Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrera, Francisco de, el viejo - Herrera, el rubio - Herrera, Francisco de, el mozo - Herrera, José Joaquin de - Herrera y Tordesillas - Herresta - Herrestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de förste bland de spanske målarna i
Sevilla-skolan, som grundlade dess kommande
storhet genom att införa kraftig färg och djärf
penselföring. Han skildras som en rå man mot
både sin familj och sina lärjungar. Äfven i sin
konst lät han hänföra sig af ett slags raseri,
som dock ej hindrade, att man i flera af hans
bilder finner en natursann framställning af det
nakna, förträfflig gruppering och uttrycksfull
behandling af hufvud. Hans förnämsta verk är
Yttersta domen, i S. Bernardo i Sevilla,
ett arbete, i hvilket man beundrar en
väldig komposition och en betydande verkan,
frambragt medelst några få stora färg-, ljus-
och skuggpartier. Likaså prydde han med fresker
kupolen i kyrkan S. Buenaventura; och då han
en tid funnit en fristad undan rättvisans
förföljelser, emedan han var angifven som
falskmyntare, hos jesuiterna i klostret
S. Hermenegildo, målade han till tack i deras
kapell helgonet Hermenegildos triumf (1624),
ett af hans bästa arbeten. Utom en mängd andra
taflor och väggmålningar utförde H. äfven många
utmärkta kopparstick. — 2. H., el rubio ("den
blonde"), den föregåendes äldste son, vann rykte
för sin skicklighet att måla "nature morte"
och smärre genrebilder, men dog redan tidigt. —
3. Francisco de H., el mozo ("den yngre"), den
föregåendes broder, f. 1622 i Sevilla, d. 1685,
lärde målarkonsten under sin fader, men öfvergaf
honom på grund af hans hårdhet och for till
Italien, där han studerade i Rom ej blott måleri,
utan äfven byggnadskonst. Men vid beröringen med
den därstädes härskande manierismen förlorade han
sin nationella ursprunglighet och blef själf
manierist. Efter sin faders död återkom han
till Sevilla, men flyttade snart till Madrid,
där han utförde flera arbeten, som tillvunno
honom ära och konungagunst och om hvilka han
själf med sin olidliga egenkärlek alltid yttrade
sig mest superlativt. Hit höra S. Hermenegildo,
i Madrids museum, samt fresker i San Felipe och
i kupolen till Vårfrukyrkan i Atocha. Under
sina sista lefnadsår sysselsatte han sig
mest med arkitektoniska uppdrag, hvarvid han
följde den barocka smak han inhämtat i Rom.
C. R. N.*
Herrera [erre’ra], José Joaquin de,
mexikansk president, f. 1792, d. 1859,
deltog från 1809 som officer i spanska armén
i bekämpandet af revolutionsförsöken i Mexico,
stred 1821 i de revolutionäres led som öfverste
mot spanjorerna, deltog 1823 i störtandet af
Iturbides kejsardöme och blef
1824 första gången krigsminister. H. var med om
att störta presidenten Bustamente 1832, var sedan
flera gånger krigsminister, blef 1844 president
i högsta domstolen och, efter Santa Annas
störtande s. å., först provisorisk, sedan
formligen vald president, men nödgades afgå
dec. 1845 till följd af befolkningens missnöje
med hans benägenhet att erkänna Texas’ oberoende
för att undvika krig med Förenta staterna.
I kriget erhöll H. 1847 en hög befälspost och
utsågs efter fredsslutet ånyo till president
(maj 1848). Som president gaf han prof på
sparsamhet och hederlighet samt en i dåtidens
Mexico ovanlig mildhet mot politiska motståndare.
H:s afgång (jan. 1851) betecknar det första
i normala former skeende presidentombytet i
Mexicos historia.
