Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1491-1492 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hylten ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ämbete, innan domen ännu blifvit stadfäst af K. M:t;
därjämte tillsattes en ny kommission under
presidium af ett riksråd för att afdöma äfven
det tidigare målet. Rikets ständer ingrepo
1731 mot dessa olagligheter. H. återinsattes i
tjänst, kommissionen upphäfdes, och rättegången
visades till ordinarie domstol. Domen i den
politiska processen blef af K. M :t upphäfd.
1. o. 2. L. S.

Hylten. Se Hylteen.

Hyltén-Cavallius, svensk släkt, en gren af
släkten Cavallius (se d. o.).

1. Gustaf Erik H.-C., sjöofficer,
marinorganisatör, botanist, f. 13 juni 1815
i Blädinge socken, Kronobergs län, d. 6 juni
1888 i Lund, genomgick Växjö gymnasium,
företog 1832—34 resor på svenska och engelska
handelsfartyg, aflade 1835 sjöofficersexamen och
utnämndes till sekundlöjtnant vid flottan.
1836—41 gjorde han åtskilliga
sjöresor, dels å handelsfartyg, dels å
svenska örlogsfartyg. 1841—45 var han i
engelsk och fransk örlogstjänst, samt 1850—52
i österrikisk, hvarunder han tjänstgjorde som
ekipagemästare i Venezia och varfschef i Pola
och vann erkännande för duglighet. Då Preussen
1852 stod i begrepp att organisera sin flotta
och prins Adalbert af dåv. prins Oskar utbad
sig anvisning på tre lämpliga personer, föll
valet på H. jämte Sundevall och Indebetou,
hvilka 1852 inträdde i preussiska flottan som
korvettkaptener. H. anställdes därjämte som
adjutant hos prins Adalbert och blef 1853 chef
för preussiska marinstaben och tillf. direktör
för amiralitetets tekniska afdelning. 1854
utnämndes han till "kapitän zur see" (kommendör)
och erhöll s. å. anställning på stat, sedan han,
befordrad till kaptenlöjtnant i svenska flottan,
erhållit afsked från svensk tjänst. Det lyckliga
genomförandet af preussiska flottans organisation
var till ej ringa grad H.-C:s förtjänst,
särskildt i fråga om utarbetandet af flera
viktiga reglementen, artilleriets utveckling
och planläggningen af den nya örlogsstationen
vid Jahde (Wilhelmshaven). Som främling var
H.-C. emellertid sedd med mindre blida ögon af
ett inflytelserikt parti vid flottan, hvilket
alltmera motarbetade honom och hans planer. Han
såg sig därför föranlåten att 1857 begära sitt
afsked ur preussisk tjänst. H.-C. återvände
nu till Sverige, egnade sig åt jordbruk och
botanik, flyttade 1882 till Lund, bildade där
s. å. en internationell botanisk bytesförening,
"Linnæa", och samlade ett synnerligen vackert
och rikhaltigt herbarium.


2. Gunnar Olof H.-C., den
föregåendes broder, etnolog, fornforskare,
vitter författare, f. 18 maj 1818 på Hönetorp
i Vislanda socken, Kronobergs län, d. 5 juli 1889
på egendomen Sunnanvik i samma län. H.-C. blef
student i Uppsala 1835 och filos. magister
1839 samt ingick s. å. som e. o. amanuens
i k. biblioteket. Där befordrades han
1843 till andre och 1852 till förste amanuens.
Under sin tjänstgöring kom han i beröring med
forskaren G. Stephens, och som frukter af deras
vetenskapliga samarbete uppstodo verken Svenska
folksagor och äfventyr (I, 1844—49;
ny förkortad uppl. med handteckningar
af Egron Lundgren 1875) samt Sveriges
historiska och politiska visor (I, 1853).
Samtidigt skref H.-C. det historiska
skådespelet Dackefejden (uppf. å k.
teatern och tr. 1846). Utom några historiska
arbeten af Barfod utgaf han äfven vid
denna tid ett försök till
en historisk tidskrift: "Svenskt historiskt
magazin", som dock afstannade med första häftet
(1849). 1856 förordnades han till direktör
för scenen vid k. teatern, blef i mars 1858
förste direktör och hade i denna egenskap
stora svårigheter att bekämpa. 1860—64 var
H.-C. chargé d’affaires vid brasilianska hofvet,
med hvilken befattning han sedan 1861 förenade
äfven svensk-norska generalkonsulatet i Rio de
Janeiro. Hans Wärend och wirdarne (1863—68),
som kallar sig "ett försök i svensk ethnologi",
kan anses epokgörande med afseende på forskningen
i svenska allmogelifvet och har utöfvat ett
stort inflytande. Ehuru arbetet angifver sig
behandla endast ett litet område af vårt land,
är dock dess räckvidd ansenligt större, och det
är fortfarande som källskrift det mest betydande
inom vår inhemska folksedslitteratur. "Den nytta
hans samlingar göra vetenskapen förringas icke i
nämnvärd mån däraf, att vetenskapen af Cavallii
material nu drager andra slutsatser, gör andra
förbindelser, än han trott sig kunna göra"
(H. Wieselgren). För öfrigt deltog H.-C. i
stiftandet af Svenska fornskriftsällskapet
(1843), Konstnärsgillet i Stockholm (1845),
bland hvars mest nitiska medlemmar han var,
samt Svenska fornminnesföreningen (1869),
till hvars framgång hans ordförandeskap vid
dess första möte i Växjö, 1870, väsentligen
bidrog. Under de senaste åren var H.-C. lifligt
intresserad för bildandet af Sveriges första
folkmuseum, Smålands museum, som upprättades i
Växjö 1867, till hvilket han testamenterade sina
etnografiska samlingar och som gaf A. Hazelius
idén till Nordiska museet. I Slägtminnen från
Sunnanvik (1879) har han lämnat ännu ett prof
på sin kärlek till fädrens och fädernebygdens
minnen. Sina kulturhistoriska och folkloristiska
handskrifter öfverlämnade H.-C. redan under sin
lifstid till k. biblioteket.
1. H. W—l. 2. —rn. (N. E. H.)

Hylténius, Nils. Se Silfverskiöld.

Hylte skans, i Markaryds socken, Småland,
på Ulfsbäcks kungsgårds egor, uppkastades i
febr. 1644 af Gustaf Horn till skydd för härens
förråd och förbindelser efter dess inmarsch
i Skåne. H. bibehölls efter krigets slut och
förstärktes t. o. m. 1646; men 12 dec. 1647
befallde K. M:t, att skansen skulle raseras.
L. W:son M.

Hyltinge, socken i Södermanlands län, Villåttinge
härad. 8,090 har. 1,526 inv. (1908). Annex till
Helgesta, Strängnäs stift, Villåttinge kontrakt.

Hymatomelansyror, kem. Se Humusämnen.

Hyme, nord. myt. Se Hymer.

Hymen (grek. Ὑμήν l. Ὑμέναιος, lat. Hymen,
Hymenæus). 1. Hos grekerna och sedermera
äfven hos romarna namn på den bröllopssång,
som brukade uppstämmas af brudföljet, då bruden
ledsagades från sitt föräldrahem till brudgummens
hus. Ett sådant, efter grekiskt mönster diktadt
bröllopskväde af den romerske skalden Catullus
finnes ännu i behåll (Catulli Carm. 61). —
2. Grek. myt., förmälningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>