Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 141-142 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hayes, Rutherford Birchard - Hayes, Isaac Israel - Hayez, Francesco - Hay-Herran-fördraget. Se Hay, John. - Hayingen - Haym, Rudolf - Haymarket-teatern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

demokratiske kandidaten Allen häfdade nödvändigheten
af en myntreform på grundval af återupptagande
af utbetalningar i guld. H:s seger vid
guvernörsvalet stärkte hans utsikter att blifva
presidentkandidat, och på republikanska nationalkonventet
i Cincinnati 1876 genomdrefvo Blaines motståndare nomineringen af H. Presidentvalet blef
omstridt. H:s demokratiske motkandidat, Tilden, hade 250,000 röster mer än han bland
valmännen, och i tre stater (Louisiana, Syd-Carolina och Florida) gjorde båda partierna
anspråk på att ha fått sina elektorer valda samt beskyllde motparten för valsvek.
Kongressen tillsatte en skiljedomstol af 15
medlemmar, hvilken med 8 röster mot 7 tillräknade
H. de tre staternas 19 omstridda röster, hvarigenom
han 2 mars 1877 kunde förklaras vald med 185
elektorsröster mot 184. Som president (5 mars
1877—4 mars 1881) sökte H. åstadkomma en
utjämning af de häftiga partistriderna i södern, stadga
myntförhållandena och reformera formerna för
ämbetstillsättningar, så att partihänsyn ej därvid skulle
uteslutande gälla. I myntfrågan genomförde han
sitt program (från nyåret 1879 återupptogs
guldutbetalningen) och främjade därigenom det allmänna
ekonomiska uppsvinget i landet. Hans försonliga
politik mot sydstaterna tillfredsställde ej demokraterna,
och han måste gång på gång mot den
demokratiska majoriteten i representanternas hus begagna
sin vetorätt i fråga om där antagna längre gående
beslut. Sina republikanska partivänner stötte han
till en del ifrån sig genom sitt orädda motstånd
mot den sedvanliga korruptionen vid ämbetstillsättningar.
H:s opartiska sträfvanden att skipa rättvisa
åt alla håll ha småningom vunnit allmänt erkännande.
Efter sin afgång från presidentämbetet
tillbragte H. sina återstående dagar i stillhet i
sin hemort Fremont. Jfr presidentvalsbiografier öfver
H. af Howard, Howells och Conwell (alla 1876)
samt Stoddard, ”Lives of H., Garfield and Arthur”
(1894).
V. S—g.

Hayes [he͡i′ṡ], Isaac Israel, amerikansk
nordpolsfarare, f. 1832, d. 1881 i New York,
medföljde 1853—55 Kanes expedition som skeppsläkare
och ställdes 1860 i spetsen för en ny expedition,
som skulle undersöka det ”öppna polarhaf”
man trodde sig ha upptäckt på den föregående
expeditionen. Han ankom till Smith sound under
78½° n. br., företog följande år en färd öfver
isen med hundar och slädar samt framträngde ända
till 81° 35′ n. br., där han såg en vattensky i n.,
som tillkännagaf öppet vatten. Fartyget var emellertid
så illa skadadt, att han måste återvända hem.
Han deltog sedan som frivillig kirurg i kriget,
men arbetade äfven för sin älsklingsidé, nordpolens
uppnående. Om sina färder utgaf han bl. a. An
arctic boat-journey (1860), The open Polar sea
(1867) och The land of desolation (1871), hvilket
skildrar en resa till Grönland 1869.

Hayez [ājets], Francesco, italiensk målare,
f. 1791 i Venezia, d. 1882 i Milano, studerade
redan 1804 vid konstakademien i Venezia och
skickades sex år därefter till Rom för att
fullända sin utbildning. Han var en afgjord
kolorist och räknas i Italien som grundläggare
af den moderna historiska realismen. Efter att
ha fått första priset af akademien i Milano för
Laokoon (Breragalleriet), vände han sig till
bibliska, romantiska och historiska ämnen, såsom
Simson, Rebecka, Carmagnola, Romeo och Julia,
De två Foscari, Bianca Capellos flykt (Berlin,
nationalgalleriet). H. målade äfven moderna
krigsbilder, Slaget vid Magenta m. fl., fresker
och porträtt (Manzoni m. fl. i Breragalleriet,
själfporträtt i Uffizierna, Florens). H. var
länge verksam vid akademien i Milano och
utbildade en mängd lärjungar. Hans staty är
rest på Piazzetta di Brera utanför palatset.
C. R. N. (G—g N.)

Hay-Herran-fördraget [he͡i-]. Se Hay, John.

Hayingen (fr. Hayange), by i
Elsass-Lothringen, kretsen Diedenhofen-West,
11 km. v. s. v. från Diedenhofen. 10,068
inv. (1905). Brytning af järnmalm. Järnverk.
J. F. N.

Haym [hajm], Rudolf, tysk litteraturhistoriker,
f. 1821 i Grünberg, Schlesien, d. 1901 i S:t
Anton, Tyrolen, tillhörde nationalförsamlingen
i Frankfurt 1848 och skref från högercentrums
ståndpunkt Die deutsche nationalversammlung (3
bd, 1848—50) om denna. 1850 utvisad från Berlin,
slog han sig ned i Halle, där han föreläste
filosofi och nyare tysk litteraturhistoria,
sedan 1868 som ord. professor. 1858—64 redigerade
H. "Preussische jahrbücher", där han äfven var
en flitig medarbetare. Utom uppsatserna i denna
tidskrift, hvilka utkommit 1903 såsom Gesammelte
aufsätze, skref H. flera omfattande och gedigna
arbeten, Wilhelm von Humboldt (1856), Hegel und
seine zeit (1857), Arthur Schopenhauer (1864),
Die romantische schule (1870; nytryck 1902),
Herder (2 bd, 1877—85), som val är H:s förnämsta
verk, och Das leben Max Dunckers (1891). 1902
utkom den själfbiografiska Aus meinem leben.
R—n B.


Haymarket-teatern [he͡i’mākit-] i London, belägen
vid södra ändan af gatan The Haymarket i Westend,
byggdes under namnet Little Haymarket theatre
1720 af snickaren John Potter.
Författaren H. Fielding började 1730
skrifva pjäser för denna skådebana och blef
1736 dess direktör. Emellertid motarbetades
den af de privilegierade Drury-lane- och
Covent-garden-teatrarna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>