Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 815-816 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjortöarna ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en s. k. löpkrans, för att hjulet skall
följa skenan. Automobiler, velocipeder och
lyxåkdon ha allmänt sina hjulringar gjorda
med fälj (se Hjulfälj), i hvilken är fäst
en skyddsring af gummi, som skyddar fordon,
passagerare och motorer för skakningar och
stötar. Dessa gummiringar gjordes först massiva
(se Cushionring) och sådana användas ännu
för vagnar, dragna af hästar. För de snabbt
framilande velocipederna och motorvagnarna
brukas numera endast pneumatiska, d. v. s. med
luft uppblåsta, gummiringar (se Dunlopring).
För att skydda gator, vägar och broar mot
för högt hjultryck (se d. o.) finnas flerstädes,
t. ex. i Norge, af myndigheter utfärdade
föreskrifter rörande den minsta tillåtna bredden
å fordons hjulringar. I Sverige är detta fallet
endast i fråga om automobiler.
G. H-r.

Hjulryttare, krigsv., beridna på cyklar
(velocipeder), användas i alla arméer för
ordonnans- och rapporttjänst. På några ställen
förekomma de förenade i trupp. I Frankrike
uppsattes först hjulryttarkompanier,
och nu finnas sex sådana, försedda med
hopfällbara cyklar af kapten Gerards modell
och afsedda att i första hand bispringa det
själfständiga kavalleriet. I Italien har hvart
och ett af de tolf bersaglieriregementena ett
hjulryttarkompani. Belgien har fem dylika
kompanier och Norge två. I England upprättas
liknande kompanier vid de frivilliga trupperna.
C. O. N.

Hjulryttarkompani. Se Hjulryttare.

Hjulsjö, socken i Örebro län, Nora
tingslag. 24,916 har. 2,934 inv. (1908). H. utgör
ett regalt pastorat i Västerås stift, Nora
kontrakt.

Hjulskena. Se Fordon och Hjulring.

Hjulskoflar, skpsb., de plana skifvor å ett
ångfartygs sidohjul, hvilka, genom det arbete
de under hjulens kringvridning förrätta,
åstadkomma fartygets rörelse. Till en början
fästes skoflarna radiellt å hjularmarna; detta
läge föranledde emellertid afsevärdt motstånd
och starka skakningar vid skoflarnas nedförande
i eller upplyftande ur vattnet; deras nyttiga
arbete för fartygets framdrifning blef äfven
härigenom mindre godt. Därför infördes sedermera
i allmänhet hjul med vridbara skoflar, efter uppfinnaren
benämnda Morgans hjul (se fig.). Å
dessa äro skoflarna rörliga kring bultar i
öronen a på hjularmarna; genom vefstänger, b,
och koppelstänger, c, förenas skoflarna med
skifvan d, som är rörlig kring den vid sidan
af hjulaxelns förlängning fästa tappen e. Läget
af denna tapp är sådant, att skoflarna erhålla
så nära som möjligt vinkelrät ställning mot
vattenytan, under hela tiden, då
de äro nedsänkta i vattnet, samt
sålunda intaga det för fartygets
framdrifning gynnsammaste läget.
J. G. B. (C. K. S.)


Hjulspindlar, Orbitelariæ, zool., underordning
af de egentliga spindlarnas (Araneina)
ordning. Hithörande spindlar äro utrustade
med ett par trakélungor; chelicerernas (se
Spindeldjur) giftklo hålles i hvila infälld inåt;
ögonen äro ställda i två tvärrader, af hvilka den
främre befinner sig nära hufvudets framkant; de
sex spinnvårtorna, som äro korta och sammanböjda,
sitta på undersidan af den vanligen rundade
bakkroppens spets. – Dessa spindlar fästa mellan
grenarna på något träd eller någon buske vanligen
lodrätt ställda fångstnät, hvilkas grundstomme
utgöres af från en medelpunkt liksom ekrarna
i ett hjul radierande trådar, mellan hvilka
sedan fästas tvärtrådar, som, då nätet är
färdigt, bilda hvarandra koncentriskt omslutande
månghörningar. Själf sätter sig spindeln på
lur i ett gömställe vid nätets omkrets för att,
då han af nätets skakning märker, att något
byte fastnat däri, rusa fram och omspinna
detta. Till hjulspindlarna hör korsspindlarnas
familj, Epeiridæ, omfattande flera svenska
släkten, såsom Araneus (Epeira), Zilla, Meta
och Tetragnatha. Släktet Araneus företrädes
i Sverige af ett 20-tal arter, af hvilka den
vanliga korsspindeln (A. diadematus; se fig.) är
välbekant för den af hvita fläckar bildade
korsformade teckningen på öfversidan af den i
öfrigt mycket färgväxlande bakkroppen. Honan,
som är större än hannen, är med sin
tjocka, klumpiga bakkropp en af våra största
spindlar, med en längd, som kan öfverstiga
15 mm. – Släktet Tetragnatha har en smal
och långsträckt bakkropp och långa ben
samt uppehåller sig företrädesvis på vass
och andra vattenväxter eller åtminstone på
sumpiga platser. Dithörande arter intaga
en egendomlig ställning med de två främre
benparen sträckta rakt framåt, medan de två
bakre sträckas rakt bakåt. Då spindeln sitter
stilla längs ett vassblad, blir han därigenom
svår att upptäcka. Den hos oss ej sällsynta
T. extensa, som är mycket växlande i färgen,
har vanligen mer eller mindre mörkt brun
framkropp, medan bakkroppen har ett rödbrunt
eller grönhvitt midtfält, inramadt af hvita
sidoband. Längden uppgår till omkr. 10 mm.
G. A-z.

Vanliga korsspindeln, hona.

Hjulsport. Se Velociped.

Hjulsta, gods i Enköpings-Näs socken, Åsunda
härad och Uppsala län, helt nära det ställe, där
öfverfarten af gammalt skett från västra Uppland
till Södermanland. 7 9/16 mtl, tax. till 200,000
kr. (1907). Underlagmannen i Uppland och fogden
å Haga, Olof Haraldsson, hvilken uppgifves vara
stamfader för ätten Soop, tillbytte sig 1420 af
Uppsala domkyrka gården, som sedan oafbrutet gått
i arf intill våra dagar och egts af medlemmar
af släkterna Soop, Sparre, Oxenstierna, Dohna,
Lagerhjelm, Liljencrantz och Kantzow. Det
eges nu af frih. A. Kantzow. Dennes svärfar,
frih. K. A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>