Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 683-684 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hildebrand ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föreståndare för det nyupprättade meteorologiska
observatoriet. — 1865—68 deltog H. i
den af R. Rubenson påbegynta meteorologiska
verksamheten vid Uppsala observatorium, och 1869
företog han en resa till Tyskland, Österrike,
Schweiz, Frankrike, England och Norge för
att studera den meteorologiska verksamheten
därstädes. Reseberättelsen,
Om organisationen af den meteorologiska verksamheten i utlandet, samt förslag till dess ordnande i Sverige (Ups. univ:s årsskr., 1870),
lades till grund för upprättandet af det meteorologiska
institutet i Köpenhamn (1871), och äfven den
meteorologiska centralanstalten i Stockholm
inrättades (1873) i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
detta förslag. Beträffande väderleksutsikter
och särskildt stormvarningar kunde emellertid
på meteorologiens dåvarande ståndpunkt de
i förslaget uttalade förhoppningarna icke
förverkligas. Stormvarningar anordnades i Danmark
först år 1904 och i Sverige först år 1905,
väderleksutsikter utsändes visserligen tidigare,
men ha icke uppfyllt de på 1860-talet hysta
förväntningarna. I likhet med hvad som utförts
i Frankrike (sedan 1864) anordnade H. 1871
i samarbete med länens hushållningssällskap
i Sverige iakttagelser öfver frostnätter,
åskväder samt isförhållanden i sjöar och
strömmar vid omkr. 400 stationer, hvartill
1873 lades de fenologiska iakttagelserna af
växt- och djurvärlden. Detta observationssystem
upprätthölls af H., till dess arbetet med början
af 1882 enligt öfverenskommelse öfvertogs och
fortsattes af Meteorologiska centralanstalten
i Stockholm. De insända iakttagelserna ha
bearbetats och utgifvits i ett stort antal
afhandlingar, författade dels af H. själf, dels
af andra personer, enligt hans anvisningar. 1873
ordnade H. ännu ett observationssystem, för
undersökningen af de öfre luftströmmarnas rörelser,
hvilka bestämdes genom iakttagelser af fjädermolnens
gång på ett antal stationer i olika delar af landet.
Resultaten, som äro af vikt för studiet af stormarnas
natur, offentliggjordes i
Essai sur les courants supérieurs de l’atmosphère dans leur relation aux lignes isobarométriques (1874).
Med anledning däraf upprättades redan samma år
stationer för dylika iakttagelser i nästan alla
europeiska länder, hvilka stationer insände
sina rapporter direkt till Uppsala. De vunna
resultaten utgåfvos med statsbidrag i arbetet:
Atlas des mouvements supérieurs de l’atmosphère (1877).
1886 uppgjorde han tillsammans med Abercromby en
ny klassifikation af molnformerna, hvilken antogs
som internationell af den meteorologiska konferensen
i München 1891, då äfven en s. k. "molnkommission"
under H:s ordförandeskap tillsattes för ordnande
och ledande af molnobservationer och molnmätningar
på ett stort antal stationer öfver hela jorden. Den
af H. gjorda bearbetningen af dessa observationer
ledde till en ny insikt i atmosfärens allmänna
rörelse, hvilket resultat sedermera bekräftats
af observationer med friballonger i olika trakter af
jorden. H. blef 1882 adjungerad led. och 1891
ord. led. af samt var 1900—07 generalsekreterare
i den permanenta internationella meteorologiska
kommissionen, hvars uppgift det är att leda och
ordna den meteorologiska verksamheten i alla
länder efter en gemensam plan. Han var ock
en af cheferna för den fransk-skandinaviska
expeditionen för undersökning af de högre
luftrymderna, hvilken 1902—03 verkade på Hald i
Danmark. För öfrigt har H. egnat sina krafter åt
den meteorologiska institutionen i Uppsala samt
i synnerhet åt internationella undersökningar af
de öfre luftlagrens meteorologi. Af hans talrika
arbeten må vidare anföras
Sur la classification des nuages
(med fotografier öfver molnformerna af H. Osti; 1879),
Marche des isothermes au printemps dans le Nord de l’Europe (1880),
Några blad ur vår tids meteorologi (1881),
Observations météorologiques faites par l’expédition de la Véga (1882),
Samling af bemärkelsedagar, tecken, märken, ordspråk och skrock rörande väderleken (1883),
Sur la distribution des éléments météorologiques autour des minima et des maxima barométriques (s. å.),
Les orages dans la péninsule scandinave (tills. med H. Mohn, 1888),
Wolken-Atlas (1890, tills. med Köppen och Neumayer),
Atlas international des nuages (1896, tills. med Riggenbach och Teisserenc de Bort),
Quelques recherches sur les centres d’action de l’atmosphère (1897–99),
Les bases de la météorologie dynamique. Historique; État de nos connaissances (tills. med Teisserenc de Bort 1898—1907),
ett arbete, som äfven innehåller H:s bearbetning af de
1896—97 utförda internationella molnmätningarna,
Remarks concerning the nomenclature of clouds
(i eng. meteor. sällsk:s kvartalsskr., bd 13) samt
Rapport sur les observations internationales des nuages (1903—05). —
H. är led. af Vet. soc. i Uppsala (1876),
Vet. akad. (1888), Göteborgs Vet. o. vitt. samh. (1800),
Landtbruksakad. (1902)
och flera utländska samfund samt hedersled. af
Royal meteorological society i London (1888) och
Royal institution i London (1906).
Af Vet. akad:s fysiska Nobelkommitté är han
led. sedan 1900. Han har varit censor vid
mogenhetspröfningarna 1885—1907 och är
led. af Ultuna landtbruksinstituts styrelse
sedan 1889 samt v. ordf. däri sedan 1905.
1. A. L.* 2. (N. E—m.)

Hildebrandstrofen (ty. Hildebrandston),
en från Hildebrandslied (se d. o.)
härstammande ombildning af nibelungenstrofen.

Hildebrandt, Georg Friedrich, tysk anatom,
f. 1764, d. 1816, blef 1786 professor i anatomi
i Braunschweig, kallades 1793 till professor i
medicin och kemi i Erlangen samt öfvertog några
år senare lärostolen i fysik därsammastädes. H:s
skrifter beröra anatomi, fysiologi, medicin och
kemi. Bland dem äro de viktigaste
De pulmonibus (1783),
De motu iridis (1786),
Geschichte der unreinigkeiten im magen und den gedärmen (1789—90),
Lehrbuch der physiologie (1795; 5:e uppl. 1828),
Encyclopädie der gesammten chemie (1799—1818) samt
Lehrbuch der anatomie des menschen (1789—92; 4:e uppl. 1830—32),
hans hufvudarbete, som genom sin grundlighet,
öfverskådlighet och klarhet öfverträffar alla
tidigare framställningar af anatomien.
R. T—dt.

Hildebrandt, Ferdinand Theodor, tysk målare,
f. 1804 i Stettin, d. 1874 i Düsseldorf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>