- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
377-378

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemans, Felicia Dorothea f. Browne - Hemarthros - Hemasporidier. Se Hematozoer - Hematein. Se Hematoxylin - Hematemesis. Se Blodkräkning och Hæmatemesis - Hematidrosis. Se Hæmatidrosis - Hematin. Se Hemoglobin - Hematin-albumin. Se Järnmedel - Hematit - Hematocele. Se Hæmatocele - Hematogen - Hematoidin. Se Hemoglobin - Hematokatartika. Se Blodrenande medel och Hæmatocathartica - Hematokolpos. Se Hæmatometra - Hematokonit - Hematolit - Hematom - Hematometra. Se Hæmatometra - Hematomyeli - Hematoporfyrin - Hematorrhachis. Se Hæmatorrhachis - Hematosalpinx. Se Hæmatosalpinx - Hematostilbit - Hematoxylin - Hematozoer - Hematuri. Se Blodpinkning - Hemberg, Eugen Peter Alexander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och okoncentrerade. Works (9 bd, 1839)
med biografi öfver fru H. af hennes syster,
Poetical works med inl. af W. M. Rossetti
(1873) Jfr Laurence, "Recollections"
(1836), H. F. Chorley, "Memorials" (s. å.),
fru C. J. Hamilton, "Women writers" (1892) och
fru L. B. Walfred, "Twelve english authoresses"
(s. å.).
(R—n B.)

Hemarthros, Hämarthros (af grek. haima, blod,
och arthron, led), med., blödning i en ledgång.
F. B.*

Hemasporidier. Se Hematozoer.

Hematein (Hämatein), kem. Se
Hematoxylin.

Hematemesis (Hämatemesis), med. Se Blodkräkning
och Hæmatemesis.

Hematidrosis (Hämatidrosis), med. Se
Hæmatidrosis.

Hematin (Hämatin). Se Hemoglobin.

Hematin-albumin (Hämatin-albumin). Se Järnmedel.

Hematit l. Hämatit (af grek. haima, blod), geol.,
en viktig järnmalm i utlandet. Den är dels röd
(se Blodstensmalm), dels brun, brun järnockra
(se Brunockra).
K. S—ll.

Hematocele (Hämatocele), kir. Se Hæmatocele.

Hematogen, Hämatogen (af grek. haima, blod,
och genein, födas), med., som har sitt ursprung
i blodet eller i de röda blodkropparna. Se
Järnmedel.

Hematoidin (Hämatoidin), med. Se Hemoglobin.

Hematokatartika (Hämatokatartika), med. farm. Se
Blodrenande medel och Hæmatocathartica.

Hematokolpos (Hämatokolpos), med. Se
Hæmatometra.

Hematokonit Hausmann (Hämatokonit), miner.,
en kalcitvarietet, blodröd af insprängd järnoxid.
A. Hng.

Hematolit Igelström (Aimatolit), miner.,
blodröda, 1—3 mm. stora kristaller på drushål
i mangankalkstenen vid Mossgrufvan (Nordmark);
vattenhaltigt manganarsenat (antimonat).
A. Hng.

Hematom l. Hämatom (af grek. haimatun,
fylla med blod), patol., en med blod
fylld ansvällning. En dylik svulstform är
cefalhematomet (hufvudsvulst), en smärtlös,
tämligen väl begränsad, vätskefylld svulst,
som stundom iakttages hos nyfödda barn. Oftast
sitter denna blodutgjutning emellan hufvudskålens
ben och tillhörande benhinna. I de allra flesta
fall försvinner den af sig själf och fordrar
ingen kirurgisk behandling.
R. T—dt.

Hematometra (Hämatometra), med. Se Hæmatometra.

Hematomyeli, Hämatomyeli (af grek. haima,
blod, och myelos märg), med., blödning
i ryggmärgen, är sällsynt i jämförelse
med blödning i hjärnan. Den medför vanligen
dubbelsidig lamhet (paraplegi), i benen, armarna
eller bålen, beroende på blödningens säte.
F. B. (J. E. J—n.)

