Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudskål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af betydande intresse är kännedomen om
kraniets volymförhållanden, alldenstund dessa
växla med till- eller aftagandet af hjärnans
massa. Kraniehålans kapacitet varierar mellan
1,000 och 2,000 kbcm., har i genomsnitt en rymd
af 1,300—1,600 kbcm. (den kvinnliga skallen
något mindre än den manliga). Den jämförelsevis
största volymen (1,546 kbcm.) har eskimåskallen,
därnäst engelska och tyska (1,510 kbcm.). Den
minsta volymen fann Flower hos en i utdöende
varande folkstam på Ceylon (960 kbcm.).
G. v. D. (E. Hgn.)
Hufvudskålshinnan, anat. Se Galea 2.
Hufvudsnittet, miner. Se Kristallografi.
Hufvudspår, järnv., i vidsträcktare bemärkelse
hvarje af tidtabellsenliga tåg befaret spår
utan hänseende till, om detta ligger på
"fri sträcka" mellan stationerna eller inom
bangård; i inskränktare bemärkelse det af
bangårdsspåren, som i anseende till längd,
läge och obruten genomgång förnämligast
användes som tågspår. Bangårds hufvudspår
skall vara i möjligaste mån växelfritt, och vid
dubbelspåriga banor, där hufvudspåren äro två,
böra de till dem förande växlarna vara så lagda,
att antalet motväxlar blir det minsta möjliga.
H. L.
Hufvudsta. 1. Gods vid Ulfsundasjön i Solna
socken, Danderyds skeppslag, Stockholms län, 1/2
mtl med 1/2 mtl Stora Alby, taxeradt (1907) till
228,800 kr., hvaraf jordbruksfastighet 156,000
kr. Den gamla, en våning höga manbyggnaden af
trä, i hvilken de mot Gustaf III sammansvurne
hade sina sammankomster, finnes ännu i
behåll, ehuru flyttad från sin ursprungliga
plats. Den nuv. tvåvåningsmanbyggnaden af sten
uppfördes på 1830-talet (efter ryska sändebudet
L. Potockis ritning). Egendomen tillhörde i
början af 1600-talet Erik Jöransson Tegel,
senare riksamiralen G. O. Stenbock, som
sålde gården 1666. Vid reduktionen indrogs
H. till kronan. Kommerserådet A. Plomgren,
som 1750 blef egare af H., stiftade 1761 af
detsamma ett fideikommiss för sin ätt. Genom
Plomgrens dotter Anna Margaretas giftermål med
grefve Fr. Horn ("Gustafsvän") kom H. i Hornska
ättens ego. 1817 upphäfdes fideikommissrätten,
och H. såldes till åldermannen J. Wibom, hvars
ättlingar sedan innehaft gården jämte Stora Alby.
2. Municipalsamhälle. Se Nya Hufvudsta.
Hufvudstad (ty. hauptstadt, fr. o. it. capitale,
eng. o. sp. capital, grek. metropolis,) den
stad i ett rike, där dettas regering har sitt
säte. Vanligen är denna stad (då statens regent
är bosatt där, äfven kallad residensstad) jämväl
landets största eller i fråga om andlig eller
materiell odling betydelsefullaste. Undantag
finnas emellertid härifrån: Washington är
hufvudstad i Nord-Amerikas förenta stater, men
är jämförelsevis liten och intar ej någon central
ställning på andra områden; Haag är residensstad
i Holland, men Amsterdam landets viktigaste och
största stad. Man talar äfven om "hufvudstaden"
som motsats mot "landsorten", som i denna
betydelse omfattar äfven landets öfriga städer;
"hufvudstaden" i en provins (län o. s. v.) är
den, där dess administration är förlagd
("Nyköping är hufvudstaden i Södermanlands län");
i öfverförd bemärkelse är hufvudstad detsamma
som centrum: "Rom är den katolska världens
hufvudstad". Under undantagsförhållanden kan ett
land ega flera hufvudstäder; i det fornpersiska
riket funnos sålunda
fyra: Susa, Persepolis, Ekbatana och Babylon,
i hvilka i tur och ordning storkonungen uppehöll
sig under skilda årstider.
