- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
205-206

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedin, Sven Anders - Hedin, Sven Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Muhammed Isa dog, fortsattes färden till Brahmaputras
källtrakter, och H. började ett systematiskt
forskningsarbete för att finna flodens källa. Han
mätte de olika flodernas vattenmängd och följde
den mäktigaste intill den plats, där den utgår
från tre glaciärer, hvarmed således Brahmaputras
källproblem var löst. Öfvergående den låga
vattendelaren mot Sutlej, fortsatte H. till
Mansarowar, där han tillbragte några veckor med
omsorgsfulla djupmätningar. På grund af farliga
stormar var det honom ej möjligt att loda Rakas
Tal, men båda sjöarna kartlades omsorgsfullt,
och han ådagalade de båda sjöarnas samband med
hvarandra genom underjordiska kanaler. Efter en
kringvandring kring det heliga Kailasberget
tog H. vägen mot n., upptäckte källan till
den norra eller hufvudarmen af Indus, men
vände åter mot s. v. till Gartok, ännu en gång
korsande hufvudkedjan. Alla försök att från
Gartok få utforska den hvita fläcken på Tibets
karta n. om hans senaste väg misslyckades,
hvarför han afskedade hela sin eskort — för
att ej riskera att få densamma igenkänd —, lät
utrusta en ny karavan i Leh och utsprida, att
resans mål var östra Turkestan och Peking. Han
mötte densamma vid Durgu, som han lämnade 4
dec. 1907. Karavanen bestod af 12 män och
40 djur. Den tog strax vägen mot n., men
sedan den nått till en punkt 2 dagsresor från
Karakorumpasset, blef kursen östlig. H. fick
snart klart för sig, hur besvärlig resan
skulle bli. Det snöade oafbrutet, och det ena
efter det andra af karavanens djur dog. 11
jan. nådde man Aksai-chin, hvarifrån färden
gick sydligare än förra gången. Svårigheterna
växte nu alltjämt. Vinterstormarna rasade, och
temperaturen sjönk ned till nära —40°. H. fick
kylskador i båda fötterna. Vid stranden af
Shemen-tso var karavanen nära att bli insnöad,
intet kött fanns, och hästarna delade männens
risförråd. Efter 64 dagars ensamhet mötte
man 8 febr. de förste jägarna och kunde köpa
får, mjölk och smör. Efter passerandet af
Lemchung-tso inträdde de i okändt område, och
H. uppträdde i en ladaks förklädnad med ansikte
och händer målade. 24 febr. återstod endast ¼
af karavanens lastdjur. 16 mars slogs läger vid
Tong-tso n. om 32:a breddgraden, hvarefter färden
blef mera sydlig ned mot Brahmaputra. De hade
hört, att guvernören i Bongbaprovinsen var
nära, men de undveko honom och foro genom en
labyrint af berg. Bongbaprovinsen hade aldrig
beträdts af någon europeisk fot, och man måste
iakttaga den största försiktighet, emedan lägret
kringsvärmades af tibetanska spioner. Man
hade uppgifvit, att karavanens chef hade för
afsikt att uppköpa ull, och H. lyckades att
förklädd till fårherde undgå deras försök att
komma åt honom. Han öfvergick ännu en gång
hufvudkedjan vid Samye-la, och det var där
han fann Transhimalaya vara det mest lämpliga
namnet på denna mäktiga vattendelare mellan
Brahmaputra och sjöregionen i n., hvars västra
och östra partier äro af gammalt och väl kända,
men hvars mellersta del nu för första gången
undersökts. Ehuru tibetanska namn finnas för
hvarje märklig topp, saknas gemensamt namn
för hela kedjan. Nära Raga mötte karavanen
tibetanska soldater, för hvilka H. fann rådligt
att röja sig. Han blef god vän med dem och fick
tillåtelse att välja sin egen väg. Han skilde
sig nu, 6 maj, från karavanen och drog med 5
man norrut till en stor sjö, Teri-nam-tso
(v. om Dangra-yum-tso), som efter
infödingarnas uppgifter nästan korrekt inlagts
af Nain Singh och i hvilken det innersta Tibets
största flod, Soma-tsanpo, faller ut. Han
följde denna senare förbi Mendong-gunpa,
besökte Tarok-tso och Ngang-laring-tso, som
han kunde ge den rätta gestalten på kartan. I
Selipuk s. om denna sjö mottogs han 26 juni
med största gästfrihet af lamaer, och sedan han
förenat sig med hufvudkaravanen, gick han för
tionde gången öfver Transhimalaya samt följde
Sutlej till Simla, dit han kom 15 sept. Han
mottogs i Indien med stora hedersbetygelser
och med ännu större i Japan, dit han öfver
Shanghai på kallelse begifvit sig och där han
fick geografiska sällskapets för första gången
utdelade guldmedalj (A. E. Nordenskiöld hade
fått densamma i silfver). 17 jan. 1909 anlände
han till Stockholm och fick ett storartadt
mottagande af konung och folk. Af Svenska
sällskapet för antropologi och geografi erhöll
han Wahlbergsmedaljen (Vegamedaljen hade han fått
1898), och sällskapet har bildat en fond, bärande
hans namn, för understöd af geografisk forskning.

