Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håkan (Haakon), norska konungar - Håkan 8. H. VII - Håkan Håkansson - Håkansboda - Håkanmål - Håkansson - Håkansson 1. Olof H. - Håkansson 2. Anders af H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sen. Konungavalet egde rum 18 nov.; två dagar
senare mottog prinsen med farfaderns konung
Kristian IX:s samtycke valet, antog som konung
namnet H. och gaf sin son, konungaparets
enda barn, Alexander Edvard Kristian Fredrik
(f. 2 juli 1903), namnet Olof. 25 nov. höllo
konungen, drottningen och kronprinsen sitt
intåg i Kristiania, och 27 aflade konungen sin
trohetsed på grundloven. Konungaparets kröning
egde rum i Trondhjems domkyrka 22 juni 1906.
1-7. O. Ä. Ö.
Håkan Håkansson, kallad den unge, norsk prins,
f. 1232, d. 1257, son af konung Håkan Håkansson
den gamle och Margareta Skulesdotter, valdes
1240 enligt faderns önskan till konung på
Öreting. Han var förmäld med Rikissa,
dotter till Birger jarl. I sin faders
stridighet med Danmark (1256) uppträdde
H. med mycken kraft mot konung Kristofer.
O. A. Ö.
Håkansboda, grufvor i Ramsbergs socken, Örebro
län, kända från tiden mellan 1627 och 1630,
då Louis De Geer lät bearbeta dem. Sedermera
lågo de i ödesmål till 1815, då de ånyo började
bearbetas; men efter 1821 lågo de åter öde samt
upptogos först 1832, hvarefter de bearbetades
till 1875. Under denna senaste period lämnade
H. grufvor omkr. 1,8 mill. kg. garkoppar,
i värde motsvarande ungefär 2,3 mill. kr. De
tillhöra nu St. Kopparbergs bergslags bolag,
som 1907 där tog 3,673 ton kopparmalm,
hvaraf ur äldre varp 3,323 ton. Malmen är
kopparkis med kobolthaltig arsenikkis,
koboltglans, magnetkis och svafvelkis.
Th. N-m.*
Håkansmål. Se Hakonarmal.
Håkansson. 1. Olof H., talman för
bondeståndet, f. i mars 1695 i Lösens socken
i Blekinge, d. 18 nov. 1769 i Stockholm,
förvärfvade sig genom duglighet och ovanlig
talegåfva redan vid unga år förtroende,
blef kyrkovärd samt erhöll flera andra
kommunala och privata uppdrag. Hans politiska
lif började med 1726 års riksdag, då han af
två härad valdes till riksdagsman. Sedermera
bevistade han som hela Blekinges fullmäktig alla
(elfva) riksdagarna till 1769, med undantag
af större delen af riksdagen 1765-66. Redan
vid 1734 års riksdag ledde han som vice talman
ståndets öfverläggningar, och vid de följande
riksdagarna (med undantag af 1765 års riksdag)
blef H. enhälligt och utan omröstning hvarje
gång utsedd till talman. H. sökte i början
försiktigt lotsa sig fram mellan partierna,
utan att taga parti för något. Vid riksdagen
1740-41 tillstyrkte han å bondeståndets vägnar
krigsförklaringen mot Ryssland, medan han vid
följande riksdag 1742-43 snarare framstod
som krigspolitikens fiende. Först med 1751
års riksdag slöt sig H. mera bestämdt till
hattpartiet. Vid början af 1755 års riksdag
hade han med anledning däraf att utkämpa svåra
duster med hofpartiets ganska talrika anhängare
i ståndet. Hatet mot H. gaf sig 29 nov. 1755
luft i ett våldsamt uppträde, under hvilket
H. af sina vederdelomän blef svårt skymfad,
skuffad och slagen. Det var med anledning
häraf som den ständernas kommission nedsattes,
som sedan efter revolutionsförsöket fick sådan
ryktbarhet på grund af sina blodsdomar öfver
hofpartiets ledande män. När mösspartiet 1765
kom till makten och äfven i bondeståndet hade
bestämd öfvervikt, blef H. icke allenast icke
återvald till talman, utan t. o. m. under en
ringa förevändning 24 aug. s. å. utesluten
ur ståndet för hela riksdagen. 1769 var
H. åter tillbaka och förde klubban i sitt
stånd med vanlig öfverlägsenhet. Ständerna
hedrade honom med en offentlig begrafning i
Riddarholmskyrkan. H. var en man med ovanliga
gåfvor. Han egde skarpt förstånd, genomträngande
urskillning och makalöst minne samt var därjämte
fin, slug och varsam. Han spelade en betydande
roll vid riksdagarna och ledde i de flesta fall
sitt stånd efter sin vilja. Från frihetstidens
största skamfläck, korruptionen, var han icke fri
och tog i början af sin politiska bana, innan
hans partiställning blifvit mera prononcerad,
opartiskt pengar af både Englands och Frankrikes
sändebud, utan att, som det tyckes, låta sitt
handlingssätt bestämmas af någotdera.
2. Anders af H., den föregåendes son, friherre,
president, f. 23 okt. 1749 i Lösens socken i
Blekinge, d. 10 april 1813 i Stockholm, blef
1767 auskultant i Göta hofrätt och redan 1771,
på grund af faderns förtjänster, häradshöfding
öfver Blekinge läns östra domsaga samt erhöll
1788 lagmans n. h. o. v. Efter att s. å. ha
blifvit justitieborgmästare i Karlskrona
utsågs han 1789 till riksdagsfullmäktig i
borgarståndet för Karlskrona stad. Vid riksdagen
kallades han till led. af hemliga utskottet
och var en af Förenings- och säkerhetsaktens
mest nitiske befrämjare. Konungens förtroende
kallade efter riksdagens slut H. till led. af
Rikets ärendens allmänna beredning samt 1790
till ordf. i förvaltningen af handels- och
finansärendena, till föredragande af dessa
ärenden i konungens konselj och till led. af
krigs- och kammarkonseljerna. H. var den
verklige finansministern under de följande
åren af Gustaf III:s regering. Vid konungens
utrikesresa 1791 förordnades han till led. af
regeringen och var en af kommissarierna vid
afslutandet af Drottningholmstraktaten med
Ryssland. Vid riksdagen i Gäfle 1792 var han
ånyo riksdagsfullmäktig och led. i hemliga
utskottet. S. å. entledigades H. efter konungens
död från befattningen med finansärendena och
i april 1793 från sin plats i Beredningen,
men återkallades, när Gustaf IV Adolf som
myndig öfvertog styrelsen, 1796. 1800 var
H. åter riksdagsfullmäktig och led. af hemliga
utskottet samt utnämndes s. å. till landshöfding
i Blekinge. 1801 upphöjdes han i adligt, 1809
i friherrligt stånd. Efter Gustaf IV Adolfs
afsättning utarbetade H. på regeringens uppdrag
ett förslag till ny författning, hvilket i
flera hänseenden låg till grund för den slutliga
regeringsformen. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
