Print (PDF) - On this page / på denna sida - Hefer - Heffter August Wilhelm - Heftner-Alteneck, Jakob Heinrich von - Heftner-Alteneck, Friedrich von - Hefnerlampan - Hefnerljus. Se Hefnerlampan - Heftye, Thomas Johannesen - Hegar, Alfred - Hegar, Friedrich - Hegel, Georg Wilhelm Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hefer. 1. En israelitisk släkt af Manasse stam
i landet v. om Jordan (Jos. 17: 2). - 2. En
kana-neisk stad, hvars konung besegrades af
Josua (Jos. 12: 17). - 3. Ett landskap i Juda
(l Kon. 4: 10). - 4. Ett område i Sebulons
stam med staden Gat Hefer (2 Kon. 14: 25). -
5. En af Davids hjältar (l Krön. 11: 36).
B. S-o.
Heffter, August Wilhelm, tysk rättslärd,
f. 1796, d. 1880, professor 1823 i Bonn, 1830
i Halle och 1833 i Berlin, där han äfven blef
medlem af öfvertribunalet, kronsyndikus och
medlem på lifstid af herrehuset. Redan H :s
förstlingsarbete, Athenäische gerichtsverfassung
(1822), väckte stort uppseende, och
epokgörande voro Institutionen des römischen
und des deutschen civüprocesses (1825; i
omarb, form 1843), Beiträge zum deutschen
staats-und jürstenrecht (1829), Lehrbuch des
gemeinen deutschen kriminalrechts (1833; 6:e
uppl. 1857), Das europäische völkerrecht der
gegenwart (1844; 8:e uppl. af Geffcken 1888;
dessutom 4 uppl. af en fransk öfv.) och
Die sonderrechte der sou-veränen und der
mediatisierten häuser Deutschlands (1871).
(Rid.)
Hefner-Alteneck. 1. Jakob Heinrich v ön H.,
tysk tecknare och konsthistoriker, f. 1811 i
Aschaffenburg, d. 1903 i München. Han förlorade
vid unga år sin högra arm, men lärde sig
att med stor fullkomlighet teckna med vänstra
handen. Bland hans skrifter märkas Trachten des
christlichen mittelalters (1840-54). Kunslwerke
und geräth-schaften des mittelalters und der
renaissance (1848 -63, tillökad uppl. 1879-90;
i förening med C. Becker), Die burg Tannenberg
(1850; i förening med F. W. Wolf), Eisenwerke
öder ornamente der schmiedekunst des mittelalters
und der renaissance (1861-87), Deutsche
goldschmiedewerke des 16. jahrhunderts (1890),
Waffen (1903) m. m. H. var 1868-86 direktor för
bajerska nationalmuseet.
2. Friedrich von H., den föregåendes son,
elektrotekniker, f. 1845 i Aschaffenburg,
d. 1904 i Berlin, var 1867-90 verksam som
ingenjör och öfveringenjör hos firman Siemens &
Halske i Berlin och gjorde sig högt förtjänt
om elektroteknikens utveckling, bl. a. genom
att angifva den första praktiska ljusenheten
(se Hefnerlampan). Han blef 1896 led. af
sv. Vet. akad. 1. (G-g N.)
Hefnerlampan, fys., en af tyske ingenjören
F. Hefner-Alteneck (se föreg, art.) 1883
konstruerad enkel lampa med amylacetat som
brännämne, hvilken numera allmänt begagnas som
normallampa inom fotometrien (jfr Fotometri). En
rund fullveke af 8 mm. diameter inställes
så, att lågans höjd (utan lampglas) blir 40
mm. Ljusstyrkan hos denna fria låga, mätt
i horisontell led, räknas som 1 ljusenhet,
Hefner-Alteneck-enhet, Hefnerljus, normalljus
(se vidare Belysning, sp. 1309). Noggranna
undersökningar öfver Hefnerlampan,
bl. a. angående inflytandet på ljusstyrkan af
luftens tryck, fuktighet och kolsyrehalt, ha
utförts på Physikalisch-technische reichsanstalt
i Charlottenburg. K. Ångström har (1902)
i absolut mått uppmätt den energimängd, som
lampan utstrålar. Han fann, att genom en yta af
1 kvcm. storlek, som befinner sig på 1 m. afstånd
från lågan, under hvar sekund stråla 2,15 x 10-5
gramkalorier. Den energi, som svarar mot
de synliga strålarna i lampans
spektrum, utgör endast 9/1000 häraf.