Hufvudstadsbladet, Finlands mest spridda
svenskspråkiga tidning, utgifves i
Helsingfors med 7 nummer i veckan, på
morgonen, utom måndagar, då den utkommer på
eftermiddagen. Tidningen uppsattes af magister
August Schauman (se d. o.), som 1864 beslöt
starta en daglig morgontidning, mera lämpad
för en vidsträckt läsekrets än de förutvarande,
merendels i akademisk ton hållna pressorganen
i Finland. "Hufvudstadsbladet" var oansenligt
till format och utstyrsel samt af ett strängt
lokalt innehåll, utan politisk färg och större
anspråk, men lyckades från början vinna betydelse
som nyhetsblad och blef därigenom äfven inom
kort ortens förnämsta annonsorgan. På grund
af de små förhållandena steg upplagan dock ej
högre än till 3,500 ex. 1885 sålde Schauman
tidningen till magister Arthur Frenckell
(se d. o.), som i Stockholm utbildat sig
för tidningsmannabanan. Härefter begynte
för tidningen en för finska förhållanden
rask utveckling. Formatet utvidgades, och
redaktionspersonalen förstärktes. På grund af
sitt rikhaltiga och omväxlande innehåll vann
bladet inom kort ökad spridning, särskildt sedan
Helsingfors Dagblad (1889) upphört. Från denna
tid har tidningen redigerats som "stor tidning",
med ledande politiska artiklar, utländska
korrespondenser, originaltelegram och bilagor
af diverse slag. Upplagan var 1890 8,500, 1900
16,000 och 1905 24,500 ex. Som annonsorgan är
"Hufvudstadsbladet" det mest anlitade i Finland.
"Hufvudstadsbladet" har gått i spetsen för den
tidningstekniska utvecklingen i Finland. Sålunda
infördes 1896 den första rotationspressen å
bladets tryckeri, hvarefter äfven andra tidningar
följde exemplet och utbytte de stora formaten
mot ett mindre, men ökade sidantalet. Sedan
hösten 1906 tryckes "Hufvudstadsbladet"
i en tvillingsrotationsmaskin för tryck af
16-sidiga nummer. Sätteriet och tryckeriet
sysselsätta omkr. 110 personer, kontoret 25;
kolportörernas antal är 150. 1892 ombildades
affären till aktiebolag med ett kapital af
300,000 mark; aktierna innehafvas, på några få
när, af Frenckell, som sedan dess varit bolagets
verkställande direktör, likasom han kvarstår
som tidningens ansvarige hufvudredaktör.
Såsom politiskt organ har "Hufvudstadsbladet"
intagit en svensksinnad och konstitutionell
ståndpunkt. En afgjord motståndare
till socialismen och dess program, har
"Hufvudstadsbladet" i sociala och ekonomiska
frågor förklarat sig häfda "individens
frihet och naturliga själfbestämningsrätt"
samt uppträda emot sträfvanden, "som hota att
neddraga det i landet ernådda kulturresultatet
eller vedervåga nationens ekonomiska bärkraft".
T. H—n.
Hufvudstaf, metr. Se Allitteration.
Hufvudstjärna, astron. Se Hufvudplanet.
Hufvudstol (ty. hauptstuhl,) jur., kapital,
utlånad penningsumma (i motsats till räntan).
Hufvudstråle. Se Perspektiv.
Hufvudstycke, teol., större afdelning af en
katekes eller af en i kateketisk form uppställd
lärobok. Hufvudstyckenas antal och ordning
växla i olika arbeten. Medeltidens kateketiska
undervisning gällde i allmänhet endast två
hufvudstycken: tron (credo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
