han,
pä uppdrag af kejsar Nikolaus, en resa genom
Ryssland. Han offentliggjorde sina därunder
gjorda forskningar i Studien über die innern
zustände, das volksleben und insbesondere die
ländlichen einrichtungen Russlands (1847—52)
och Transkaukasia (2 bd, 1856).
Hay [haj|, Anders Bernhard, industriidkare,
f. 1835 i Varberg, genomgick Göteborgs
handelsinstitut, vann 1853 anställning vid
Jönköpings tändsticksfabrik och verkade, sedan
fabrikens grundläggare J. E. Lundström 1862
lämnat sin på ett aktiebolag öfverlåtna skapelse,
som detta aktiebolags ledare och fabrikens
disponent 1863—98, en period, som sammanföll med
fosfortändstickornas undanträngande genom de
s. k. säkerhetständstickorna. Under denna tid
inföll äfven den svenska tändsticksindustriens
blomstringsperiod, och H:s namn är oupplösligt
förknippadt med utvecklingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