Hematoporfyrin (Hämatoporfyrin), kem.,
ett derivat af blodfärgämnet hemoglobin,
uppstår ur detta eller ur hemin (se dessa ord)
genom inverkan af syror och innehåller ej
längre järn. Spårvis ingår hematoporfyrin i
människourinen. Sammansättningen är C16 H18 N2 O3 (eller C34 H38 N4 O6), och den
sannolika byggnaden återges genom
följande af Nencki uppställda formel:
illustration placeholder


H. är således ett pyrrolderivat och utvecklar
äfven vid upphettning pyrrollukt. Det reduceras
till hemopyrrol, d. v. s. metylpropylpyrrol,
en färglös olja, som kan syrsättas till
urobilin. Hematoporfyrin själft är isomert med
gallfärgämnet bilirubin (jfr Galla) samt visar
stor likhet med fylloporfyrin, ett derivat
af klorofyll (se d. o.). Marchlewski har
visat, att båda dessa ämnen innehålla samma
atomstomme. H. bildar amorfa bruna flockar,
som med alkalier och syror ge kristalliserande
föreningar, hvilkas vackra röda lösningar
visa karakteristiska absorptionsspektra.
H. E.

Hematorrhachis (Hämatorrhachis),
med. Se Hæmatorrhachis.

Hematosalpinx (Hämatosalpinx),
med. Se Hæmatosalpinx.

Hematostilbit Igelström (Hämatostilbit), miner.,
en i tunna splittror blodröd varietet af manganostilbit.
A. Hng.

Hematoxylin l. Hämatoxylin (af
grek. haima, blod, och xylon, trä), kem.,
den nativa modersubstansen (kromogenet)
till färgämnet i blåholts, den raspade veden
af Hæmatoxylon campecheanum (se d. o.). Det
bildar färglösa, af lakrits smakande kristaller
med sammansättningen C16 H14 O6 och finnes
ursprungligen i veden bundet vid socker till
en glykosid. Genom inverkan af oxidationsmedel
bildas brunröda, grönglänsande kristaller af
hematein, C16 H12 O6, hvars alkaliska lösningar
äro violetta. Hematoxylin och hematein äro
flavonafkomlingar och innehålla således en
pyronring (se d. o.). Med kromsyra eller
vanadinsyra ger hematoxylin svartblå vätskor,
hvilka utgöra ingredienser i flera sorters
skrifbläck.
P. T. C. (H. E.)

Hematozoer (lat. Hæmatozoa, af grek. haima,
blod, och zoon, djur) l. Hemasporidier
(lat. Hæmasporidia; af grek. spora, säd),
zool., parasitiska urdjur af långsträckt form,
som anträffats i amfibiers, kräldjurs och
fåglars blod. Utvecklingen eger rum i de röda
blodkropparna; det utbildade djuret lefver någon
tid fritt i blodet.
L—e.

Hematuri, Hämaturi (af grek. haima,
blod, och urein, låta sitt vatten),
med. Se Blodpinkning.

Hemberg, Eugen Peter Alexander, skogsman,
f. 9 nov. 1845 i Ystad, utexaminerades
från Skogsinstitutet 1869, tjänstgjorde
1869—74 i öfre Norrland och utöfvade 1874—78
skogsmannaverksamhet i Ryssland. Sedermera
verkade han i Sverige som jordbrukare och
privat skogsförvaltare, men återvände till
skogsgöromål i Ryssland, i Ural och vid Petjora,
1897. 1899 blef han statens skogsingenjör och
1904 länsjägmästare i Kronobergs län. H. är känd
som liflig reseskildrare samt författare i skogs-
och jaktämnen. Bland hans arbeten må nämnas
Jakt- och turistskildringar från tsarernas land
(2 saml. 1896 o. 1897), Elgens dentitioner (i
"Bihang" till Vet. akad:s Handl., bd 21, 1896),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free