Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häradsdomare - Häradsfogde - Häradshammar - Häradshäkte - Häradshöfding - Häradshöfdingefodring (Häradshöfdingehästar) - Häradshöfdingegästning - Häradshöfdingehästar - Häradshöfdingeränta - Häradskista - Häradskonung - Häradsmedel - Häradsnämnd - Häradsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
131-
Häradsfogde-Häradsrätt
132
den i Kristofers landslag omtalade häradsdomaren
åsyftas. Ett sådant öfverlåtande af utöfningen
af domarayadigheten - af hvilket visserligen
spår förekomma redan i Götalagarna - blef senare
ytterst vanligt och föranledde stora missbruk. -
Det är i motsats härtill, som 1734 års lag i
Eättegångsb. 1: 9 stadgar: "Låter domare utan
lof någon i sitt ställe döma, miste ämbetet". -
Ännu i våra dagar kvarlef ver emellertid
benämningen häradsdomare, men numera blott som en
hederstitel, hvilken af häradshöfdingen tilldelas
en ledamot af häradsnänmden, vanligen den äldste.
I. L.*
Häradsfogde, kam., äldre benämning
på kronofogde (se d. o.).
Kbg.
Häradshammar, socken i Östergötlands
län, Östkinds härad. 9,077 har. 1,528
inv. (1908). H. utgör ett regalt pastorat i
Linköpings stift, Vikbolands kontrakt.
Häradshäkte. Se Fängelse.
Häradshöfding (fsv. hæraþshöffþingi), jur.,
den urgamla benämningen i Sverige på den
förtroendeman, som häradsbornas val kallade
att vara ledaren af häradets rättskipnings-,
hushålls- och förvaltningsangelägenheter och
att utåt vara häradets målsman; måhända var
han i äldsta tid, såsom den norske hersen (se
d. o.), äfven häradets militäre ledare. Endast
Götalands landskapslagar (1200-talet) omtala
häradshöfdingar, emedan endast där benämningen
i äldsta tider förekom. I Svealandens lagar
motsvaras han af domaren, hvilken dock hade en
vida mindre omfattande uppgift, enär konungens
länsman i dessa bygder hade att ombestyra
de många förvaltningsåligganden, som enligt
Götalagarna tillkommo häradshöfdingen. Med
konungamaktens tillväxt flyttades äfven i
Götalandskapen förvaltningen efter hand öfver
på konungens ämbetsmän. Häradshöfdingen,
som, då de allmänna landslagarna stiftades
(1300–1400-talen), fanns både i Svea-
och Götaland, erhöll sålunda till sin
hufvudsakliga uppgift att vara domare och
ledare af häradstingets förhandlingar. Denna
ställning som underdomare på landsbygden
intager häradshöfdingen fortfarande, ehuru hans
verkningskrets numera sträcker sig öfver ett
område, domsagan, som kan innefatta flera härad
eller tingslag (jfr Häradsrätt.) I Götalandskapen
utsågs utan tvifvel häradshöfdingen af ålder
själfständigt af häradsmenigheten; mindre
själfständiga voro häradsborna i Svealandskapen
vid val af domare. Denne skulle nämligen utses
af tolf män, som länsmannen därtill nämnde på
tinget, hvarefter konungen skulle "sätta honom
dom i händer". Äfven enligt Magnus Erikssons
och Kristofers landslagar hade häradsmenigheten
endast att utse tolf män, som jämte lagmannen
skulle bland häradets män upprätta ett
tremannaförslag, inom hvilket konungen egde
att taga "den han vill och vet därtill fallen
vara". Med nyare tiden upphörde faktiskt denna
menighetens förslagsrätt; och då adeln genom
privilegierna fick sig tillerkänd företrädesrätt
till de flesta häradshöfdingesysslorna, blef det
vanligt, att stormännen innehade dessa endast
för inkomsternas skull som ett slags prebenden
och läto sköta dem genom dåliga vikarier,
