Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 147-148 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hazebrouck - Hazeline. Se Hamamelis. - Hazelius - Hazelius, Johan August - Hazelius, Artur Immanuel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förande H.-kanalen. 9,194 inv. (1901;
som kommun 13,261 inv.). Tillverkning
af linneväfnader och tråd, tvål, färger.
J. F. N.

Hazeline [he͡i’ṡəlīn], farm. Se Hamamelis .

Hazelius, svensk släkt från Hälsingland, enligt en
osäker uppgift härstammande från finska invandrare till
Kölsjö i Hassela socken, hvarifrån vid 1600-talets midt
släktnamnet togs. I Bergsjö församling verkade
medlemmar af släkten, son efter far, oafbrutet
som präster från 1672 till 1816.


1. Johan August H., militär, publicist,
riksdagsman, f. 18 april 1797 i Stockholm, d. där
28 april 1871, intogs 1810 vid krigsakademien
på Karlberg och konstituerades 1814 till
kompaniofficer därstädes. S. å. blef han
underlöjtnant vid dåv. Fältmätningsbrigaden
af Ingenjörkåren, deltog som sådan i 1814
års fälttåg i Norge och sysslade de närmast
följande åren mest med litterära studier. Han
blef medlem af Manhemsförbundet (se d. o.) och
förtrogen vän till K. J. L. Almquist. Tidigt
kom H. under stark påverkan af J. P. Lefrén,
som kom att utöfva ett bestämmande inflytande
på hans politiska och militära åskådning. 1821
befordrad till löjtnant, erhöll H. 1823 pris
för ett till Krigsvet. akad. inlämnadt svar på
frågan Om lämpligaste sättet för officerares
bildande och 1824 för en skrift Om den
topografiska teckningskonsten. 1829 befordrades
han till kapten samt förordnades att förestå
föreläsningarna i taktik och strategi vid
ingenjörkårens läroverk. 1830 inrättades för
H. en lärarplats vid Högre artilleriläroverket på
Marieberg i taktik, strategi och krigshistoria,
hvilken han innehade i 27 år. 1831 inrättade
han i Stockholm en privat läroanstalt för unga
officerares bildande, hvilken han förestod till
1856. Han författade själf alla läroböcker för
densamma. H. hade stor andel i den för arméns
bildning viktiga författningen af 1835, enligt
hvilken studentexamen uppställdes som villkor för
antagande till officer samt efter studentexamen
en militärexamen inför en examenskommission i
militärdistrikten. 1836—56 var han medlem af
denna kommission i 4:e militärdistriktet. Under
1830-talet utvecklade H. vid sidan af sin
dubbla lärarverksamhet ett flitigt militärt
författarskap. Han redigerade 1833—35 och 1844—60
Krigsvet. akad:s tidskrift, invaldes i denna
akademi 1836 och blef snart dess ledande ande;
1843—68 var han dess sekreterare. Akademiens
högsta pris vann H. 1836 för en skrift: Om
stående härar och folkbeväpning, i hvilken han
uppträdde mot den enligt hans åsikt vådliga
läran om möjligheten att ersätta yrkesarméer
med folkbeväpning. S. å. blef H. utnämnd till
major i armén och började vid denna tid genom
några polemiska artiklar om ministerstyrelse
äfven sin politiska skriftställarverksamhet.
— 1839—41 gjorde H., med understöd af statsmedel,
resor i nästan alla europeiska länder för att
studera deras militärinrättningar, i synnerhet
krigsundervisningsanstalter och topografiska
arbeten, hvarom han sedan i Krigsvet. akad:s
handlingar lämnade utförliga underrättelser. 1843
blef H. öfverstelöjtnant i armén samt 1844 major
i Topografiska kåren och adjutant hos konung
Oskar I, 1848 öfverstelöjtnant i Topografiska
kåren och 1850 öfverste i armén. S. å. tog han
afsked ur konungens stab, emedan hans ställning
som konungens adjutant lade hinder i vägen för
hans publicistiska verksamhet, och började
i dec. 1851 utgifvandet under eget namn af
"Svenska tidningen" ett publicistiskt organ,
som, till sin hufvudriktning konservativt, dock
i flera afseenden hyllade liberala tendenser
och hvars bemödanden att höja tonen i svensk
politisk journalistik liksom den lifliga
framställningens språkliga förtjänster vunno
berättigadt erkännande. När H. 1856 utnämndes
till chef för Topografiska kåren, upphörde
han att vara tidningens synlige utgifvare,
men behöll dock ledningen af densamma
till 1859, då den till följd af bristande
uppmuntran måste nedläggas. H. föreslog
utgifvandet af Topografiska kårens förut af
politisk skuggrädsla hemlighållna kartverk
samt utvidgade genom utverkande af större
anslag kårens verksamhet. 1861 förordnades
han till led. i landtförsvarskommittén och
utnämndes 1862 till generalmajor. — H. var
jämväl lifligt intresserad för en reform
af elementarundervisningen i riktning af de
lefvande språkens tidiga begynnande i skolan,
de dödas framflyttning, ämnesläsning, fri
flyttning m. m. Sina åsikter på detta område
förfäktade han varmt i Om studentexamen och
elementarläroverkens brister etc. (1843) och
Om läroverksfrågorna etc. (1846), af hvilka
den senare utgör ett genmäle på F. F. Carlsons
broschyr "Om svenska elementarläroverken och
deras förbättring" (1843). Till följd af sina
pedagogiska åsikter invaldes han 1846 i Nya
elementarskolans direktion (hvilken de med
honom liktänkande Lefrén och Hartmansdorff
då tillhörde) samt blef 1862 efter Lefrén
ordf. i denna direktion. 1868 valdes han af
Västerbottens läns landsting till riksdagsman
i Första kammaren, där han tog en liflig del i
debatterna, särskildt ifrande för en effektiv
arméreform på grundvalen af indelningsverkets
bibehållande. — Utom redan nämnda arbeten utgaf
H. bl. a. Lärobok i artilleriet etc. (1833;
4:e uppl. 1866), Lärobok i befästningskonsten
etc. (1836; 3:e uppl. 1864; no. öfv. 1838),
Om en ministerstyrelses lämplighet för Sverige
(1836), Om ståndsval och allmänna val etc. (1844)
och Kriget emellan Tyskland och Frankrike (1870;
ny uppl. s. å.). H. var en synnerligen liflig
natur, varmt intresserad för en mängd frågor,
rörande hvilka han aldrig skydde att säga sitt
ord. För den svenska officersbildningen egde
han en banbrytande betydelse och utöfvade äfven
som lärare och författare stort inflytande på
densamma. Som publicist intog han ett aktadt
rum och anses för en af skolreformernas
mest framstående målsmän. Den varmaste
fosterlandskärlek bildade grundtonen i hans
väsen och var den eggande drifkraften i hans
mångskiftande offentliga verksamhet.

2. Artur Immanuel H., den föregåendes son,
språkforskare, Nordiska museets grundläggare,
f. 30 nov. 1833 i Stockholm, d. 27 maj 1901 på
Skansen, där han äfven 4 febr. 1902 fick sitt
sista hvilorum (se fig.). H. blef student i Uppsala
1854, promoverades 1860 till filos. doktor, utnämndes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>