Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 437-438 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik VII - Henrik VIII

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sitt under förberedelserna till resningen
aftalade äktenskap (ingånget 18 jan. 1486)
med Elisabet af York, Edvard IV:s dotter och
de Yorkska tronanspråkens innehafvarinna.
H:s tron hotades emellertid af ständiga uppror
till förmån för verkliga eller förmenta
York-ättlingar. Bedragaren Lambert Simnel gaf
sig ut för hertigens af Clarence, Edvard IV:s
broders, faktiskt i Tower inspärrade son, earl
Edvard af Warwick, vann understöd på Irland, men
besegrades och tillfångatogs vid Stoke-upon-Trent
i grefsk. Stafford (16 juni 1487). Farligare
var den falske pretendenten Perkin Warbeck (se
d. o.), som utgaf sig för Edvard IV:s yngre
son Rikard, vann erkännande af kejsar Maximilian
och konungarna af Frankrike och Skottland, men
till sist efter en misslyckad landstigning i
Cornwall måste gifva sig fången (sept. 1497)
och afrättades (nov. 1499) jämte Warwick,
hvilken han i Tower förledt till rymningsplaner
(jfr Edvard, eng. prinsar, 3). Om H:s strid mot
andra tronkräfvare se De la Pole 4—6. H. dref
en mycket invecklad utländsk allianspolitik,
i hvilken giftermålsförbindelser och förslag
därtill spelade en framträdande roll. Mot
Frankrike förband han sig bl. a. med Ferdinand af
Aragonien, hvars dotter Katarina förmäldes först
(1501) med H:s äldste son Arthur och efter dennes
död (1502) med H:s andre son Henrik (1509);
hellre än att återlämna hemgiften tillbjöd sig
H. att själf äkta sin unga svärdotter (Elisabet
af York hade dött 1503). Med Skottland gjorde
han för en tid slut på gränsstriderna genom en
ett århundrade senare till de båda kronornas
förening ledande giftermålsförbindelse mellan
H:s dotter Margareta och konung Jakob IV
(1503). H. var en sträng rikshushållare och blef
med åren ganska girig; af parlamentet gjorde han
sig småningom nästan oberoende (jfr om H:s inre
styrelse England, sp. 616—617). Handeln gynnade
han bl. a. genom det förmånliga handelsfördrag
("Intercursus magnus") han 1506 aftrugade
Flanderns behärskare Filip af Österrike, och han
understödde Cabot d. ä:s upptäcktsfärder. Jfr
biografier öfver H. af lord Bacon (1622, omtryckt
i hans "Works") och J. Gairdner (1889) samt hos
Stubbs, "Lectures on the study of mediæval and
modern history" (1886, 2:a uppl. 1896).

Henrik VIII. Målning af H. Holbein d. y. (Windsors slott.)

8. H. VIII, den föregåendes och Elisabets
af York son, f. 28 juni 1491 i Greenwich,
d. 28 jan. 1547 i Westminster, erhöll en
förträfflig, t. o. m. lärd uppfostran och var
vid sin tronbestigning, apr. 1509, en ståtlig,
i kroppsliga idrotter väl förfaren och ganska
bildningsintresserad renässansädling. Kort
efter tronbestigningen gifte sig H. med
sin äldre broder Arthurs änka, Katarina af
Aragonien (11 juni 1509). Ett prålande hoflif,
torneringar och fester, upptogo hans första
regeringsår. I Europas invecklade diplomatiska
fejder inblandades han genom sitt inträde i
heliga ligan (nov. 1511), och med arffienden
Frankrike kom han 1512 i krig. Hans egen seger
öfver fransmännen i "sporrslaget" vid Guinegate
(16 aug. 1513) och earlens af Surrey nedgörande
af den med Frankrike förbundne skotske konungen
Jakob IV och hela hans riddarhär vid Flodden
(9 sept. 1513) bragte ej H. några varaktiga
fördelar. Med Frankrike slöt han fred i London
(7 aug. 1514), som beseglades genom hans syster
Marias giftermål med konung Ludvig XII (okt.
s. å.). I den långa täflingskampen mellan Frans I
af Frankrike och kejsar Karl V stod H. först på
sin frände Karls sida, men sökte under påverkan
af sin statskloke kansler, kardinal Wolsey (se
d. o.), senare intaga en medlande ställning,
som skulle kunna bringa honom personlig fördel.
H:s impulsiva natur gaf dock ofta åt hans
utrikespolitik en prägel af hållningslöshet. De
kostsamma krigen (bl. a. fälttåget mot Frans i
norra Frankrike 1522—23 och senare 1543—46),
förhandlingarna och rustningarna gjorde England
till en beaktansvärd maktfaktor i Europas
internationella politik, men inbragte aldrig
H. några varaktiga landvinningar. Afgörande
betydelse för både hans inre och yttre
politik fick H:s beryktade skilsmässa från
sin gemål Katarina, hvilken han ville bli
kvitt för att i stället äkta sin älskarinna,
Anna Boleyn, och möjligen erhålla en manlig
tronarfvinge. (Se rörande de vidlyftiga
förhandlingarna härom artiklarna Cranmer
och Katarina, eng. drottningar 2.) Dessa
skilsmässosträfvanden ledde efter hvartannat
till Wolseys fall (1529), en afgjord brytning
med påfven, som 1534 bannlyste H., och i samband
därmed en omfattande kyrkoreformation i England
(se England, sp. 617—618, och
Episkopalkyrkan, sp. 710—711) samt spändt förhållande
till den förskjutna Katarinas systerson, kejsar
Karl V. H. förklarades 1531 af prästerskapet för
den engelska kyrkans öfverhufvud och reducerade
genom parlamentet (från 1536), till sin egen
och hofadelns ekonomiska förmån, klostergodsen i
riket. Han gifte sig, sedan ärkebiskop Cranmer
förklarat hans första äktenskap ogiltigt,
25 jan. 1533 med Anna Boleyn, lät (1 juni
s. å.) kröna henne till drottning, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>