V. S—g.
Herrera y Tordesillas [erre’ra i tårdesi’ljas],
Antonio de, spansk historieskrifvare, f. 1549
vid Segovia, d. 1625 i Madrid, kom som ung till
Italien, där han blef sekreterare hos Vespasiano
Gonzaga, som rekommenderade honom hos Filip
II. Denne utnämnde honom till historiograf
öfver Indierna och Kastilien samt slutligen
till statssekreterare. Hans förnämsta arbete är
Historia general de los hechos de los Castellanos
en las islas y tierra firme del mar Oceano
1492—1554 (4 bd, 1601–15), som framställer de
spansk-amerikanska koloniernas historia med
anlitande af officiella berättelser i Spaniens
arkiv och Las Casas först 1875—96 tryckta
"Historia de las Indias". Bland hans öfriga
historiska arbeten må nämnas Cinco libros de la
historia de Portugal y conquista de las islas de
los Acores, 1582 y 1583 (1591), Historia general
del mundo del tiempo del Señor Rey Don Felipe
II, desde 1559 hasta su muerte (3 bd, 1601—12)
och Comentarios de los hechos de los Españoles,
Franceses y Venecianos en Italia etc. desde
1281 hasta 1559 (1624).
Herresta, gods i Toresunds socken, Södermanlands
län, vackert beläget vid Mälaren, består af 2
mtl H. säteri samt 13 mtl tillhörande gårdar,
tax. till 409,900 kr. (1907). Bland egare af
gården märkas amiralen frih. J. F. Örnfelt,
som 1718 med tillhjälp af ryska fångar
uppförde det nuv. stenhuset i två våningar,
och presidenten grefve J. G. Lillienberg
(d. 1798), som förbättrade gården i
många afseenden. 1810 kom H. genom köp i
grossh. C. A. Grewesmühls (d. 1827) hand och
innehafves f. n. (1909) af dennes sonsons söner,
kaptenen Vilh. och godsegaren Ax. Grewesmühl.
B. S.*
Herrestad. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i
Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga och
Ljunits, Herrestads och Vemmenhögs härads fögderi
samt omfattar socknarna Stora Köpinge, Stora
Herrestad, Borrie, Öja, Hedeskoga, Söfvestad,
Bromma, Högestad, Baldringe, Bjeresjö. 17,793
har. 7,476 inv. (1908). Se Folkdräkt, pl. I. —
2. Socken i Göteborgs och Bohus län, Lane
härad. 9,028 har. 1,645 inv. (1908). Annex till
Skredsvik, Göteborgs stift, Älfsyssels norra
kontrakt. — 3. Socken i Östergötlands län, Dals
härad. 1,473 har. 400 inv. (1908). H. bildar med
Källstad ett konsist. pastorat i Linköpings
stift, Dals kontrakt. — 4. Stora H. och
Östra H., socknar. Se Stora H. och Östra H. —
5. Stora H., gods i Stora Herrestads socken,
bestående af Stora H., omkr. 5 3/5 mtl, samt
Robertsdal och Nygård, tills. omkr. 9,13 mtl,
tax. till 311,200 kr. (1907). Gården är väl
bebyggd, med ett två våningar högt stenhus,
samt försedd med trädgård i gammal fransk stil,
med stora alléer, springvatten m. m. — H.,
under medeltiden Hervestath, tillhörde
1658 den bekante slösaren Ove Tagesson Tott,
egare af Skabersjö och Bjeresjöholm, samt
sedan Jakob De la Gardies änka, Ebba Brahe,
som ansenligt ökade godset. På 1690-talet
indrogs det till kronan från fältmarskalken
grefve O. V. von Königsmarcks arfvingar, men
var 1711 redan återställdt till dem. Det var
därefter, 1726—99, i grefliga ätten Hårds ego,
gick sedan genom flera händer och köptes 1820
af kommerserådet K. M. Lundgren i Ystad, egdes
därefter af hans son konsul J. R. Lundgren,
men styckades efter hans död (1880 var det
31 mtl med en egovidd af omkr. 1,900 har och
tax. till 1,2 mill. kr.). Det tillhör nu (1909)
kammarherren, grefve C. G. Sparre å Kronovall. —
6. Fideikommiss i Marbäcks socken, Jönköpings
län, vid sjön Ralången och Aneby station å Östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
