- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
273-274

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heinse, Johann Jakob Wilhelm - Heinsius, Daniel - Heinsius, Nicolaas - Heinsius, Nicolaas d.y - Heinsius, Anthonij - Heinsius, Gottfried - Heintze, Georg Wilhelm - Heinze, Karl Friedrich Rudolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sämmtliche schriften (1838; 2:a uppl. 1851);
senast och bäst är Schüddekopfs ännu ofullbordade
upplaga, 1902 ff. Se arbeten om H. af Schober
(1882), Jessen (1901) och Sulger-Gebing (1903)
samt Hettner i "Archiv für litteraturgeschichte"
(X, 1881).
R—n B.

illustration placeholder

Heinsius. 1. Daniel Heins l. H., nederländsk
filolog och skald, f. 30 maj (g. st.) 1580 i
Gent, d. 25 febr. 1655, blef 1605 professor
i statskunskap och grekiska språket samt
1613 äfven professor i historia vid Leidens
universitet, där han mycket söktes af svenska
studenter. Gustaf II Adolf utnämnde honom (1618)
till rikshistoriograf och förlänade honom 1619
hofrådsvärdighet. I striden mellan gomarister
och arminianer var H. en af de förres mest
nitiske kämpar. Han gjorde sig känd genom sina
upplagor af romerska och grekiska författare
(Horatius, Terentius, Vergilius, Livius, Ovidius,
Aristoteles, Clemens Alexandrinus m. fl.), vann stort
skalderykte genom sina Elegiæ et sylvæ (1603) och
skref äfven grekiska dikter. Hans Nederduytsche
poëmata
(1616) ha utöfvat stort inflytande på Opitz
och hans skola. H:s samlade poetiska arbeten
utkommo 1640 under titeln Poemata auctiora. H. var
gift med Jan Rutgers’ syster Ermgard.

illustration placeholder

— 2. Nicolaas H., den föregåendes son, nederländsk
filolog och diplomat, f. 20 juli 1620, d. 7 okt. 1681 i
Haag, företog 1645—48 en resa genom Frankrike
och Italien för att studera latinska handskrifter och vann sådant rykte
som textkritiker, att drottning Kristina, som H. hyllat i dikter och
dedikationer, 1649 kallade honom till Stockholm och gaf honom i uppdrag
att i Frankrike och Italien för hennes räkning uppköpa handskrifter,
sällsynta böcker, mynt och antika konstskatter. Resan företogs 1651, och
1653 återkom H. till Stockholm. 1654 utnämndes
han till nederländska republikens resident vid svenska
hofvet, lämnade redan 1655 Sverige, men
återvände som resident 1661 och stannade nu till 1669
samt var 1669—71 e. o. envoyé i Ryssland. 1672
afgick han i en beskickning till Ostfriesland och
Bremen. H:s textkritiska editioner af Claudianus,
Ovidius, Prudentius, Vergilius, Valerius Flaccus och
Velleius Paterculus äro epokgörande. Hans latinska
dikter (utgifna 1666) värderades högt af hans
samtid. Jfr "Brieven van D. Elsevier aan N. H.",
utg. af Veder 1890. — 3. Nicolaas H. d. y.,
den föregåendes son, nederländsk läkare och
författare, f. 1656 i Haag, d. efter 1707, blef 1677
landsförvist för dråp och förde sedan ett
kringflackande lif; i Italien vann han gunst hos drottning
Kristina af Sverige. Han skref medicinska
arbeten, öfversatte till holländska franska romaner
af Scarron och Du Verdier och författade själf
skälmromanen De vermakelijke avanturier (2 bd,
1695, 8:e uppl. 1756). Jfr Jan ten Brink, "Dr.
Nicolaas H. jr." (1885).
1 o. 2. V. K—r.* 3. G. W—k.

Heinsius, Anthonij, nederländsk statsman,
f. 22 nov. 1641 i Delft, d. 3 aug. 1720, var
från 1679 rådspensionär i Delft och tillhörde
det aristokratiska eller fransksinnade
partiet därstädes, men under en diplomatisk
beskickning till Versailles 1681 retades H. af
franska hofvets öfvermod och blef en hängifven
anhängare af Vilhelm af Oranien. Sedan H. 1689
valts till rådspensionär af Holland, ledde han
republikens styrelse i full öfverensstämmelse
med arfståthållarens önskningar och var under
dennes lifstid hans ypperste hjälpare. Efter
Vilhelms död (1702) ställd i brännpunkten af
Europas politiska lif, fullföljde H. ihärdigt
dennes planer och bildade jämte Marlborough och
prins Eugen det s. k. triumviratet, som ledde
de mot Frankrike förbundna makternas politik
i spanska tronföljdskriget. 1706 afvisade han
Ludvig XIV:s anbud om särskild fred med Holland,
och äfven 1709 bidrog han genom hårda villkors
uppställande att hindra fredsslut. Hollands
vinster af freden i Utrecht (1713), en
fästningsbarriär i österrikiska Nederländerna och
en fördelaktig handelstraktat med Frankrike,
svarade icke emot nederländska statsskuldens
ofantliga tillväxt och de förluster, som handeln
lidit under kriget. Omvald hvart femte år,
förblef H. Hollands förste ämbetsman till
sin död. Hans politiska korrespondens har
utgifvits af H. J. van der Heim, "Het archief
van den raadpensionaris A. H." (3 bd, 1867—80).
A. B. B.*

Heinsius [ha’jn-], Gottfried, tysk
astronom, f. i april 1709 i Naumburg a. d. Saale,
d. 21 maj 1769 i Leipzig, blef 1734 docent
vid universitetet i Leipzig, 1736 professor
i astronomi och akademiker i Petersburg och
1743 professor i matematik vid universitetet
i Leipzig. H. var en flitig iakttagare af
kometer och har särskildt offentliggjort
värdefulla undersökningar öfver 1744 års
komet. En stor mängd afhandlingar af honom
publicerades i Petersburgakademiens handlingar.
B—d.

Heintze, Georg Vilhelm, organist, f. 4 juli
1849 i Jönköping, d. 10 jan. 1895 i Lund,
studerade vid konservatoriet i Stockholm 1865—69
(därunder orgel för G. Mankell) och blef 1870
musiklärare vid högre allm. läroverket i Kalmar,
1874 musikdirektör vid Jönköpings regemente samt
1881 organist vid Jakobs kyrka i Stockholm
och 1882 medlem af Mus. akad. 1871 utsågs
han af denna akademi att vid utställningen
i London utföra orgelmusik å jätteorgeln
i Albert hall; såväl då som sedermera
på flera konserter i Sverige väckte han
uppseende som högst framstående orgelvirtuos. H.
blef 1889 kapellmästare vid universitetet
och domkyrkoorganist i Lund. H. komponerade
körer, militärmarscher, kammarmusik samt
piano- och orgelsaker. En orgelfuga är
tryckt i Mus. akad:s handlingar (1869) och
en pianosonat på Mus. konstföreningens förlag
(1871). H:s Feststycken för orgel (2 häften)
utgåfvos 1883—84.
A. L.*

Heinze [ha’jntse]. 1. Karl Friedrich Rudolf H.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free