- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
617-618

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Darmstadt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigstjänsten. 1785 förklarades han för svensk
furste, men blef icke som sådan introducerad
på riddarhuset; 1799 tilldelade Gustaf IV Adolf
honom titeln "durchlaucht".

3. Karl Edvard von H., den föregåendes broder,
f. 12 nov. 1738, d. ogift 2 april 1769 i Paris,
upphöjdes på samma gång som brodern till
romersk riksgrefve (1741) och svensk grefve
(1742) samt utnämndes 1745 till öfverste i
hessisk tjänst och 1747 till öfverste för
ett värfvadt svenskt infanteriregemente samt
kommendant i Göteborg. 1759 befordrades han
till generalmajor och 1765 till generallöjtnant.
1—3. (L. S.)

Hessess, mus. Se Hess.

Hesse’s verlag i Leipzig, ett af Tysklands
största förlag, omfattande dels musik,
dels billiga, men väl utstyrda upplagor
af Tysklands äldre författare ("Max Hesse’s
klassiker-auflagen"), en storartad samling tysk
och utländsk (i öfv.) vitterhet i folkupplaga
("M. H:s volksbücherei"), "Meisterwerke der
deutschen bühne" m. m.

Hesse-Wartegg, Ernst von, österrikisk
resande och skriftställare, f. 1851 i Wien,
har företagit resor i södra Europa (1872),
Västindien och Central-Amerika (1875), olika
delar af Förenta staterna i Nord-Amerika (1876,
1878), Nord-Afrika, Egypten och Sudan (1880—81),
nordvästra delen af nordamerikanska unionen
(1883), sydstaterna därstädes och Mexico (1884),
Västindien och norra delen af Syd-Amerika, olika
delar af Förenta staterna och Canada (1887—90),
Spanien och Marokko (1892) samt gjorde 1894 en
resa omkring jorden, hvarunder han en längre
tid uppehöll sig i Öst-Asien. 1903 besökte han
ånyo Brasilien. Af hans många reseskildringar ha
till svenska öfversatts Chicago, eine weltstadt
im amerikanischen Westen
(1892; "Chicago,
världsstaden i den amerik. västern", 1893),
Nord-Amerika, seine städte und naturwunder,
das land und seine bewohner
(1879, 2:a
uppl. 1885—87; "Nord-Amerika i våra dagar",
1880—81; 2:a uppl. 1893), ett i förening med
U. Brachvogel, Bret Harte o. a. utarbetadt,
ganska ytligt verk, China und Japan (1897, 2:a
uppl. 1900; "Öst-Asien i våra dagar. Midtens rike
Kina. Japan och Korea", 1904—05) samt Indien
und seine fürstenhöfe
(1906; "Indien och dess
furstehof", 1907).

Hessisch-Oldendorf. Se Oldendorf.

Hessiska flugan, zool. Se Gallmyggor. sp. 639.

Hessit Fröbel, miner., tellursilfver, Ag2 Te,
i kristaller liknande silfverglans och isomorfa
med detta mineral. Fyndorter Nagyag, Rezbánya,
Altai, Kalifornien, Botes i Siebenbürgen.
A. Hng.

Hessleby, socken och kronopark. Se Häsleby.

Hessleholm, köping och järnvägsstation. Se
Hässleholm.

Hessleholm—Markaryds järnväg. Se
Hässleholm—Markaryds järnväg.

Hessleskog, felaktigt sockennamn. Se Edsleskog.

Hessling, Daniel. Se Hæsling.

Hesslunda, socken. Se Häslunda.

Hessonit Haüy (Leonhard), af grek. hesson,
mindre, med afseende därpå, att mineralet
har mindre hårdhet, tyngd och glans än många
granatvarieteter, miner., en honungsgul varietet
af granat. Se Grossular.

Hessus, Helius Eobanus (eg. Eoban Koch), tysk
skald, f. 1488, d. 1540, blef 1517 professor
i latin i Erfurt, hvarifrån han 1526 kallades
till Nürnberg; 1533 återvände han till Erfurt,
men flyttade 1536 till Marburg. H. besatt
en ovanligt stor versifikatorisk förmåga på
latin. Utan religiös och politisk öfvertygelse,
lät han sin ställning till tidens politiska och
religiösa rörelser bestämmas af egennytta. Bland
hans arbeten märkas Psalterium (1537), Operum
farragines duæ
(1539), Ilias (1540) och Epistolæ
familiares
(1543; nya uppl. 1557, 1561 och
1568). Se arbeten om H. af Hertz (1860),
Schwertzell (1875) och Krause (1879, 2 bd).

illustration placeholder
Hestia. Arkaistisk

relief från en forngrekisk

trefotbas.

(Louvre, Paris.)

Hestia (grek. Ἑστία, lat. Vesta), grek. och
rom. myt., den husliga härdens evigt jungfruliga
gudinna, Kronos’ och Rheas förstfödda dotter,
högt ärad bland såväl gudar som människor. I
hvarje boning gällde eldstaden eller under
senare tider ett särskildt offeraltare som
hennes helgedom. Denna härd representerade husets
medelpunkt, kring hvilken dess öfriga skyddsgudar
(efestioi) hade sin plats, där familjens
medlemmar brukade samlas till gemensamma
andaktsöfningar och dit den skyddsökande
främlingen tog sin tillflykt. H. var, kort
sagdt, under bilden af den på härden värmande
och lysande elden familjelifvets, den husliga
sämjans och hemfridens skyddande gudamakt. Då det
borgerliga samhället enligt de gamles åskådning
var en utvidgning af familjen, måste äfven
detta som sådant ha en gemensam H., d. v. s. en
gemensam huslig härd, där alla medborgare
kunde känna sig som medlemmar af en och samma
familj. Denna härd var, enligt sakens natur,
inrättad i stats- eller regeringsbyggnaden (det
s. k. prytaneion). Offer åt andra gudamakter
brukade inledas och afslutas med en libation
åt H. som den i hvarje helgedom befintliga
offerhärdens beskyddarinna. Likaså brukade H. i
offentliga edsformulär nämnas framför andra gudar
och ansågs därför jämte Zeus ha edens helgd under
sitt särskilda hägn. I de homeriska sångerna
omnämnes, märkvärdigt nog, H. ingenstädes,
ehuru det knappt kan betviflas, att hennes
dyrkan är äldre än den homeriska tiden. Senare
filosofer och filosoferande skalder ha velat
göra H. liktydig dels med den hela universum
behärskande centralelden, dels med jorden,
hvilket senare föranledt hennes sammanblandande
med åtskilliga andra gudomligheter (Kybele,
Gaia, Demeter). — Den romerska Vesta motsvarar
så till namn som gudaväsen grekernas H. och
dyrkades i hvarje hus tillika med dess larer
och penater. Å statens vägnar egnades henne en
synnerligen helig dyrkan, hvilken under tillsyn
af öfversteprästen (pontifex maximus) ombesörjdes
af de sex vestalerna. Jfr Preuner, artikeln H. i
Roschers "Lexikon der griechischen und römischen
mythologie", bd I (1884—90).
A. M. A.

Hestia, astron. 1. Se Solsystem. — 2. En af
småplaneterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free