- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
61-62

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hår - Hår 2. Växternas hår, trikomer - Hårceller - Hård, svensk adlig ätt, - Hård 1. Karl Gustaf H. - Hård 2. Johan Ludvig H. - Hårda frön - Hårda hjärnhinnan - Hårdbasar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klotformig, upptill långt utdragen cell med en
liten förtjockad spets. Väggen är förkislad,
och vid beröring brytes spetsen lätt af längs en
snedt gående linje, så att håret får formen af
en lansett, som lätt tränger in i det organ,
hvarmed håret kommer i beröring. Härvid
utgjutes i såret en giftig vätska af ännu ej
utredd natur. - Af egendomlig beskaffenhet
äro vidare de digestionshår, som finnas hos
köttätande växter (se Insektätande växter),
hvilka afsöndra ägghviteupplösande enzym och
upptaga de genom dessas verksamhet bildade
spaltningsprodukterna. Hos många växter
på torra ställen och hos många epifyter (se d. o.)
finnas egendomliga vattenuppsugande
hår. Vidare finnes en hel del hår, hvilka ha
funktioner, som äro tämligen främmande för
öfverhuden. Som sådana kunna nämnas klätterhår,
starka, klolikt tillbakaböjda hår, genom
hvilka en växt hindras att glida ifrån ett
stöd, som den fått (se Lianer). En liknande
funktion ha hapterer (se d. o.), hvilka äro
antingen enkla hår eller mer högt utvecklade
organ, som genom en skifva, som tryckes till
underlaget, fästa alger och podostemonacéer,
sålunda i vatten lefvande växter, vid stenar,
klippor eller annat underlag. Håren ha en
mycket viktig uppgift vid spridning af frö
och frukter, flyghår (se Spridningsanordning).
2. H. Hn.

Hårceller, anat. Se Hörselorgan.

Hård, svensk adlig ätt, härstammar enligt äldre
släktböcker från en Erland Jönsson. Dennes son,
Johan Erlandsson, lefde 1420. Sonen Per Jönsson
skall ha skrifvit sig till Nässja. Dennes
son Olof Pedersson, som 1490 var fogde på
Kalmar, gifte sig med Gunilla Hård, och deras
söner, Peder och Bengt, bortlade fädernevapnet
samt antogo mödernevapen (ett oxhufvud) och
mödernenamn. Peder H. (riksråd 1524, d. 1534)
blef stamfader för den ännu lefvande adliga
ätten H. af Segerstad; den yngre brodern,
Bengt H., stiftade den likaledes kvarlefvande
ätten H. af Torestorp. En gren af ätten H. af
Segerstad upphöjdes med Karl Gustaf H. (se H. 1)
1710 i friherrligt och 1731 i grefligt stånd.

1. Karl Gustaf H. (skref sig Hårdh),
grefve, krigare, riksråd, f. 11 juni 1674,
d. 10 jan. 1744, var en tid i fransk tjänst,
blef 1700 korpral vid lifdrabanterna, följde
Karl XII i fält samt vann hans ynnest genom
oförvägen tapperhet och blind lydnad. Han
utnämndes 1703 till generaladjutant samt 1706
till öfverste för Västgöta ståndsdragoner och
löjtnant vid lifdrabanterna. Han blef sårad vid
Poltava, följde konungen till Turkiet, utnämndes
1710 till generalmajor och kaptenlöjtnant vid
lifdrabanterna, deltog i kalabaliken vid Bender
1713, där han ånyo blef sårad, samt utnämndes
s. å. till generallöjtnant. Han anförde en
afdelning ("indelning") af den från Turkiet
till Stralsund 1714-15 återtågande truppen
och förordnades
efter hemkomsten till generalguvernör
i Skåne och blef 1717 general. När skånska
guvernementet delades, blef H. 1719 landshöfding
öfver Malmöhus län. 1727 utnämndes han till
riksråd. I rådet tillhörde H. Arvid Horns
anhängare och blef därför vid riksdagen 1738-39
"licentierad", d. v. s. afsatt. H. fick 1710
friherrlig och 1731 greflig värdighet.

2. Johan Ludvig H., den föregåendes son, grefve,
krigare, konspiratör, f. 1719, d. 21 aug. 1798 i
Berlin, bevistade som löjtnant vid Dalregementet
1741-42 års fälttåg i Finland och befordrades
1745 till kapten vid samma regemente. 1747 gick
H. i holländsk krigstjänst, slogs under furstens
af Waldeck befäl samt blef s. å. öfverstelöjtnant
och öfverste i holländska armén. Han tog verksam
del i den statshvälfning, som s. å. störtade den
aristokratisk-republikanska styrelsen och återgaf
ståthållarmakten åt prinsen af Oranien. 1748
blef han öfverste i svensk tjänst. Efter
Adolf Fredriks tronbestigning (1751) deltog
H. med ifver och drift i hofpartiets planer
till konungamaktens utvidgande och uppgjorde
1756 en skriftlig plan till statshvälfning,
som dock till följd af konungens sjukdom ej
kunde verkställas. Han skall ock ha varit
upphofsman till den senare revolutionsplanen,
hvars upptäckt bragte flera af de sammansvurne
i fördärfvet. H. lyckades emellertid genom
flykten 25 juni 1756 rädda sig undan till
Danmark. Han blef frånvarande dömd från lif,
ära och gods, men erhöll vid 1765-66 års riksdag
nåd. Emellertid hade han, efter en tids vistelse
i Tyskland, Schweiz och Holstein, 1757 inträdt
som öfverste i preussisk tjänst, där han utmärkte
sig för duglighet och tapperhet. 1759 blef han
tillfångatagen af ryssarna och frigafs först
1762. Han deltog sedan åter i kriget på preussisk
sida, utnämndes 1763 till preussisk generalmajor
och besökte 1766 Sverige i uppdrag att åstadkomma
ett närmande mellan Sverige å ena sidan samt
Preussen och Ryssland å den andra, hvilket dock
ej lyckades. När drottning Lovisa Ulrikas broder
prins Henrik 1770 besökte Stockholm, var H. i
hans följe. H. befordrades 1772 till preussisk
generallöjtnant och guvernör på Spandau,
bevistade det korta bajerska successionskriget
1779 och erhöll på begäran afsked 1780. Gustaf
III erbjöd honom 1788 att taga befälet öfver
svenska armén i Finland. - H. nedskref på
ålderdomen anteckningar om sitt lif, utgifna
under titeln Mémoires d’un gentilhomme suédois
(Berlin, 1788; utdrag däraf äro utgifna i svensk
öfv.). 1. o. 2. A. B. B.*

Hårda frön, bot. Se Hårdskalighet.

Hårda hjärnhinnan, anat. Se Hjärnhinnor.

Hårdbasar, metall., kallas vid härdsmide
råa färskor, som, i synnerhet under början af
färskningsarbetet och vid användande af rågående
tackjärn, vilja slå sig fast vid härdbottnen
och ofta förorsaka smeden ganska mycket arbete
att lossa och bringa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:28:19 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free