Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 397-398 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemming - Hemming Henriksson - Hemming Nilsson - Hemmingsdynge - Hemmingsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hospital och en skola i Åbo. Under en visitationsresa
skall han ha kommit upp ända till Kompanasund
(en hamn mellan Torneå och Luleå), där han
sammanträffat med Uppsalabiskopen Hemming
Nilsson, och skall vid detta tillfälle en vänlig
öfverenskommelse ha blifvit sluten rörande
gränsen mellan Uppsala och Åbo stift. 1352
utgaf H. Statuta, en samling kyrkostadgar,
afseende landsprästernas skyldigheter och
anmärkningsvärda som utgörande Finlands första
kyrkoordning. H. utöfvade sträng uppsikt öfver
tiondens riktiga erläggande af församlingarna
och förstod att af konungarna förskaffa
sin kyrka allehande förmåner. Han var en
af beseglarna af mötebeslutet i Varberg 1343
rörande Skånes, Hallands och Blekinges förening
med Sverige och af k. bref vet 15 febr. 1363
rör. finnarnas deltagande i konungavalet vid
Mora stenar. F. ö. synes han ej tagit någon
verksam del i statsärendena. Med den heliga
Birgitta skall H. varit förbunden med starkt
vänskapsband, och han säges ha varit den, som
först bragt hennes uppenbarelser och lof till
den helige faderns kännedom. På begäran af Sten
Sture d. ä:s ombud i Rom, Hemming Gadh, meddelade
påfven Alexander VI 1499 tillstånd till H:s
högtidliga beatifikation (skrinläggning), hvilken
med stor ståt försiggick i Åbo domkyrka 1514. H:s
tillärnade kanonisation (helgonförklaring)
omintetgjordes genom reformationens mellankomst.
R. H.

Hemming Henriksson, psalmförfattare på finska
språket, f. i Masku socken, där han troligen
1587 blef kyrkoherde, d. emellan 1618 och
1620. 1593 deltog han i Uppsala möte. Af
hans finska psalmbok, Virsikirja (mellan
åren 1610—14) har 1:a uppl. gått förlorad,
men en ny utkom 1639. H. öfversatte dessutom
medeltidspsalmerna "Piæ cantiones" och utgaf
dem under namn af Vanhain Suomen maan piispain ja
kirconesimiesten Latinankielised laulud Suomexi
käätyd (1616). Han lämnade efter sig 217 psalmer,
bland hvilka 15—38 äro förf. af honom själf, de
öfriga däremot öfversatta från latinet, svenskan
eller tyskan. Hans psalmer äro utmärkta af
fyndighet och rikedom i språkuttrycket, men sakna
regelrätthet i grammatikaliskt och metriskt
afseende.
M. G. S.

Hemming Nilsson, ärkebiskop, d. 1351 å
Arnö, valdes som domprost i Västerås till
ärkebiskop i Uppsala 1341. Själf begaf han
sig till påfven för att få valet stadfäst,
hvilket också lyckades 1342, ehuru påfven
ämnat tillsätta ärkebiskopsstolen genom
provision. H. deltog 1343 i Varbergsfördraget och
insattes 1344 i den tillförordnade regeringen
i anledning af konungens förestående resa
till Norge. I sitt ämbete visade han mycken
drift och klokhet. Därom vittna bl. a. hans
visitationsresa genom Norrland ända upp till
Torneå likasom också det genom hans försorg
tillkomna "Registrum ecclesiæ upsaliensis". Hans
testamente vittnar om hans stora rikedom.
E. M. R.

Hemmingsdynge (Hemmesdynge), socken
i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. 834 har. 457
inv. (1908). H. bildar med Södra Åby ett regalt
pastorat l Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.


Hemmingsen, Niels (lat. Nicolaus Hemmingius),
dansk teolog, f. 1513 på Lolland af fattig
bondsläkt, d. 23 maj 1600, gick i skola i
Roskilde och Lund och studerade 1537—42 i
Wittenberg, där han blef magister och en af
Melanchthons skickligaste och trofastaste
anhängare. Han vardt professor vid
Köpenhamns universitet 1542 i grekiska, 1545
i hebreiska och 1553 i teologi, tog 1557
doktorsgraden och blef 1572 universitetets
vicekansler. Han var en utmärkt lärare. Han
författade Tabella de coena domini (1557),
som nästan blef en bekännelseskrift i danska
kyrkan och där han framställde den lutherska
nattvardsläran jämte Calvins afvikelser, de 25
religionsartiklar (1569), som hvarje utlänning
måste svärja på för att få stadigvarande vistas
i landet. För Herlufsholms skola utarbetade han
skolordningen. Bland H:s många lärda skrifter,
nästan alla skrifna på ypperligt latin och,
stundom flera gånger, tryckta i utlandet
(en och annan senare öfv. till danska, tyska
och engelska) samt spridda öfver hela den
protestantiska världen, må nämnas De methodis
et ratione concionandi (1555), en anvisning
för predikan, Enchiridion theologicum (1557),
lärobok både i dogmatik och moral, Pastor (1562),
det första bidraget till en pastoralteologi,
dessutom innehållande värdefulla upplysningar
om prästernas lefnadssätt och tidens allmänna
seder och bruk, och Postilla (1561, öfv. till
danska 1576 och mycket använd), med utkast och
dispositioner till predikningar, Livsens vej
(1570, öfv. till latin af A. S. Vedel 1574),
en vägledning för ett gudfruktigt lif, och
den häremot svarande De conjugio (1572, dansk
öfv. under titeln "Ægteskabsbogen"). Därtill
kom en rad förklaringar till de apostoliska
epistlarna och några af gamla testamentets
skrifter samt hans dogmatiska hufvudverk
Syntagma institutionum christianarum (1574). H:s
skrifter utmärkas af grundlig lärdom, klarhet
och skarpsinne utan böjelse för spetsfundighet;
de präglas af en särskildt för sin tid ovanlig
fördragsamhet mot andra trosläror samt af nit för
sund moral och uppriktig fromhet. Flera af dem
ha ännu i våra dagar ådragit sig uppmärksamhet;
bl. a. prisas hans lärobok i naturrätt, De lege
naturæ (1563), som banbrytande för Hugo
Grotius. H. blef namnkunnig som danska kyrkans
läromästare och var den danske vetenskapsman,
som på 1500-talet hade störst anseende i utlandet
vid sidan af Tycho Brahe, liksom han är den
danske teolog, som till 1800-talet varit mest
ryktbar i de protestantiska länderna. Då H. i
"Syntagma" uttalat sig rätt erkännande om
Calvins nattvardslära (han önskade i själfva
verket en förlikning mellan lutheraner och
kalvinister), blef han 1575 anklagad för
konung Fredrik II af dennes svåger, kurfurst
August af Sachsen (på tillskyndelse af Jacob
Andreæ), fick först en mild tillrättavisning,
men nödgades 1576 återkalla sin lära, och såsom
misstänkt kryptokalvinist afsattes han 1579
från professuren och förvisades till Roskilde,
där han erhöll ett kanonikat och fortsatte sin
vetenskapliga verksamhet. Han hedrades 1586 af de
danske prästerna som deras ypperste lärare. Hans
Opuscula theologica

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>