- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
235-236

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsledning - Högsrum, socken i Kalmar län - Högsta befälet - Högsta domstolen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

235

Högspänningsledning-Högsta domstolen

236

Högspänningsledning. Se Elektriska ledningar.

Högsrum, socken i Kalmar län, Slättbo
härad. 4,010 har. 747 inv. (1908). Annex till
Eepp-linge, Kalmar stift, Ölands medelkontrakt.

Högsta befälet öfver ett lands krigsmakt
till lands och till sjöss utöfvas af
statsöfverhufvudet, monarken eller presidenten,
såsom högstebefälhafvare (se vidare redogörelsen
för försvars-väsendet under hvarje stat). Högsta
befälet i krig bibehålles i samma hand, såvida
det icke öfver-lämnas åt någon generals-
eller amiralsperson. En sådan kan förordnas
till högste befälhafvare öfver en viss armé
eller flotta eller på en viss krigsskådeplats
(Klingspor 1808, Benedek och ärkehertig Albrekt
1866, Bazaine 1870, Kuropatkin 1904). Högste
befälhafvaren måste beklädas med fullständig
handlingsfrihet, och synnerligen stora
fordringar ställas på honom (se Nordensvan,
’’Krigföringen", 1907). Vid en svensk armé
kan konungen föra högsta befälet öfver hela
krigsmakten och desslikes det omedelbara befälet
öfver hufvudarmén eller ock endast det förra,
då en särskild befälhafvare förordnas för armén
eller för hvarje armé liksom i hvarje fall för
flottan eller hvarje själfständig del af denna.
C. O. N.

Högsta domstolen (Konungens högsta domstol),
jur., högsta instansen i det svenska
domstolsväsendet. Konungens domsrätt, som under
den s. k. frihetstiden och jämväl enligt 1772
års regeringsform var uppdragen åt en afdelning
af rikets råd, Justitierevisionen, öfverflyttades
genom Förenings- och säkerhetsakten 1789 till ett
särskildt ämbetsverk, Högsta domstolen, i hvilken
alla justitierevisionsärenden borde afgöras och
hvari konungen skulle ega två röster, såsom han
under frihetstiden haft i rådet. Ang. Högsta
domstolens sammansättning bestämdes endast,
att den skulle bestå af både "frälse och
ofrälse" män. Förordnande för Högsta domstolen
utfärdades 15 maj 1789, och i detta föreskrefs,
att domstolen skulle bestå af 12 lagkunniga
män, af hvilka halfva antalet skulle vara
frälse, den öfriga hälften ofrälse, samt lyda
under riksdrotsens ordförandeskap. Ledamöterna
tillsattes endast på "behaglig tid" och fingo
behålla sina förut innehafvande ämbeten. I
1809 års E. F. bibehölls Högsta domstolen
som utöfvande den högsta domarmakten och
gåfvos ytterligare stad-ganden angående dess
organisation. Enligt § 17 i K. F:s ursprungliga
lydelse skulle konungens domsrätt uppdragas åt
12 af honom utnämnda lagkunniga män, justitieråd,
hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva
dem, som uti domar-ämbeten må nyttjas, samt
i sådana värf ådagalagt insikt, erfarenhet
och redlighet. Äfvenledes bibehölls (i § 21)
de föregående regeringsformernas stadgande,
att konungen skulle ega två röster i de mål,
hvilkas föredragning och afgörande han funne för
godt att i Högsta domstolen of ver vara. (Konung
Oskar II öfvervar en gång, vid högsta domstolens
100-års jubileum 1889, måls föredragning och
afgörande i Högsta domstolen samt gjorde därvid
bruk af sina två röster.) Ursprungligen var i §
17 E. F. jämväl tillagd den bestämmelsen, att af
Högsta domstolens ledamöter 6 skulle vara frälse
och 6 ofrälse, men detta stadgande borttogs vid
riksdagen 1844-45 såsom stående i strid med § 28

