Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Darmstadt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hestmandöen [hästmanön], ö i Lurö socken,
Nordlands amt (Norge), nära polcirkeln. Arealen
15 kvkm. Ön har fått sitt namn af sitt
egendomliga utseende. Sedd från ena sidan,
förtonar den sig nämligen som en riddare
till häst, iförd en vid, veckrik kappa
och en hjälm med vajande fjäderbuske.
O. A. Ö.
Heston and Isleworth [he’stən ənd a͡i’lωəth],
stad i engelska grefsk. Middlesex, vid
Thames’ vänstra strand, midt emot Kew. 30,863
inv. (1901). Trädgårdsskötsel, tegeltillverkning.
J. F. N.
Hestra, socknar i Jönköpings län. Se Norra
Hestra och Södra Hestra.
Hesus (Esus), en gud hos de gamle gallerna,
afbildas väpnad med en yxa. Se Druider.
Hesychios (grek. Ἡσύχιος,
lat. Hesychius). 1. Grammatiker från Alexandria
(lefde sannolikt i 5:e årh. e. Kr.),
författare till en i alfabetisk ordning
uppställd samling af grekiska ordförklaringar
(Lexicon Hesychii Alexandrini), hvilken, tack
vare de goda källor, som för densamma ligga
till grund, är af stor vikt för den grekiska
språkvetenskapen. Bästa uppl. är M. Schmidts
(1857—68, mindre edition 1863 och 1867). —
2. Bysantinsk historieskrifvare från Miletos,
lefde i början af 6:e årh. och författade en
allmän världshistoria från äldsta tid till 518
e. Kr., hvaraf endast ett större stycke finnes i
behåll (De originibus urbis Constantinopoleos),
samt en alfabetiskt ordnad, biografisk öfversikt
öfver de förnämste grekiske skriftställarna
(Onomatologus), icke bevarad i sin ursprungliga
gestalt. H:s arbeten äro utgifna af Meursius
(1613), Orelli (1820), C. Müller (i "Fragmenta
historicorum græcorum", bd IV, 1851) och Preger
(i "Scriptores originum Constantinopolitanarum",
bd I, 1901).
1. A. M. A.
Hesykasm (af grek. hesychos, lugn, stilla),
mystisk sekt under 14:e årh. bland munkarna
på berget Athos, uppkom i samband med de
politiska motsatserna inom bysantinska riket
och framkallade den sista stora religiösa
striden inom den grekiska världen under
medeltiden. Genom att sitta orörliga, draga
sina tankar h. o. h. ifrån den yttre världen och
ständigt se på sin egen nafvel trodde sig dess
medlemmar, hesykasterna, kunna höja sig till
åskådning af det oskapade gudomliga ljuset, det
ljus, hvaraf lärjungarna sågo Kristus omstrålad
på berget Tabor. Denna kvietistiska lära, som är
en grekisk nyplatonsk form af mystikens segertåg
genom Europa, frambärs främst af Gregorios Palamas,
sedan ärkebiskop af Tessalonika. Den
lärde och skarpsinnige munken Barlaam
från Kalabrien bekämpade denna lära som
kättersk, emedan det att antaga någonting
annat oskapadt än Gud vore att antaga två
gudar. Läran om det oskapade ljuset godkändes
dock på en synod i Konstantinopel 1341 och
på ett allmänt möte därstädes 1351. Den
framgång hesykasternas åsikt vid nämnda
möten hade berodde dels af Athos-munkarnas
stora auktoritet i grekiska kyrkan och stödet
af Areopagita (se Grekisk-katolska kyrkan),
dels af tronstrider och att Barlaam gjordes
misstänkt som påverkad af latinskt inflytande. I
verkligheten häfdade ock grekiska kyrkan, då hon
tog parti för hesykasterna, sin egenart gentemot
den romerska, liksom genom hesykaststriden den
grekiska kyrkan principiellt och för alltid
afvisade den västerländska skolastiken. Därför
upprätthålles ock i den grekiska teologien
alltfort läran om skådandet af det
oskapade gudomliga ljuset. — Ph. Meyer,
"Die haupturkunden für die geschichte der
Athosklöster" (1894), K. Holl, "Entusiasmus und
bussgewalt bei dem griechischen mönchtum" (1898).