G. N.
Hefnerljus. Se Hefnerlampan.
Heftye, Thomas Johannesen, norsk affärsman
och mecenat, f. 29 okt. 1822 i Kristiania,
d. där 4 okt. 1886, ingick vid unga år som
delegare i familjens gamla ansedda bankir-
och skeppsredar-firma, hvars chef han var sedan
1864. Han var en högt ansedd kommunalman, var
ledamot i flera af regeringen nedsatta kommittéer
för utredande af statsekonomiska frågor, var
med om att stifta norska, turistföreningen
och arbetade ifrigt på förskönandet
af Norges hufvudstad med omnejd. Äfven i
Norgeslitteratur- och konsthistoria förvärfvade
han sig ett namn som mecenat och behandlade
i den periodiska pressen viktigare bank- och
finansfrågor. Särskildt utgaf han Kursværdien
af sterling, mark banco, gylden og francs i
norske species- og dele af specie^ (1871) och
De svenske seddelbanker (1878). O. A. ö.
Hëgar, Alfred, tysk läkare, f. 1830 i Darm-stadt,
praktiserande läkare där och 1864-1904 professor
i obstetrik och gynekologi i Freiburg,
har utgifvit Die pathologie und therapie
der placentarretention (1862), Operative
gynäkologie (tills, med Kaltenbach, 1874,
4:e uppl. 1897), Castration der frau (1878)
och Ignaz Philipp Seni- melweis (1882). Af H:s
Der geschlechtstrieb (1894} utkommo 1895 två
svenska öfv. R- T-dt.
Hëgar, Friedrich, schweizisk tonsättare
och dirigent, f. 1841 i Basel, studerade
vid Leipzigs konservatorium violinspel och
komposition, är sedan 1863 bosatt i Zürich
och har kraftigt bidragit till höjande af
musiklifvet i Schweiz. Han blef 1865 ledare
för abonnemangskonserterna i Zürich, 1868
för tonhalleorkestern och 1876 direktör för
det nya konservatoriet där, anförde tidtals
manssångföreningen "Harmonie", 1886-1901 en
blandad kör och spelade prim violinen i en
stråkkvartett. 1889 kallades han af universitetet
i Zürich till filos. hedersdoktor. Bland hans
kompositioner märkas oratoriet Manasse, en
violinkonsert samt manskörballaderna Rudolf
von Wardenberg, Totenvolk och Schlafwandel,
som räknas till det bästa på sitt område. 1904
kom därtill körverket Ahasvers er- wachen.
B. F-t.
Hegel. 1. Georg Wilhelm Friedrich H., en af
Tysklands störste tänkare, f. 27 aug. 1770 i
Stuttgart, d. 14 nov. 1831 i Berlin, var son
till en högre württembergsk tjänsteman. 1788-93
studerade han teologi och filosofi i Tübingen
samt var under denna tid intim vän till
Schel-ling, hvilken vänskap sedermera bröts i
anledning af olika åsikter. Obemedlad som H. var,
nödgades han efter af-lagd examen försörja sig
som informator i Bern (1793-97) och Frankfurt
a. M. (1797 -1800), men då han efter sin fader
erhöll ett litet arf, beslöt hanegna sig åt den
akademiska banan. Efter att ha utgifvit Ueber
die differenz des Fichteschen und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