E. F. (som stadgar, att konungen ej vid någon
befordran bör fästa afseende vid börd). I
§ 5 E. F. var ursprungligen föreskrifvet,
att justitiestatsmi-nistern tillika alltid
skulle vara ledamot af Högsta domstolen,
men vid departementalstyrelsens införande
vid riksdagen 1840-41 upphäfdes tillika
denna olämpliga förening af ett statsråds-
och ett domar-ämbete. Vid riksdagen 1859-60
medgafs, att justitierådens antal finge ökas
till högst 18, men bestämdes tillika, att
antalet ej finge ökas utöfver 12, såvida ej
konungen och riksdagen i den ordning, som för
civil lags stiftande är stadgad, beslöte, att
Högsta domstolen skulle arbeta på afdelningar,
i hvilket fall i samma ordning skulle bestämmas
så väl justitierådens antal som ärendenas
fördelning mellan af delningarna. Enligt K. M:ts
stadga 23 okt. 1860 skulle Högsta domstolen
arbeta på två afdelningar och utgöras af 16
justitieråd. 1897 ändrades § 17 E. F. därhän,
att Högsta domstolen skulle bestå af minst 12,
högst 21 ledamöter, och genom lag ang. Högsta
domstolens tjänstgöring på afdelningar 26
mars 1897 bestämdes, att justitierådens antal
skulle vara 18. Sedan genom lag ang. Högsta
domstolens tjänstgöring på afdelningar 20 juni
1905 stadgats, att densamma skulle intill 1908
års utgång utgöras af 21 justitieråd, hvarefter
antalet skulle i mån af inträffade ledigheter
nedbringas till 18, genomfördes 1909 följande
ändringar. Genom lag ang. Högsta domstolens
tjänstgöring på afdelningar 26 maj 1909 har
förordnats, att Högsta domstolen skall utgöras
af 24 justitieråd, af hvilka 3, enligt hvad
därom särskildt är stadgadt, skola tjänstgöra i
lagrådet. E. F:s ofvan anmärkta bestämmelse om
konungens rösträtt i Högsta domstolen har 1909
blifvit upphäfd. Beträffande Högsta domstolens
tjänstgöring på afdelningar innehåller lagen
af 26 maj 1909, att domstolen skall åtta
veckor hvarje år arbeta på en afdelning,
sjutton veckor på tre afdelningar och under
den öfriga delen af året utom öfliga jul- och
påskferier på två afdelningar. Afdelningarna
äro lika behöriga att upptaga de till högsta
domstolens handläggning hörande ärendena, och
ärendenas fördelning dem emellan beror endast
af den ordning, hvari de enligt gällande
föreskrifter anmälas. Med iakttagande af
dessa grunder ega justitieråden sig emellan
fördela tjänstgöringsskyldigheten. Ang. antalet
ledamöter, som skola deltaga i målens afgörande,
stadgas i § 22 E. F., att ringare mål kunna
prof vas och afgöras af 5 ledamöter eller af 4,
där alla fyra äro om slutet ense; att öfver
viktigare saker minst 7 skola döma samt att
ej flera än 8 ledamöter på en gång må deltaga
i prof ningen af något mål, där ej för vissa
fall annorledes stadgas i samma ordning som
för civillags stiftande är föreskriften. I
sist-berörda hänseende är genom stadgan ang. måls
handläggning i vissa fall af K. M:ts Högsta
domstols afdelningar samfälldt 26 maj 1909
(tidigare stadgar i ämnet äro gifna 21 april 1876
och 20 juni 1905) förordnadt, att om någon af
Högsta domstolens afdelningar vid öfverläggning
till dom finner å afdelningen rådande mening
afvika från rättsgrundsats eller lagtolkning,
som förut varit af Högsta domstolen antagen,
afdelningen må förordna, att målet i hela
dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna ske,
allenast viss i målet uppkommen fråga skall af
Högsta domstolens afdelningar sam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free