- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
275-276

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hörberg, Per

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Hörberg

276

akademiens läroverk och vann flera gynnare. I
jan. 1785 kunde H. i akademien utställa en
original-tafla, Zaleucus, som låter utsticka ett
öga på sig och det andra på sin son, äfvensom
"en hop ritningar" och erhöll tredje medaljen
för teckning efter lefvande modell. Studierna
fortsattes och äfven andra arbeten, så att
H. med en god sparpenning kunde i juli åter
resa till hemmet. Han förmådde då betala
sin skuld på gården, och tillika erhöll han
större beställningar. I juni 1786 begaf han sig
till Sannarp i Halland, där han bl. a. målade
altar-taflan i Årstad, hans första arbete af
detta slag. I jan. 1787 återsåg han Stockholm
för tredje gången, och hans då i akademien
utställda småtaflor och ritningar skaffade honom
andra medaljen och mångas bifall. På sommaren
målade han efter tillstyrkan af flera akademiens
ledamöter prisämnet David smörjes till konung
och återvände i sept. från Stockholm, som han
sedan aldrig återsåg. Pristaflan lär ha vunnit
bifall af Sergel. - Sedan denna tid företer H:s
lif en tafla, där omväxlingen betecknas endast
af de ständigt nya arbeten han strödde kring
sig. 1788 tillhandlade han sig ett fjärdedels
hemman Olstorp, under Finspång, och rönte
sedan dess mycken godhet af ställets egare,
kammarherren De Geer, liksom han ofta umgicks
i den konst-älskande krets denne samlade kring
sig. Om somrarna reste H. omkring och målade
altartaflor, när han icke utförde dem i sitt
hem. Beställningarna såväl å dessa som å andra
målningar tillflödade rikligt, så att H. behöfde
all sin flit för att fullgöra dem. 1796 valdes
han till ledamot af Målarakademien, med titel
af hofmålare, en titel, hvilken han enligt
sägnen aldrig ville bära. Under ett besök
i hembygden 1800 målade han en altartafla i
Virestad. Hans hälsa var en tid vacklande,
tills en lycklig operation 1807 befriade honom
från ett stenlidande. Genom rekommendation
af fru M. Ehrenström erhöll han 1812 ett
årsunderstöd af kronprinsen Karl Johan, och han
kunde således tillbringa sina sista år i ett
af näringsbekymmer ostördt lugn. Han bodde då
hos sin äldste son å ett undantag vid gården
Falla i Hällestads socken, Östergötland. Där
hade han på ett berg byggt sig en verkstad,
i hvilken han ofta tillbragte hela dagar under
arbete. Han aftynade stilla och afled i Falla 24
jan. 1816. - Till sitt väsen skildras H. såsom
i hög grad älskvärd och blygsam, lefvande
uteslutande för sin konst och i den idévärld,
som för hans närmaste omgifning endast var och
förblef en gåta och - en inkomstkälla.

H:s verk äro i främsta rummet hans altartaflor,
af hvilka man känner ett antal af 87,
spridda öfver södra delen af Sverige, mest
i Östergötland, Småland, Närke och Halland,
såväl i städer som på landsbygden; de flesta
äro hans egna kompositioner. (En af dem,
i östra Husby, återges här på plansch.) Han
har dessutom, enligt förteckning, målat
omkr. 600 andra taflor, religiösa, historiska,
mytologiska och genremålningar, porträtt,
vägg- och teaterdekorationer m. m., allt
ifrån 1764 till sin död. Vidare utförde han en
mängd etsningar i koppar, träsnitt, gravyrer
i bly, papp och tenn (ett slags klichéer) samt
tusentals handteckningar, mest i tuschlavyr, och
förfärdigade statyer i trä och lera o s. v. Hans
sökande ande räckte dessutom till för andra
sysselsättningar; han författade åtskilliga af-

