Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinsk rödbrokig boskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
45,712 inv. (1900). De viktigaste industrierna äro
pappersfabrikation (19 fabriker, 8,1 mill. doll.
tillverkningsvärde), bomulls- och ylle- samt maskintillverkning.
1900 funnos inalles 433 fabriker med
13,454 arbetare och 26,3 mill. doll. tillverkningsvärde.
(J. F. N.)
Holyrood palace [hå’lirōd pä’ləs], eng., "heliga
korsets palats", konungaborgen i Edinburgh (se
d. o., sp. 1358 och bild 4).
Holywell [hå’liωel], wales. Treffynnon, stad i
engelska grefsk. Flint (norra Wales), nära Dees
mynning. 2,652 inv. (1901). I trakten finnas rika bly-,
koppar- och zinkgrufvor, och invid staden ligger den
s. k. S:t Winfridas källa (Holy well), som ännu
åtnjuter anseende hos katolikerna. Katolskt prästseminarium.
Holz [hålts], Arno, tysk skald, f. 26 apr. 1863
i Ostpreussen, kom tidigt till Berlin, där han 1883
debuterade med dikter i Geibels stil (Das buch der
zeit, 1885), sökte sedan i realistiskt impressionistisk
anda omskapa det poetiska uttryckssättet, dels
genom teoretiska arbeten (Die kunst, ihr wesen und
ihre gesetze, 1891—93; Revolution der lyrik, 1899),
dels genom sin egen alstring (t. ex. Papa Hamlet,
1889, Die familie Selicke, 1890, Berlin. Das ende
einer zeit in dramen. Sozialaristokraten, 1896,
Phantasus, 1898—99, Lieder auf einer alten laute,
1903, Aus urgrossmutters garten, s. å., Dafnis,
1904, Traumulus, 1905, delvis skrifna i samarbete
med O. Jerschke eller Johannes Schlaf). H. har
varit ytterlighetsman i sin upplösning af alla fasta
metriska former och i sin sträfvan att blott reproducera
naturen; såväl G. Hauptmann som J. Schlaf
påverkades till en tid af H., som väckt uppseende
genom häftiga polemiker och doktrinärt tendensmakeri.
Holzapfel [hålts-]. Se Holzappel.
Holzappel (Holzapfel), Peter Melander
von, grefve, tysk krigare, vanligen känd
under namnet Melander (grekisk öfv. af familjenamnet
Eppelmann), f. 1585, tillhörde en
reformert bondefamilj i Nassau, började sin militära
bana i Nederländerna, gick 1615 i Venezias tjänst
och var 1620 öfverste för ett schweiziskt regemente
i Basel. 1625 återinträdde han i Venezias tjänst
och stred 1628 i Val Tellina samt 1629 i Lombardiet
mot de kejserlige. 1633 blef han generallöjtnant
och geheimekrigsråd hos landtgrefven Vilhelm V
af Hessen-Kassel, hvilken sedan 1631 var Sveriges
bundsförvant. I förening med Georg af Lüneburg
och Knyphausen intog han 1633 Hameln, men blef
1634 slagen vid Herford och Nieheim. Han förenade
sig då åter med hertig Georg, bekämpade på det
hela framgångsrikt den ligistiske generalen von
Bönninghausen och förenade sig 1636 med en svensk
här till Hanaus undsättning. Än i förening
med svenska trupper, än med franska kämpade H. i
Westfalen till 1640, då han af missnöje med Hessens
politik nedlade sitt befäl och trädde i underhandlingar
med de kejserlige. 1641 upphöjdes han af
kejsaren till riksgrefve von H., utnämndes 1642 till
fältmarskalk, men trädde först 1645 i tjänstgöring.
Efter Gallas’ död erhöll han 1647 öfverbefälet öfver
alla de kejserliga och ligistiska härarna. Sedan han
förgäfves sökt undsätta det af K. G. Wrangel
belägrade Eger, förenade han sig med bajrarna under
Gronsfeld och tvang Wrangel till ett hastigt återtåg.