H:s sista resa är ock ett stordåd, som
söker sin like i de geografiska upptäckternas
historia. Under oerhörda svårigheter, ej blott
dem naturen lagt i vägen, har han upptäckt och
sorgfälligt undersökt en af jordens väldigaste
bergskedjor, inlagt på den förut hvita fläcken
på våra kartor n. om Brahmaputra från Gartok
till Shigatse en massa berg, sjöar, floder,
vägar etc., upptäckt två nya provinser i Tibet,
påvisat, att prov. Doktol på kartan ej existerar,
upptäckt och undersökt Brahmaputras och Indus’
verkliga källor samt kommer att, när resultatet
af resan framlagts, rikta världen med en
mångfald uppgifter af alla slag rörande ett
land, som af jordens alla är kanske det minst
kända. — Erkännande har ock i rikt mått kommit
honom till del. Till hvad som redan anförts må
tilläggas, att han sedan 1897 är led. af Vet.- och
vitterhetssamhället i Göteborg och sedan
1905 af Vet.-akademien och att han erhållit de
geografiska sällskapens i London och Paris stora
guldmedaljer och det förra sällskapets särskilda
medalj, som utdelas endast till forskningsresande
af allra högsta rang, det geografiska sällskapets
i Edinburgh Livingstonemedalj i guld, af franska
vet.-akademien 1902 och 1904 det Tjichatjevska
priset (3,000 frcs), af sv. Vet.-akademien (1908)
Letterstedtska guldmedaljen och af Smithsonian
institution i Washington stora guldmedaljen
samt att han 1909 kreerades till hedersdoktor
i Oxford och Cambridge, erhöll staden Paris’
stora guldmedalj samt geografiska sällskapets
i Berlin Humboldtsmedalj och kejsar Vilhelm
II:s stora guldmedalj för konst och vetenskap m. m.
1. R. T—dt. 2—3. A. F.* 4. T—s. 5. Wbg.

Hedin, Sven Gustaf, kemist och fysiolog, f.
6 okt. 1859 i Alseda, Jönköpings län, student
1878 och filos. kandidat 1881 i Uppsala, filos.
doktor 1886 och med. doktor 1893 i Lund, vardt
1886 docent i kemi och 1895 laborator i
experimentell fysiologi där, var 1900—07 chef för
patologiskt kemiska afdelningen vid The Lister institute
of preventive medicine i London och utnämndes
1908 till professor i medicinsk och fysiologisk kemi
vid Uppsala universitet. H. är led. af Fysiogr.
sällsk. i Lund (1896) och Vet. akad. (1902). Bland
H:s många vetenskapliga afhandlingar märkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 15:59:42 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free