- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
191-192

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedenstierna, Karl Josef Alfred - Hedenström, Mattias (Matvej Matvejevitj) - Hedensö - Hedera. Se Murgröna. - Hedersaccessit - Hedersborgare - Hedersdoktor. Se Doktor. - Hedersdomstol - Hederslegionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1905) och Petterssons Lina (1906). Hans
samlade Lifsbilder ur svenska hem utgåfvos
1902-03, hans samlade romaner (Svenskt
hvardagslif
) i 3 bd 1905, hans valda
humoresker och kåserier (Kaleidoskop) i 3
bd 1907 och hans efterlämnade arbeten (Vid
vägen
) s. å. Några af hans böcker ha utgått i
ovanligt stora upplagor (ända till 13,000 ex.),
och flera äro öfversatta till norska, danska,
tyska och holländska. H. efterlämnade en genom
skriftställeri samlad, ansenlig förmögenhet. Jfr
E. Fryxell i "Nord. tidskr." 1899.
illustration placeholder


Hedenström, Mattias (Matvej Matvejevitj),
rysk Sibirieforskare, f. 1780 i Riga,
d. 2 okt. 1845 nära Tomsk, son af en från
Dalarna utflyttad Mattias H., var anställd vid
tullverket i Riga, men förvistes på grund af
någon oegentlighet till Sibirien och befann
sig i Tobolsk, då han 1808 erhöll uppdrag att
undersöka de Ny-Sibiriska öarna, som han med
hjälp af en Sannikov kartlade under färder där
1809–11. Reseberättelserna offentliggjordes af
G. Spasski i Sibiriska budbäraren (1822) och i
Nyaste lärda och pittoreska resor i Sibirien (s.
å.). 1813 anställdes H. i guvernementskansliet
i Irkutsk och blef något senare ispravnik
(kretschef) i Verchneudinsk i Transbaikal samt
gjorde stora naturhistoriska samlingar. Sedermera
flyttades han till Väst-Sibirien och Petersburg,
där han blef ordf. i en afdelning af medicinska
departementet och där han utgaf Otryvki o
Sibiri
(Fragmenter om Sibirien, 1830). På egen
önskan återflyttades han till Sibirien som
guvernementspostmästare i Tomsk. Han var medlem
af Naturforskarsällskapet i Moskva och omtalas
fördelaktigt af Middendorf och andra kännare
af Sibirien. Se Nordenskiöld, "Vegas färd",
och uppsats af H. Wieselgren i "Ymer", 1883.

Hedensö, gods i Näshulta socken, Södermanlands
län, beläget på en ö i Näshulta-sjön. 6 3/8 mtl,
tax. till 374,900 kr., jämte kvarn, vattensåg
och ångsåg, 49,400 kr. (1907). H. omnämnes redan
1295, då dess namn skrefs Hithinzö. Från förra
hälften af 1300-talet till början af 1500-talet
tillhörde H. ätten Fargalt. 1511 kom gården
genom köp till Sigrid (af Fargaltsätten),
som var gift med Nils Krumme. Deras sondotter
Ingeborg var gift med riksrådet Bengt Gylta
(död å H. 1574). Genom en deras dotter Britas
gifte (1588) med Knut Kurck kom H. till ätten
Kurck och förblef i dess ego till 1783, då det
såldes till direktören vid Ostindiska kompaniet
And. Arfwedson, hvilken 1806–08 uppförde den
nuv. hufvudbyggnaden, af timmer. Godset eges
f. n. (1909) af en broders sonsons son kaptenen
Nils A. Arfwedson. Egaren har patronatsrätt i
församlingen.
B. S.*

Hedera, bot. Se Murgröna.

Hedersaccessit (jfr Accessit), ett accessit
"med all den heder, som tillkommer stora
priset"; en af Svenska akademien stundom
utdelad belöning. Se Ljunggren, "Svenska akad:s
historia", II: 486 (1886).

Hedersborgare (ty. ehrenbürger, eng. honorary
freeman
), person, hvilken som utmärkelse
erhållit borgarrätt af en stads myndigheter. På
vissa håll, t. ex. i Ryssland, kan detta
hedersborgarskap ges ärftligt, men vanligen är
det personligt och medför inga rättsverkningar.