s. k. lagläsare. Lagkommissionen 1643 föreslog
förgäfves att upplifva den allmänna landslagens
stadganden om häradshöfdingetillsättningar, men
1680 föreskrefs, att häradshöfdingetjänsterna
ej skulle få förenas
med andra befattningar och att häradshöfdingen
skulle bo inom sitt häradshöfdingedöme. Genom
1723 års adliga privilegier upphörde adelns
företrädesrätt till häradshöfdingetjänster;
och då numera (efter 1870) äfven bekännare
af främmande kristen troslära, äfvensom
af den mosaiska, kunna till dessa ämbeten
utnämnas, så har K. M:t att vid tillsättandet
endast taga hänsyn till skicklighet och
förtjänst. Häradshöfdingeämbete sökes antingen
i vederbörande hofrätt eller omedelbart hos
K. M:t. Hofrätten uppför af dem, som sökt
därstädes, tre på förslag. – Vice
häradshöfding är en titel, som, enligt vederbörande
hofrätts utnämning, tillerkänts personer,
hvilka efter aflagda juridiska examina
genom vikariat för häradshöfding därtill
befunnits värdiga. Efter 1894 har enligt
öfverenskommelse mellan hofrätterna vice
häradshöfdingetiteln icke vidare utdelats.
(E. K.)
Häradshöfdingefodring
(Häradshöfdingehästar), kam., en skyldighet,
som ålåg häradet, att förse häradshöfdingen
vid hans tingsresor med hästfoder.
Kbg.
Häradshöfdingegästning, kam., åliggande för
tingslaget att under ett dygn underhålla
häradshöfdingen och hans tjänare.
Kbg.
Häradshöfdingehästar,
kam. Se Häradshöfdingefodring.
Häradshöfdingeränta och Lagmansränta,
kam., gamla skatter, som af allmogen efter
mantal erlades till häradshöfdings och lagmans
underhåll. Man spårar dessa räntor redan i Kalmar
recess 1483. Med tiden ändrades beräkningsgrunden
från mantal till matlag l. "rök". Beloppet
varierade i olika landsdelar. 1828 fastställdes
det i allmänhet till 12 sk. b:ko för hvarje
matlag. Dessa skatter, hvilka voro mest kännbara
för brukare af oprivilegierad jord, afskaffades
h. o. h. 1841.
Kbg.
Häradskista, en till förvaring af
häradets sigill, riksdagsbeslut, allmänna
stadgar och häradshandlingar samt häradets
kontanta medel afsedd kista. En sådan skall,
enl. Rättegångsb. 2, 7, finnas å hvar tingsstad.
Kbg.
Häradskonung, en i isländska sagor vanlig
benämning på en fylkes- eller småkonung (se
Fylke). Ordets användning visar, att man får
taga dess första sammansättningsled, härad,
endast i den allmänna betydelsen af bygd,
som än i dag är den i isländskan vanliga.
V. K-r. (R. N-g.)
Häradsmedel, förv., medel, hvilka för gemensamt
behof sammanskjutas af häradsborna och
redovisas för häradsrätten å hösttingets första
rättegångsdag. (Se k. kung. 30 april 1881.)
Kbg.
Häradsnämnd. Se Häradsrätt och Nämnd.
Häradsrätt, jur., den allmänna underrätten på
landsbygden, i hvilken häradshöfdingen med den af
12 ledamöter sammansatta nämnden dömer i första
instans (jfr 1 kap. Rättegångsb.). För att häradsrätt
skall vara domför fordras, att minst 7 af
nämndens ledamöter skola vara närvarande. För
hvarje tingslag skall en häradsrätt finnas. 1909 var
antalet häradsrätter 223, nämligen under Svea
hofrätt 126, under Göta hofrätt 79 samt under
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge 18. Hvarje häradsrätt
skall hålla vissa ord. sammanträden, lagtima
ting (allmänna sammanträden) och dessutom
särskilda sammankomster, urtima ting (särskilda l.
extra sammanträden) för vissa inträffande fall. Före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