handlingar, t. ex. Målare-nöjen och nytta
(1804, handskrift, i k. biblioteket),
Skola för nybegynnare uti tecknings-
och målarekonsten (1805, handskrift,
i Göteborgs läroverksbibliotek) samt sin
egen lef-vernesbeskrifning, uppsatt 1791, med
tillägg af 1815 jämte åtskilliga förteckningar
öfver taflor m. m., utg. af Atterbom 1817, med
förord och efter-skrift (ty. öfv. af Schildener,
1818). Detta sistnämnda arbete är ett i sin art
klassiskt bidrag till skildringen af svenskt
lif under 1700-talet, af den nöd, som härskade,
af snillets förmåga att bryta sig väg trots
alla hinder. - Alla, som sett ett flertal af
H:s altartaflor, äro ense om att prisa hans
öfverlägsna komposition, dess rikedom och
redighet, hans förmåga af upphöjd stämning i
det hela, af en djup, men harmonisk kolorit,
af mästerligt perspektiv och goda ställningar
i figurerna. Det högre själsuttrycket lyckades
honom endast i äldre eller lidande ansikten;
den rena, behagfulla skönheten, kvinnans,
barnets, låg ej inom hans förmåga, emedan
den ej legat i hans åskådning under lifvets
egentliga blomstringstid. Hans färg förråder en
djupt anlagd kolorist, som dock ej fann någon
näring för sina försök i samtidens konst eller
i åskådandet af äldre mästerverk. Pilo utöfvade
det mesta inflytandet på honom i detta afseende,
liksom han sannolikt gaf hans teckning denna
vekhet och osäkerhet, som så föga sammanstämmer
med de höga uppgifter H. förelade sig. Med ett
ord: det är väsentligen skola, underbyggnad,
man hos H. saknar, emedan han ur sig själf måste
hämta hela den skatt af konstnärlig intuition
han det oaktadt lägger i dagen. En samtidas
antagande, att H. varit ämnad till genremålare,
möter den bestämdaste vederläggning i hela arten
af hans skaplynne, i den stora följd af arbeten
han under hela sitt lif alstrat, och i hvilka
det religiösa, det historiska elementet spelar
hufvud-rollen. Ytterligare bevis för, att H. ej
af naturen var anlagd till genremålare, voro
hans oförmåga att träffa porträttlikhet samt hans
förkärlek för de kolossala måtten, hvilka endast
vid altartaflorna kunde ifrågakomma inom vårt
land. Ett godt tillfälle att lära känna dessas
kompositioner erbjudes af den samling utkast
H. skänkte till konstakademien och hvilken
förvaras i dennas bibliotek, äfvensom genom
de etsningar han själf utfört efter de bästa
af dem. Åtskilliga af dessa raderingar äfvensom
hans träsnittsförsök m. m. visa, att H. ej var så
oförmögen af ett fint utförande i enskildheter,
som man af flera uttalanden från hans biografer
skulle vilja sluta. Om H:s öfriga målerier är
föga att säga: med undantag af ett eller annat
mycket karakteristiskt porträtt samt de taflor
han utfört öfver religiösa ämnen, delvis efter
motiv från sina altartaflor, äro de i det hela
underordnade. De historiska kompositionerna
röja i allmänhet samma tekniska företräden som
de religiösa, men sakna den fläkt af upphöjd
stämning, som uppbär dessa, och äro dessutom ofta
svaga i kostymen. - H. sysslade på lediga stunder
äfven med mekanik, astronomi, naturkunskap och
nästan alla föremål för ett vetgirigt sinne. Som
konstnär har han lämnat ett storartadt bevis på
det svenska folklynnets pittoreska begåfning,
men tillika hejdats af de ofta öfvermäktiga
hinder, hvilka i Norden lägga sig i vägen
för en full mognad af konstnärsanlagen
och konstutöfningen. Se V. Bergsten, ’’En
konstnärsmonografi öfver P. H." (1904). -rn.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:27 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free