- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
935-936

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofmästare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enväldets som mångväldets faror, öppet vågade
man visserligen ej bestrida den gällande
författningens helgd och förträfflighet,
och hofpartiet måste därför nöja sig med att
söka inom författningen häfda en själfständig
ställning åt konungen genom att förfäkta den
satsen, att regeringsformen afsett en verklig
"balans" mellan konungens och ständernas lika
heliga rättigheter, hvarför hvarje ändring till
konungens nackdel var oberättigad. Denna teori
låg bakom försöket till författningsrevision
1769, men kunde ej ens förhindra en fortgående
inskränkning af konungens rätt än mindre vrida
utvecklingen tillbaka till den ursprungliga
utgångspunkten. Innerst åsyftade hofpartiet
en verklig omarbetning af författningen i
monarkisk riktning, och i hemlighet gjordes också
under 1760-talet flera utkast härtill, hvilka
kunna betraktas som förarbeten till 1772 års
konstitution. Revolutionen 1772 betecknar därför
hofpartiets seger, men därmed upphörde också
grunden för dess tillvaro.
L. S.

Hofpredikant. Se Hofkleresiet.

Hofra l. Hophra, egyptisk konung.
Se Apries och Egypten, sp. 1481.

Hofråd (ty. hofrat), en särskildt
i Tyskland sedan 1500-talet vanlig
ämbetsmannatitel. Ursprungligen betecknade den
dels en medlem af ett vid hofvet befintligt fast
rådskollegium, dels detta kollegium själf. Ett
dylikt kollegialt hofråd var vanligen det
förnämsta af de centrala ämbetskollegier,
som efter burgundiskt mönster uppväxte först
vid kejsarhofvet i Wien och sedan i de
särskilda habsburgska arfländerna och andra
tyska territorier. Till Sverige inkommo titel
och ämbete med Konrad von Pyhy 1538; den nya
rådsvärdigheten fattades antagligen som en
från det gamla riksrådet skild institution. Den
försvann med den Pyhyska ämbetsorganisationen
efter några få år, men titeln uppdyker senare i
ett förslag från 1557 om en fast rådskorporation
vid hofvet vid sidan af riksrådet. Däraf
blef dock intet, och sedermera har titeln
(utan något motsvarande ämbete) tid efter
annan användts eller åtminstone påtänkts
för att gifva vissa ämbetsmän ökad yttre
värdighet och rang. Den bestämdes 1723 (såsom
"ifrån gamla tider här vanlig") af ständerna åt
Sveriges residenter i utlandet. Numera finnes
ett hofrådsämbete kvar endast i Österrike i
vissa ämbetsverk (t. ex. utrikesministeriets
"hof- och ministerialråd"); i Tyskland förlänas
titeln numera endast åt vissa lägre ämbetsmän vid
legationer och centrala ämbetsverks kanslier. I
Sverige är den längesedan alldeles utdöd.
V. S-g.

Hofrätt, jur., i Sverige och Finland benämning på
domstolar i andra instans. Sedan de förslag, som
under Karl IX:s styrelsetid blifvit framställda
till ordnande af konungens domsrätt genom en
efter de förändrade tidsförhållandena afpassad
utveckling af de äldre formerna därför, de
s. k. lands- eller rättartingen och räfstetingen,
icke ledt till något resultat, framlade Gustaf
II Adolf till 1614 års riksdag förslag om
inrättande i Stockholm af en "konungslig
Hofrätt och öfversta dom", hvilken skulle
i konungens såväl närvaro som frånvaro ega
makt att döma konungens dom och ifrån hvilken
något vad icke skulle få ega rum. Genom den
s. å. utfärdade rättegångsordnantien bestämdes,
i öfverensstämmelse med hvad af konungen blifvit
föreslaget, att den i Stockholm inrättade
hofrätten, hvilken fick namnet Svea hofrätt,
skulle döma konungens dom. Grundsatsen,
att någon pröfning af hvad hofrätten dömt, icke
kunde komma i fråga, blef dock, såsom man finner
af en antydan i rättegångsordinantien, icke
oåterkalleligt fastslagen. I den 1615 utfärdade
rättegångsprocessen blef nämnda antydan närmare
utförd på följande sätt: "ändock Sveriges lag
medgifver, att ingen må vädja från denna wår
konungsliga dom och Hofrätt...., likväl medan
wi ega högsta dom öfver alla domare i Sverige
och oss bör om alla mål sanning utleta såsom ock
återbryta alla skrocksoknir, därföre må den,
som finner sig besvärad öfver wår konungsliga
dom icke genom något vädjande utan genom ödmjuk
böneskrift gifva om sitt besvär tillkänna och
njuta hos oss beneficium revisionis". Därmed
var planen att låta hofrätten utgöra den högsta
instansen öfvergifven. 1623 inrättades en ny
hofrätt i Åbo för Finland och 1630 en annan i
Dorpat för Livland. Ytterligare hofrätter
upprättades, 1634 i Jönköping, Göta hofrätt,
1775 i Vasa och senare i Greifswald. Sedan
Livland (1721), Finland (1809) och Pommern
(1815) skilts från Sverige, kvarstodo inom det
egentliga Sverige endast två hofrätter, till dess
genom inrättandet af Hofrätten öfver Skåne och
Blekinge
1820 antalet ökades till tre. Genom
den 1849 beslutade indragningen af lagmans-
och kämnärsrätterna blefvo hofrätterna andra
i stället för tredje instans i den svenska
domstolsorganisationen. I vissa fall utgöra
hofrätterna första instans (se Forum privilegiatum).
Öfver hofrätterna kvarstår
konungens domsrätt. Den utöfvades till en början
i rådet, sedermera genom detta samt, efter 1789,
genom Högsta domstolen. – 1. Svea hofrätt (i
Stockholm). Enligt 1614 års rättegångsordinantie
skulle riksdrotsen vara president i hofrätten;
bisittare skulle vara fyra andra
riksråd samt fem af adeln och fyra andra lärda
och lagfarna ärliga män. Bestämmelserna, att
drotsen skulle vara president och att ett visst
antal bisittare skulle vara riksråd, liksom
ock skillnaden emellan adliga och icke adliga
ledamöter upphäfdes under 1600-talet. Genom
1720 års regeringsform blef presidentämbetet
skildt från riksrådsvärdigheten. Svea hofrätt
består f. n. af 7 ord. divisioner (se d. o.),
hvar och en besatt med 5 ledamöter. Utom
presidenten räknar hofrätten således 35
ledamöter, af hvilka 14 äro hofrättsråd och 21
assessorer. Fr. o. m. 1910 bortfaller vid alla
rikets hofrätter assessorstiteln, och inneha
alla ledamöterna hofrättsråds tjänst. Därjämte
skola fr. o. m. sistnämnda år vid hofrätten
vara anställda 1 sekreterare, 1 advokatfiskal,
2 aktuarier, 1 arkivarie, 7 notarier och 6
fiskaler. Under Svea hofrätt höra: Stockholms
stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Gottlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands,
Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;
jfr 8 kap. 3 § Rättegångsbalken. Jfr A. Anjou,
"K. Svea hofrätts presidenter samt embets- och
tjenstemän 1614–1898. Biografiska anteckningar"
(1899). – 2. Göta hofrätt (i Jönköping), hvars
jurisdiktionsområde utgöres af Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Älfsborgs samt Skaraborgs
län, består af 4 divisioner samt har utom
presidenten 20 ledamöter, nämligen 8 hofrättsråd
och 12 assessorer (se ofvan),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:25 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbk/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free