- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
745-746

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hippuritidæ ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att kunna upptagas till riddare. Sedan konungens
handgångne män på detta sätt och med anslutning
till utländska förhållanden organiserat sig till
ett samfund af riddare och svenner, kan också
den gamla norska hirden i sin ursprungliga
betydelse sägas ha slutat sin tillvaro. Se
R. Keyser, "Efterl. skrifter", II, s. 77 ff.
Th. W.*

Hirdadel. Se Adel, sp. 145.

Hirdbiskop. Se Hird.

Hirdmän. Se Hird.

Hirdpräster. Se Hird.

Hirðskrá, hirdlag. Se Hird.

Hirn, Gustave Adolphe, fransk fysiker, f. 1815 i Elsass,
d. 1890, var sedan 1834 anställd som ingenjör
vid sin morfaders kattuntryckeri, sedan 1842
bomullsspinneri och väfveri, i födelseorten
Logelbach, men han egnade sig därjämte med
stor ifver och glänsande framgång åt rent
vetenskapliga forskningar, förnämligast
i värmeläran, i teorien för ångmaskiner
o. s. v. Hans vetenskapliga resultat finnas
offentliggjorda dels i Franska vet. akad:s
"Comptes rendus" och i "Bulletin de la
Société industrielle de Mulhouse", dels som
själfständiga arbeten, bland hvilka märkas
Recherches sur l’équivalent mécanique de la
chaleur
(1858), Théorie mécanique de la chaleur
(1861, 3:e uppl. 1875), Mémoire sur les anneaux
de Saturne
(1872), Mémoire sur les propriétés
optiques de la flamme des corps en combustion

(1873), Conséquences philosophiques de
la thermodynamique. Analyse élémentaire
de l’univers
(1869), Étude sur une classe
particulière de tourbillons
(1878). 1867
valdes han till korresp. led. af Franska
vet.-akad.
R. T—dt.

Hirn, Yrjö, finsk konstfilosof, f. 7
dec. 1870 i Villmanstrand, blef student 1888,
filos. kand. 1892 och licentiat 1896 samt docent
i estetik och nyare litteratur vid Helsingfors’
universitet 1898. Sedan 1894 är han ord. amanuens
vid universitetsbiblioteket. 1902—05 vistades han
som Rosenbergsk stipendiat i Italien, Frankrike
och England. H. har studerat förnämligast
konstfilosofi och författat på detta område
Förstudier till en konstfilosof, på psykologisk
grundval
(1896), Skildringar ur Pueblo-folkens
konstlif
(i "Geogr. fören:s vetensk. medd.",
1898—1901) och The origins of art (1900; 1902
på svenska, "Konstens ursprung", och 1904 på
tyska), där han i sociologiska och psykologiska
förhållanden söker grundvalen för konstens
uppkomst. Han har vidare utgifvit Finland i
den utländska reselitteraturen under slutet
af 1700-talet
(Sv. litt.-sällsk:s i Finland
Förh. o. upps., 11, 1896) och Katalog öfver den
svenska litteraturen i Finland
1891—95 (1897).
T. C.

Hirosaki, stad i japanska länet (ken) Awomori,
på norra ändan af ön Nippon. 36,443 inv. (1903).
Tillverkning af marmorerade lackerade arbeten
med grön grundton, s. k. tsugarunuri.
(J. F. N.)

Hiroshima [-ʃīma] l. Hirosima, hufvudstad i ett
japanskt län (ken) med samma namn i sydvästra
delen af ön Nippon, vid en genom flera öar
skyddad vik och genom järnväg förenad med
Kobe. 121,196 inv. (1903). En af hufvudorterna i
Japan för tillverkning af bronser, lackerade
arbeten och andra konstindustriella
arbeten. Utanför staden ligger Itakushima,
"ljusets ö", som är helgad gudinnan Bentin
och årligen besökes af tusentals pilgrimer.
(J. F. N.)

Hirosima. Se Hiroshima.

Hirpiner (lat. Hirpini), ett sabelliskt folk i
södra Samnium. Se Samniter.

illustration placeholder
Fig. 1. Vanlig hirs, varieteten med utbredd vippa.

Fig. 2. Kolfhirs. (Bägge 1/3 nat. storl.)

Hirs, bot., ett gemensamt namn på sädeskorn,
som erhållas af arter af grässläktena Panicum,
Pennisetum
och Setaria. Hirskornen äro rundade
och tätt omslutna af de fasta, glänsande hvita,
gula eller rödbruna agnarna. Den vanliga l. äkta
hirsen
(fig. 1) erhålles af Panicum miliaceum
L., som ej är känd i vildt tillstånd. Den odlas
mycket i södra Ryssland och i Rumänien och i mellersta
och östra Asien. Kolfhirsen (fig. 2) erhålles af
Setaria italica Beauv., som sannolikt härstammar
från den äfven i Sverige som ogräs förekommande
Setaria viridis Beauv. Den odlas föga i Europa,
i stor skala däremot i Japan, Kina, vissa trakter
af Ostindien och i Transkaukasien, där den spelar
en viktig roll som näringsmedel. Negerhirsen
l. duchn erhålles af Pennisetum typhoideum
Rich., hvars hemland sannolikt är Afrika;
i Central-Afrika är den det viktigaste
sädesslaget. Blodhirsen (Panicum sanguinale
L.) odlas i Böhmen för kornens skull och i
Nord-Amerika som fodergräs (crabgrass).

Hirs odlades mycket redan i förhistorisk tid. Den är
en af de allra äldsta kulturväxterna, som fordom
var af mycket större betydelse än nu. Redan
omkr. 2,700 år f. Kr. var hirsen i Kina ett af de
viktigaste sädesslagen, och detsamma var fallet
under den yngre stenåldern i mellersta Europa,
som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free