Till följd af tvedräkt med Gronsfeld skilde H. sig
från denne och tågade till Hessen (nov. 1647). Vid
belägringen af Marburgs slott blef han sårad och
drog sig därefter (jan. 1648) tillbaka på andra sidan
Donau. Den förenade svensk-franska hären under
Wrangel och Turenne uppsökte och slog honom
vid Zusmarshausen 17 maj 1648. H. stupade i
striden. Han var en man med jättelik kroppsbyggnad,
dyster och otillgänglig, hade goda fältherreegenskaper,
men beskrifves som alltför begifven på
egen ekonomisk vinning. Jfr Hofmann, "Peter
Melander, reichsgraf zu H." (2:a uppl. 1885), och
R. Schmidt, "Ein calvinist als kaiserlicher
feldmarschall im dreissigjährigen kriege" (1895).
Holzbauer [hå’lts-], Ignaz Jakob, tysk
tonsättare, f. 1711 i Wien, d. 1783 i Mannheim, blef
1745 musikdirektör vid hofteatern i Wien samt 1750
hofkapellmästare i Stuttgart och 1753 i Mannheim.
Flera gånger besökte han Italien och fick åtskilliga
operor uppförda, bl. a. Il figlio delle selve (1753) och
Günther von Schwarzburg (1776). Mozart skattade
ganska högt H:s kompositioner, hvilka utom operor
utgöras af 65 symfonier, stråkkvartetter, konserter,
trior, oratorier, motetter m. m.
A. L.*
Holzhauser [hå’lts-], Bartholomäus. Se
Bartolomiter 2.
Holzminden [hå’lts-], kretsstad i Braunschweig,
vid Weser. 9,857 inv. (1905). Gymnasium,
byggnads- och maskinbyggnadsskola. Stora stenbrott och
stensliperier, järn- och stålmanufakturer samt
kemiska fabriker.
(J. F. N.)
Homagium, mlat. Se Hyllning.
Homalografisk (af grek. homalos, liknande, och
grafein, skrifva), benämning på en af Babinet
uppfunnen kartprojektion, där parallellcirklarna
representeras af räta linjer och meridianerna af ellipser
med en gemensam storaxel. Denna projektion har
egenskapen, att proportionen mellan ytorna i
kartprojektionen är densamma som i verkligheten, men
däremot äro vinklarna i allmänhet förändrade.
I. F.
Homalonotus Koenig, paleont., ett under silur- och
devontiden lefvande trilobitsläkte, som af Salter
uppdelats i flera undersläkten. Pleurerna äro starkt
affallande, otydligt afgränsade från rhachis, glabellan
är nästan rektangulär med otydliga fåror,
ansiktssuturen nära hufvudsköldens rand; framtill
förenas de båda sidornas suturer på undersidan af
randen. Ett par arter, som hänförts till detta släkte,
äro funna i Sveriges silur (Västergötland, Skåne,
Gottland).
A. Hng.
Homann [hå̄-], Johann Baptist, tysk
geograf och kartritare, f. 1664, d. 1724 i Nürnberg,
flydde ur ett kloster till Nürnberg, där han öfvergick
till protestantiska läran och 1691 blef notarie.
På lediga stunder sysslade han med koppargravyr
och kartritning; och då hans arbeten vunno bifall,
grundade han 1702 ett kartförlag. Därifrån utsände
han efter hand omkr. 200 kartor, merendels kopior
af holländska eller franska original, bland dem en
stor atlas, i 126 blad, öfver hela världen (1716) och
Tabula novissima totius Germaniæ (4 blad), de bästa
af hans 17 originalkartor, samt fickglober och åtskilliga
mekaniska konstverk. Kejsar Karl VI utnämnde
honom till kejserlig geograf. Se uppsats i
"Zeitschrift d. gesellschaft f. erdkunde" 1886.
(Wbg.)
Homann, Kristian Horrebow, norsk
läkare, f. 16 aug. 1826 i Kragerö, d. där 11 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
