Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedborn, Samuel Johan - Hedda - Heddröpne. Se Heiðdraupner. - Hede - Hede - Hedebosöm - Hedeby - Hedebystenen - Hedemann, Hans Kristofer Georg Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans med A. A. Afzelius tidskriften
"För religionens vänner", i hvilken spåren
af hans eget medarbetarskap dock äro få och
obetydliga. Han utnämndes 1820 till kyrkoherde
i Askeryd och Bredestad af Linköpings stift och
förblef där till sin död, 26 dec. 1849.
H. debuterade som skald i "Elegant-tidning"
och "Phosphoros", var sedan en flitig
medarbetare i de atterbomska kalendrarna,
i hvilka bl. a. hans af daggren barnaoskuld
strålande Vaggvisa ("Ute blåser sommarvind")
och den af äkta balladstämning burna
folksägnen Stjernarpa-fiskare först
offentliggjordes. 1812—13 utgaf han två
häften Psalmer, präglade af den äldre
kyrkosångens positivt kristliga anda
och med betydande förtjänster äfven i
formellt afseende. Psalmbokskommittén,
hvars ledande själ var Wallin, anlitade
i rätt stor utsträckning dessa försök för
sitt 1814 framlagda revisionsförslag, och
s. å. belönades H. af Svenska akademien med
det Lundbladska priset. I 1819 års psalmbok är
han representerad med sex nummer (3, 69, 158,
243, 362 och 407), bland hvilka särskildt den
sublimt kraftiga hymnen Höga majestät, vi alle,
trettondagspsalmen Nu segrar alla trognas
hopp och den innerliga tröstesången O säg, min
själ, hvi du förfäras, höra till de yppersta
originalbidragen. Jämväl vid omarbetningen
af några äldre psalmer har H. biträdt. Sedan
skalden blifvit landtpräst, inträdde ett afbrott
i hans litterära produktion ända till 1835, då
han utgaf sina vittra försök och sina psalmer
i samlingen Minne och poesi, inledd med en
fantasirik skildring, där han i både obunden
och bunden form upptecknat hågkomsterna från
sin barndoms- och ungdomstid. Mot slutet af H:s
lefnad upplefde hans diktning en kort, men
ganska rik efterblomstring (delvis publicerad
i Uppsalakalendern "Linnæa borealis"). Några
af pärlorna inom hans vislyrik (Landtflickans
klagan, Slåtterölet, Polska m. fl.) härröra
från denna period. H. utgaf sedan blott en
samling Predikningar och tal (1848). H:s
Samlade skrifter utgåfvos 1853 af Atterbom,
som äfven skref hans minnesteckning. Bland H:s
efterlämnade papper fanns en längre satirisk
dikt Dumbom den yngres tidsåsikter, i hvilken
förf. från sin starkt konservativa ståndpunkt
nagelfor en del politiska, samhälleliga och
litterära företeelser.
Som skald var H. enligt Atterboms träffande
omdöme "folkvisans son och naturliga
fortsättning", och det är också vida mer genom
detta drag än genom sin litterära teknik han
tillhör den nyromantiska skaldekretsen. Hans
lyrik når högst, när den speglar barndomens
ogrumlade oskuld och renhet eller idyllens
vårblå himmel, och ett par af hans sånger har
genom sitt okonstlade tonfall förvärfvat sig ett
varaktigt rum bland folkets älsklingsvisor. Allt
för många af hans dikter betyga emellertid
genom störande formella brister och tröttande
uttänjdhet, att skalden, kanske på grund af
ogynnsamma yttre förhållanden (jämför dikten
Tillegnan), icke nått full konstnärlig skolning
och mognad. Jfr E. N. Söderberg, "S. J. H.,
hans lif och diktning. Ett bidrag till Nya
skolans häfder" (1897) och "En tidssatir
från 1840-talet" (i "Ny ill. tidn.", 1899).
E. N. S—g.
Hedda, astron., en af småplaneterna.
Heddröpne. Se Heiðdraupner.
