- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
187-188

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedenborg, Johan - Hedendom - Hedengren, Olof Gabriel - Hedenhös - Hedenius, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riksmuseum o. s. v. 1851 besökte H. Stockholm med
anledning af naturforskarmötet, men återvände
s. å. till Rhodos. Vid den stora jordbäfningen
där 12 okt. 1856 ödelades hans hem. 1857
öfverflyttade han till Kairo, men beslöt på
grund af dess osunda klimat att återvända till
Rhodos. På färden dit sprang fartyget läck,
och turkarna började plundra och mörda. Med
knapp nöd räddades H. med sin familj, men allt
hvad de egde gick förloradt. Rikets ständer
beviljade honom ett anslag af 4,000 rdr, och
äfven en insamling föranstaltades till hans
förmån. 1861 utnämndes H. till svensk och norsk
vice konsul på Rhodos, och 1863 flyttade han till
Florens. H. blef 1833 led. af Vet. akad. och fick
1834 professors titel. Af hans arbeten må nämnas
Turkiska nationens seder, bruk och klädedrägter
(1839—42) samt Resa i Egypten och det inre
Afrika åren 1834 och 1835,
del I (1843). H:s
historia öfver Rhodos är färdig i manuskript.
R. T—dt.

Hedendom, Hedningar. De namn, i hvilka folken
sammanfattade främmande stammar och folk i
motsats mot sig själfva, innebära i de flesta
fall ingen egentlig religiös motsats, i det att
de främmande gudarna under gifna förutsättningar
kunna upptagas i den inhemska kulten och i
hvarje fall betraktas som likartade med de
egne gudarna eller den egna gudomen. Endast i
profetreligionerna, med deras förbud mot andra
gudars dyrkan, det är, inom mosaismen och i
viss mån äfven inom Zoroasters religion, blef
beteckningen för de andra folken på samma gång
uttryck för religiös ringaktning, i G. T. gojim,
"folk", "hednafolk", i "Septuaginta" återgifvet
med grek. ethne, hvaraf adjektivet ethnikos,
"hedning", "hednisk" (jfr Matt. 18: 17). När
kristendomen var utbredd inom romerska riket,
betecknades den gamla religionens (eller de
gamla religionernas) anhängare med orden för
"landtbor" pagani, campani, på de germanska
språken heiden, "hedbor", hedningar.

Den historiskt gifna betydelsen af hedendom
innefattar sålunda alla andra religionsformer
än den bibliska religionsutvecklingen,
till hvilken numera äfven gemenligen räknas
islam, såsom ursprungligen och till sin högre
innebörd utgörande en af Muhammed skapad
arabisk afart af kristendomen. Motsatsen
till hedendom kan då också uttryckas som
principiell eller egentlig monoteism (till
skillnad från blott faktisk en-guds-dyrkan
och från en sådan mer eller mindre spekulativ
monism i uppfattningen af det gudomliga, som
framgått ur en sammanslagning af polyteismens
gudar eller som tänker sig en abstrakt enhet
bakom dessa). Ur saklig synpunkt kan hedendomen
användas i en mer inskränkt bemärkelse om de
öfverallt förefintliga lägre, etniska kultbruken
och religionsföreställningarna i motsats mot
historisk eller stiftad religion, som räknar
sitt ursprung eller sin reformation från en
eller flera personligheter och skrifalster,
såsom Laotses troslära, konfusianism, bramanism,
jinism, buddism, zoroastrism, orfism, pytagorism,
mosaism, kristendom, manikeism, islam.
N. S.

illustration placeholder

Hedengren, Olof Gabriel, vägbrytare på
jordbruksområdet, andlig folktalare, f. 14
jan. 1812 på Riseberga i Edsbergs socken,
Örebro län, d. där 6 dec. 1870, ingick 1831
vid Svea artilleriregemente, där han 1836 blef
löjtnant. Efter flera års utrikes resor, för
studiet af musik och främmande länders jordbruk,
tog han 1839 afsked ur krigstjänsten och egnade
sig sedan med ifver åt skötseln af sin
fäderneärfda gård Riseberga, som han förvandlade
till en verklig mönstergård. Han var ock en af
föregångsmännen vid det från 1840-talet kraftigt
framträdande intresset för jordbrukets
framåtskridande från öfvervägande
sädesproducerande och brännvinsbrännande till
ett rationellt jordbruk med förädling af åkerns
produkter till gödkreatur och mejeriprodukter.
Han var en bland de förste af mellersta Sveriges
jordbrukare, som sammanlade och täckdikade sina
förut sönderstyckade fält, han anlade tegelbruk
för tillverkning af täckdikesrör, mottog på
Riseberga en af de 8 statens stamhjordar (af
Ayrshireras), som enligt riksdagens beslut 1845
anskaffades, inrättade det första rationellt
skötta mejeriet (efter holsteinsk metod) i länet,
verkade för kreatursstammarnas förbättring genom
införande af percheronhästar, yorkshiresvin och
southdownfår, af hvilka ett stamschäferi bildades
på Riseberga. Han införskaffade förbättrade
engelska och amerikanska landtbruksmaskiner
och var bland de förste i landet att tillämpa
den nyuppfunna superfosfatberedningen. En
af rikets första landtbruksskolor inrättades
på Riseberga 1850. H. var led. af länets
hushållningssällskaps förvaltningsutskott
sedan 1844 och sällskapets ordf. 1855—57. Han
var vidare ordf. 1852—62 i Västra Närkes
hushållsgille och 1852—57 i Örebro läns
hypoteksförening. Hans stora förtjänster som
föregångsman på det praktiska jordbrukets område
och deltagande i det offentliga arbetet till
landthushållningens främjande vunno offentligt
erkännande genom en af hushållningssällskapet
1877 präglad minnesmedalj öfver honom. Varmt
intresserad för framåtskridande på alla
områden, deltog han lifligt äfven i det
politiska lifvet; anhängare af sträfvandena
för representationens ombildning, deltog han i
reformmötena i Örebro 1849—50 och valdes efter
representationsreformens genomförande 1867
för Edsbergs, Leksbergs, Grimstens och Hardemo
härad till led. af riksdagens Andra kammare,
inom hvars landtmannaparti han intog en bemärkt
ställning och som valde honom till medlem af
banko- (1868), konstitutions- (1869) och stats-
(1870) utskotten. Han var ock statsrevisor. Det
stora förtroende H. åtnjöt i sitt län grundade
sig till stor del på den ställning han intog
som en af ledarna af den pietistiska rörelsen
och den lekmannapredikoverksamhet, åt hvilken
han under senaste delen af sitt lif egnade
sig. H. var led. af Landtbr. akad. (1845).
H. J. Dft.

Hedenhös, i uttrycket "från hedenhös", antas
komma af fsv. hös, hufvud; alltså, från den tid,
då man hade hedniskt (odöpt) hufvud.

Hedenius, Per, universitetslärare, f. 6 nov. 1828
i Skara, d. 1 febr. 1896 i Uppsala, blef 1847
student i Uppsala, 1855 med. licentiat och doktor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free