- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
513-514

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermandad - Hermanfried - Hermann, Nikolaus - Hermann, Gottfried - Hermann, Friedrich Benedikt Wilhelm - Hermann, Karl Heinrich - Hermann, Karl Friedrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hermandad l. Heliga hermandad (sp. Santa
hermandad,
"heligt brödraskap") kallades de
föreningar, som Kastiliens och Aragoniens städer
under medeltiden ingingo till landsfredens
upprätthållande och den offentliga säkerhetens
skydd, i synnerhet mot adelns öfvervåld. En dylik
förbindelse mellan fyra städer i Kastilien är
känd från 1200; största utbredningen fingo de
äldre förbunden af detta slag i gränstrakterna
mot morerna och Portugal. Senare fingo de
särskildt i Kastilien stor politisk betydelse,
i det de understödde konungarna mot högadeln och
prästerskapet; vid midten af 1300-talet fingo här
17 stadsförbund rätt att sända 2 representanter
hvar till cortes. Lagstadgad ordning erhöll den
dåmera s. k. heliga hermandad 1486 i Kastilien
och 1488 i Aragonien, då Isabella och Ferdinand
den katolske under sin ledning förenade alla
städerna i ett väpnadt förbund. Liksom tyska
hansan underhöll heliga hermandad egen här och
tillsatte egna domare, hvilka egde döma och
straffa hvar och en, som störde landsfreden. I
Aragonien upphäfdes emellertid denna inrättning
redan 1498, och i Kastilien förlorade den sina
politiska rättigheter under Karl I efter det
s. k. Comuneros-upproret (1520—21). Vid midten
af 1500-talet var heliga hermandad endast namnet
på den polisstyrka, som vakade öfver lugnet
på landsvägarna.

Hermanfried (Irminfried), konung i Thüringen
i början af 6:e årh., var son till konung
Basinus och hade två bröder, Baderik och
Berthar, som efter faderns död med honom
delade konungadömet öfver Thüringen. Han var
förmäld med östgötakonungen Teoderik den stores
systerdotter Amalberga. Enligt Gregorius från
Tours skall han först ha undanröjt sin broder
Berthar och tillegnat sig hans riksdel. För
att vinna äfven Baderiks del i riket förband
han sig sedan med frankiske konungen Teoderik
I i Austrasien, och båda i förening besegrade
Baderik, som omkom i striden (516?). Men mot
löfte satte sig H. ensam i besittning af broderns
område. Detta föranledde Teoderik att i förbund
med sin yngre broder Klotar I och sachsarna
anfalla H., som besegrades. Teoderik inbjöd
kort därefter H. till ett personligt besök i
Tolbiacum (Zülpich v. om Bonn), hvarvid denne på
försåtligt sätt störtades utför fästningsmuren
och omkom, 531. Thüringen införlifvades
därefter med Austrasien; dock inrymdes åt
sachsarna området mellan Bode och Unstrut.
S. F. H.*

Hermann, Nikolaus, tysk psalmdiktare, d. vid
hög ålder 1561 som kantor i bergsförsamlingen
Joachimsthal (Vogtland), där hans förtrogne
vän Johann Mathesius samtidigt var kyrkoherde,
författade ett stort antal andliga kväden,
hållna i en trohjärtadt folklig ton och ännu
mycket populära i hans hemland. De utgåfvos
första gången 1560 i Wittenberg, inledda med
ett förord af Luthers medarbetare Paul Eber. I
1819 års svenska psalmbok är H. företrädd genom
n:r 399.
E. N. S—g.

illustration placeholder

Hermann, Gottfried, tysk filolog, f. 1772
i Leipzig, d. där 1848, blef 1794 docent i
filosofi och filologi, 1798 e. o. och 1803
ord. professor i vältalighet, 1809 därjämte
i poesi, allt i Leipzig. Utom från katedern
verkade H. väckande på sina lärjungar i det af
honom stiftade Griechische gesellschaft samt
som ledare (sedan 1834) af det filologiska
seminariet. H. utöfvade en banbrytande verksamhet
på den antika metrikens, grammatikens och
textkritikens områden. Han är den förste,
som uppställt ett fullständigt system inom
metriken (Elementa doctrinæ metricæ, 1816,
m. fl. arbeten). Inom grammatiken stannade
han ej vid blott empiriska iakttagelser och
därur härledda regler, utan sökte utforska
det inre förhållandet mellan orsak och verkan
(De emendanda ratione græcæ grammaticæ, 1801,
samt flera utmärkta syntaktiska arbeten). Som
textkritiker var H. mästare framför allt
genom sin metod. Hans enastående kännedom
af (särskildt det grekiska) språket och de
behandlade författarna satte honom i stånd
att på fördärfvade textställen insätta, hvad
författaren skulle kunnat skrifva; dock sakna
hans förbättringar stundom "yttre" sannolikhet
(den s. k. diplomatiska textkritiken, bedömande
af olika handskrifter och läsarter inbördes,
var ännu ej tillräckligt utbildad). H. utgaf
utmärkta upplagor af bl. a. Aischylos, Sofokles,
Euripides, Orphica samt behandlade i sina
Opuscula (8 bd, 132 afh.) en mängd olikartade
språkvetenskapliga frågor.
H. Sgn.

Hermann, Friedrich Benedikt Wilhelm, tysk
nationalekonom, f. 1795, d. 1868, 1827 e. o. och
1833 ord. professor i nationalekonomi vid
universitetet i München. 1850 utnämndes han
till chef för statistiska byrån i Bajern
och 1855 till verkligt statsråd. H. hade
för sitt rykte att vara en af Tysklands
mest framstående nationalekonomer att
tacka i främsta rummet sitt stora arbete
Staatswirthschaftliche untersuchungen (1832;
2:a omarb. uppl. 1870). 1850—66 redigerade han
"Beiträge zur statistik des königreichs Baiern".

Hermann, Karl Heinrich, tysk målare, f. 1802 i
Dresden, d. 1880 i Berlin, studerade i Düsseldorf
under Cornelius. Tillika med två andra af dennes
lärjungar målade han fresker i universitetshuset
i Bonn. Därefter följde han Cornelius till
München och var honom behjälplig vid hans
målningar i Glyptoteket och Ludvigskyrkan, där
Lukas och Johannes, Uppståndelsen och Bebådelsen
samt de fyra kyrkofäderna äro hans verk. Af
hans egna kompositioner må nämnas freskerna
i Königsbau efter Eschenbachs Parcival och
Kristi himmelsfärd i protestantiska kyrkans
tak. Efter 1844 målade han i Berlin 14 fresker
i Klosterkirche. 1837—52 utarbetade H. 15 stora
teckningar ur tyska folkets historia, och 1866
började han ett liknande arbete öfver engelska
historien.
C. R. N.*

Hermann, Karl Friedrich, tysk filolog, f. 1804 i
Frankfurt a. M., d. 1855 i Göttingen, professor
1832 i filologi i Marburg och 1842 i filologi och
arkeologi i Göttingen, var en af de grundligaste
kännarna af den klassiska litteraturen och
historien samt lämnade viktiga bidrag till
kunskapen om de klassiska folkens lif. Hans
förnämsta arbeten äro Lehrbuch der griechischen
antiquitäten
(3 bd, 1831—52, senaste uppl. i 4
bd, 1882—92, utg. af Blümner och Dittenberger),
Geschichte und system der platonischen philosophie (1839),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free