(Hj. H—t.)
Hesykaster. Se Hesykasm.
Hetairia l. Hetäria (grek. hetairia,
kamratskap, förening, klubb). 1. I det forna
Grekland en förening af likatänkande till
ömsesidigt understöd. I de demokratiska staterna
utöfvades under politiskt upprörda tider ett
stort och ofta fördärfbringande inflytande af
som hemliga förbund organiserade hetairior,
hvilkas uppgift var att bekämpa demokratien. Så
var t. ex. i Aten under det peloponnesiska
krigets tid (431—404 f. Kr.) förhållandet med de
oligarkiska hetairiorna, hvilka 411 omstörtade
den demokratiska författningen och 404 genom
förrädiska förbindelser med Sparta medverkade
vid upprättandet af de "trettio tyrannernas"
välde. — 2. I nyare tider har ordet användts
som namn på några grekiska samfund af dels
litterär, dels politisk art. I synnerhet ett
par hetairior ha blifvit namnkunniga, den af
skalden Rhigas på 1770-talet stiftade politiska
hetairian och dess fortsättning, hvilka arbetat
för den grekiska nationalitetens pånyttfödelse
och frihet, den 1814 bildade Hetairia ton
filikon ("Filikerna" l. "vänskapsförbundet")
och Hetairia ton filomuson ("Filomusernas
samfund"), som stiftades 1812 (se Grekland,
sp. 253). "Filomusernas samfund" växte snart till
ett stort förbund af mer än 80,000 medlemmar. Det
stiftade och underhöll två läroanstalter (i
Aten och i Milias i Tessalien). Vid grekiska
frihetskrigets utbrott upphörde hetairian 1821,
men återupplifvades 1824. Dess verksamhet
upphörde emellertid ånyo vid konungariket
Greklands upprättande (1832), om icke tidigare.
Heterandrium, zool. Se Fikonsteklar.
Heterantheri (af grek. heteros, annan, och
anthos, blomma), bot., förekomsten af ståndare
af olika utbildning och funktion inom samma
blomma. Exempel härpå erbjuda commelinacéer,
lythracéer m. fl. Jfr Heterostyli.
G. L—m.
Heterecisk, heteröcisk (heteroik), bot.
Se Autecisk.
Heterobasidion, bot. Se Polyporus.
Heterocephalus. zool. Se Bathyergidæ.
Heteroceras d’Orb., paleont., en ammonitisk
biform, tillhörande kritsystemet och utmärkt
därigenom, att skalet är utdraget i en
korkskrufsspiral, hvars första vindningar ej
beröra hvarandra.
A. Hng.
Heterocerk (af grek. heteros, annan, och
kerkos, stjärt). Se Fiskar, sp. 412.
Heterocontæ, Gulgröna alger, bot., afdelning
af algerna, omfattande sötvattensformer
med gulgröna, skifformiga kromatoforer och
svärmceller med 2 olika långa cilier. Af
hithörande former märkas Botrydium granulatum (af
fam. Botrydiaceæ), små gröna blåsor på fuktig
lerjord, och Conferva bombycina (af gruppen
Confervales), silkesalg l. vattensilke,
en i alla länder från ekvatorn till
polarländerna i diken, dammar o. s. v. allmän
trådalg. På öfversvämmade marker uppträder
den ofta i stor mängd; när vattnet försvunnit,
torka algmassorna, blekas af solen och bilda
pappersliknande öfverdrag på marken, gräset
o. s. v., så kalladt meteorpapper. Meteorpapper
kan bestå äfven af andra alger, såsom Cladophora
fracta, en i sött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
