Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hospodar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos den hottentottiska kvinnan, det beryktade
"hottentott-skörtet", består i en 12—18
cm. lång, fliklikt nedhängande förlängning af
labia minora. Numera bära alla hottentotter,
t. o. m. nama, oftast en ylleskjorta och stundom
skinnbyxor af europeisk tillverkning. Äfven de
inhemska vapnen, hassagaj, båge och oxhudssköld,
börja lämna rum för europeiska. Hottentotternas
hyddor (se fig.), hvilka uppföras rundt
omkring en öppen plats och då bilda en !as,
(holl. kraal), bestå af hudar eller mattor,
spända öfver en halfsfärisk ställning af
trädgrenar (3—3,5 m. i diameter, 1,2 m. i
höjd). Hottentotterna lefva till största
delen af boskapsskötsel, buschmännen däremot
af jakt. Deras religiösa föreställningar äro
få och orediga. De religiösa bruken synas
hufvudsakligen inskränka sig till dyrkan af
de aflidnes andar. Det hottentottiska språket,
som sönderfaller i tre dialekter, !kora-, nama-
och kap-dialekten (den sistnämnda nästan utdöd),
är ännu till sin byggnad allenastående. Framför
allt karakteriseras det af s. k. "tungsmällar",
"smackljud". (Holländarna, i hvilkas öron språket
lät som en ständig upprepning af stafvelserna
hott och tott, gåfvo hela folkstammen namnet
hot-en-tot, d. v. s. "hott och tott".) I
motsats till alla andra språks konsonanter,
hvilka äro exspirationsljud, bildas smackljuden
genom tungans ansättning mot olika ställen
i gommen under inandning. Fyra sådana ljud
finnas: ett dentalt (|), ett dentipalatalt ( ),
ett mediopalatalt (!) och ett lateralt (||),
hvilka alla kunna förekomma endast i ordets
början framför vokal eller mediopalatal (k-
och g-ljud). Dessutom eger hottentottiskan
våra vanliga konsonanter (utom f och l) jämte
några särskilda aspirator och frikativor. En
annan karakteristisk egenhet inom ljudläran,
hvari språket öfverensstämmer med kinesiskan,
är, att samma ord erhåller tre olika betydelser
genom den olika tonhöjd (grundton, kvint och
oktav), hvari det uttalas. I formellt hänseende
räknas hottentottiskan till de agglutinerande
språken, men eger hvad alla dessa sakna,
formella tecken för tre genera: maskulinum,
femininum och ett gemensamt genus. Den nominala
böjningen åtskiljer de tre vanliga numeri och
tre kasus (nominativ, ackusativ och vokativ),
hvilka betecknas genom suffigering af pronominala
stammar. Dessa, som äfven ligga till grund för
verbalböjningen, ega i hottentottiskan en mer
genomgripande och själfständig betydelse än i
något annat språk. Tempusbildningen påminner
i formellt hänseende om turkiskan, i det att
alla tempus uttryckas genom oföränderliga,
enstafviga stammar, som dels prefigeras, dels
suffigeras till verbalstammen. Grammatiker
öfver nama-dialekten af Wallman (1857),
Tindall (1870), Hahn (s. å.), Schils (1891),
Seidel (1892); ordbok af Olpp (1888), en
grammatik öfver en !kora-dialekt i Appleyards
"Kafir language" (1850). Samfälld behandling
af alla dialekterna hos Bleek, "A comparative
grammar of South-African languages" (1862—69),
Fr. Müller, "Grundriss der sprachwissenschaft",
bd 2 (1877). Vidare Krönlein, "Wortschatz der
khoi-khoin" (1889). Språkprof i Bleeks "Reynard
the fox in South Africa" (1864). Jfr artiklar
i "Globus" (12:e årg.) och "Jahresbericht
des vereins für erdkunde in Dresden" (VI,
VII), Ratzel, "Völkerkunde", bd I (1894),
och Schinz, "Deutsch Südwestafrika" (1891).
(K. F. J.)
Hottentottfikon, bot. Se Mesembrianthemum.
Hottentott-te, bot., detsamma som bucko-blad
(se d. o.).
Hottinger. 1. Johann Heinrich H., schweizisk
orientalist, f. 1620, d. 1667 som professor
vid Zürichs universitet, där han lärde
hebreiska, logik och retorik, kyrkohistoria
m. fl. ämnen. H. var en af grundläggarna af den
orientaliska språkvetenskapen. Bland hans många
arbeten märkas Thesaurus philologicus (1649; 3:e
uppl. 1669) och Etymologicon orientale (1661). Se
biogr. af Steiner (1886). — 2. Johann Jakob H.,
den föregåendes ättling, historiker, f. 1783
i Zürich, d. 1860 som professor i historia
vid därvarande universitet (sedan 1833),
inlade som skolråd, medlem af stora rådet och
regeringsrådet samt som pedagogisk skriftställare
stora förtjänster om skolväsendets utveckling
i Schweiz. H. utgaf (tills. med H. Escher)
"Archiv für schweizerische landeskunde" (3 bd,
1827—29), (tills. med Gerlach och Wackernagel)
"Schweizerisches museum für historische
wissenschaften" (3 bd, 1837—39) och redigerade
1843—47 tidskr. "Archiv für schweizerische
geschichte". H:s förnämsta historiska arbeten
äro Geschichte der eidgenossen während der
zeiten der kirchentrennung (2 bd, 1825—29,
en fortsättning af J. v. Müllers och Glutz’
stora arbete), Huldreich Zwingli und seine zeit
(1842) och Vorlesungen über die geschichte des
untergangs der eidgenossenschaft der 13 orte
(1844).
Hottonia Boerh., bot., ett i vatten växande
örtsläkte, hörande till fam. Primulaceæ. Den
i Sverige i stillastående vatten tämligen
allmänt växande H. palustris L., vattenblink,
har kransvis sittande, kamlikt pardelade blad
och nästan hvita blommor i kransar, som bilda en
klase i stängelns spets. Blomfodret är femdeladt
och kronan trattlik, utan knölar i pipens svalg.
O. T. S. (G. L—m.)
Hottur. Se Hott.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