Hedersdoktor. Se Doktor.

Hedersdomstol (ty. ehrengericht), en domstol,
som upptager till behandling sådana mål rörande
officerare, hvilka icke kunna dragas inför vanlig
domstol, men anses beröra hela officerskårens
heder. Äfven privata tvister mellan officerare,
duellangelägenheter o. s. v. kunna enligt
bestämda regler i vissa fall dragas
inför detta forum. Domstolar af detta slag
förekomma inom flera arméer, särskildt den
preussiska och den österrikiska. Äfven inom
det tyska advokatståndet, inom den tyska
börsvärlden och läkarkåren i flera tyska stater
finnas hedersdomstolar med genom särskilda
lagbestämmelser reglerad verksamhet, och
liknande institutioner florera äfven vid de
tyska universiteten.

Hederslegionen (fr. légion d’honneur),
det nutida Frankrikes enda egentliga orden,
stiftades genom ett konsulardekret af Bonaparte
29 floréal år X (19 maj 1802) och nyorganiserades
genom kejserligt dekret af 22 messidor år XII
(11 juli 1804); som dess syfte angafs att
belöna militära och civila förtjänster. Orden
bibehölls, om ock med åtskilliga förändringar
såväl i organisationen som i ordenstecknens
utseende, af bourbonerna, julimonarkien
och den andra republiken, men de kejserliga
formerna återställdes i allt väsentligt genom
Napoleon III:s "organiska dekret" af 16 maj
1852. Dekorationen bestod under det första
kejsardömet af en femstrålig hvit emaljerad
stjärna med Napoleons bild inom en krans af
eklöf och lager på ena sidan med omskriften
"Napoleon, Empereur des Français"; på andra
sidan syntes den franska örnen med blixtar
i klorna och inskriften "Honneur et Patrie",
bandet var skarlakansrödt och vattradt. 1814
utbyttes Napoleons bild mot Henrik IV:s och
örnen mot liljorna, hvilka sistnämnda 1830
ersattes af två trefärgade fanor. Under den andra
republiken bibehöllos de trefärgade fanorna
och återställdes på framsidan Napoleons bild,
men med inskriften "Napoléon, premier consul,
XIX Mai 1802"; Napoleon III återgaf ordenstecknet
dess kejserliga form. Efter kejsardömets fall
1870 utbyttes Napoleons bild mot republikens
med omskriften "République française" och
årtalet 1870 (se afbildning å färgplanschen
till art. Ordnar); frånsidan visar ånyo de två
fanorna med den i alla skiften bevarade devisen
"Honneur et Patrie" (Äran och fäderneslandet). –
Napoleon I hade gifvit orden en vidlyftig
organisation med ett "stort administrativt råd"
och 16 "kohorter", Napoleon III indelade dess
medlemmar i fem grader: riddare (chevaliers),
officerare (officiers), kommendörer (commandeurs),
storofficerare (grands officiers) och storkors
(grands-croix). Kejsaren var ordens stormästare,
och dess förvaltning leddes af en storkansler med
bostad i det 1804 inköpta ordenspalatset vid Rue
de Lille i Paris (förut "Hôtel de Salm", byggdt
1782–89 åt prins Fredrik af Salm-Kyrburg). Under
den tredje republiken ha ordensstadgarna föga
förändrats. Republikens president är ordens
stormästare och utnämner dess storkansler. Vid
dennes sida finnes ett råd, bestående af en
generalsekreterare, en vice-president och 10
medlemmar. De fem klassernas medlemsantal är
strängt begränsadt (till högst 20 storkors, 50
storofficerare, 250 kommendörer, 2,000 officerare
och 12,000 riddare; i dessa siffror medräknas
dock ej utländska ordensinnehafvare). Ordens
militära medlemmar erhålla årliga pensioner
till olika belopp inom olika grader, och
alla ordensmedlemmar ha rätt till militära
hedersbetygelser vid sin likbegängelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:47:28 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free