Hede. 1. Socken i Göteborgs och Bohus
län, Sörbygdens härad. 8,207 har. 1,128
inv. (1908). Annex till Krokstad, Göteborgs
stift, Vikornas södra kontrakt. — 2. Socken
i Jämtlands län, Hede tingslag. 1,408
inv. (1908). Jämte lappförsamlingen 1,870
kvkm. H. bildar med Vemdalen, Tännäs, Storsjö
och Hede lappförsamling ett konsist. pastorat i
Härnösands stift, Jämtlands södra kontrakt. —
3. Lappförsamling inom Hede pastorat, 166
inv. (1908). Jfr Lappförsamling. — 4. Tingslag
i Jämtlands län, ingår i Härjedalens domsaga och
Jämtlands södra fögderi samt omfattar socknarna
Hede (med lappförs.), Storsjö, Vemdalen,
Tännäs. 7,086 kvkm. 4,922 inv. (1908).
Hede, kronoparker i Hede socken och tingslag,
Jämtlands län, Härjedalens revir. 1. Norra
H. 3,862 har. — 2. Södra H. 22,915 har. I
följd af k. br. 18 mars 1887 inköpte K. M:ts
befallningshafvande i Jämtlands län 1891—94
en stor del af den vid laga skifte inom
Långa, Kyrkbyns och Vikens byar i Hede
socken, som belöper sig å 68 1/20 trög —
motsvarande enl. landtmätares uppgift 42,220
tld afrösningsjord – för 122,490 kr., hvilket
enligt Kammarkollegii beslut 15 juli 1898
erhöll namnet n:r 1 Hede kronopark. Jämlikt
k. br. 29 jan. 1904 ha ytterligare inköpts hemman
och hemmansdelar i Hede by för 201,000 kr.,
och enligt k. br. 3 nov. 1905 har inköpts 1/2
trög Kyrkby n:r 12 för 5,500 kr. 29 dec. 1906
förklarade Domänstyrelsen, att kronoparken Hede
n:r 1 jämte ett par smärre skiften i Hede
kyrkby skola sammanföras under benämningen
kronoparken Södra Hede, hvaremot öfriga inom
kyrkbyn inköpta fastigheter skulle sammanföras
under benämningen kronoparken Norra Hede.
G. Sch.
Hedebosöm. Se Sömnad.
Hedeby var från början antingen det gamla namnet
på staden Slesvig eller betecknade möjligen en
särskild stad, som låg s. om Slien, men namnet
användes sedermera omväxlande med Slesvig ända
intill 17:e årh. Det var fordom en betydande
handelsplats, namnes i Ottars reseberättelse och
i två märkliga runinskrifter, funna på stenar i
stadens närmaste omgifning, "Dannevirkestenen"
och "Hedebystenen", hvilka äfven nämna en konung
Sven, säkerligen Sven Tveskägg. Med konung Håreks
tillstånd byggde Ansgar en kyrka i H. I slutet af
9:e årh. nämnes H. första gången som en hamn, där
en svensk viking Olof slog sig ned och grundade
ett rike. Hans son Gnupa (se d. o.) stupade i
strid mot Gorm den gamle.
Hedebystenen, en gammal dansk runsten, funnen
1796 nära Dannevirke (Margretevolden) och
uppställd i parken i Louisenlund vid staden
Slesvig. Den restes enl. inskriften af en
huskarl hos Sven öfver hans kamrat, Erik,
som omkom, då tappra män belägrade Hedeby. På
Dannevirke-stenen kallas Sven konung och
måste vara Sven Tveskägg. Wimmer ("Danske
runemindesmærker" I: 2, s. 119) sluter, att Sven
995 belägrat svenskarna, som under hans frånvaro
i England under Erik Segersäll eröfrat Danmark.
E. Ebg.
Hedemann, Hans Kristofer Georg Frederik, dansk
general, f. 7 juli 1792 i Flensburg (Slesvig),
d. 31 maj 1859, blef 1808 officer och 1842 chef
för första jägarkåren. I mars 1848 blef han,
ehuru han var arméns näst yngste öfverste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
