- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
353-354

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ideografi - Ideogram - Ideol - Ideolog - Ideomotorisk, psyk. - Id est, lat. Se i e - Idio- - Idioblaster - Idiofan, krist. - Idiograf - Idiokromatisk, miner. - Idiolatri - Idiom - Idiomata - Idiomatisk (se Idiom) - Idiomorf, petrog. - Idiopati - Idiopati 1. I. l Idiopatisk känsla, filos. - Idiopati 2. I. l Idiopatisk sjukdom, med. - Idioplasma Se Ärftlighet - Idiorrhytmisk Se Grekisk-katolska kyrkan - Idiosynkrasi - Idiosynkrasi 1. Psyk. - Idiosynkrasi 2. Med. - Idiot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

353

Ideogram-Idiot

354

ej är alltför olik skrifvarens, hvadan
folk med ömsesidigt obegripliga talspråk
kunna förstå samma skrift. Från andra språk,
t. ex. de döfstummas teckenspråk, skiljer sig
ideogranen därigenom, att den är s k r i f
t, d. v. s. framträder för ögat tecknad på en
yta. Bäst utvecklade och kända af de ideografiska
systemen äro kinesernas (se Kin e-siska språket)
och egypternas (se Egyptisk skrift). Ideografiska
äro våra vanliga siffror och en hel mängd andra,
i synnerhet matematiska tecken: H––-< = V n
af % o. s. v. De på

olika tider framställda förslagen till p a
s i g r a f i (se d. o.) äro till sin grund
ideografiska. Se Bildskrift, Fonografi och
Skrift. - Adj. Ideogräfisk.

ldeogra’m, ett ideografiskt tecken. Jfr Ide
o-graf i.

Ideol, konserveringsmedel. Se Hemliga medel,
sp. 393.

Ideolog (af idé, se d. o., och grek. lo’gös,
lära), en, som är bevandrad uti idéläran; person,
som sysselsätter sig med ofruktbart spekulerande
öfver filosofiska eller politiska spörsmål;
filosofisk eller politisk drömmare, svärmare. -
Ideologi, idélära, hos franska filosofer
liktydigt med metafysik i vidsträckt bemärkelse.

Ideomotörisk (af grek. ide’a, idé, och motorisk,
se d. o.), psyk., kallas enligt Carpenter en
sådan rörelse, som en person utför omedvetet,
under det att han lifligt föreställer sig
den. Dylika rörelser spela en roll i borddans
och tankeläsning (se dessa ord).

Id est, lat. Se i. e.

Tdio- (af grek. ifdios, egen) nyttjas i en mängd
sammansättningar i betydelsen egen, själf-. Jfr
Au to-.

Idiobla^ter (se Idio-), bot., i en för öfrigt
enhetlig Cellväfnad, t. ex. grundväfnåden,
bladmeso-fyllet etc., förekommande celler, som
till form, innehåll eller funktion af vika från
de öfriga. Exempel på sådana äro kristallceller
i bladen, sekretceller i rotstocken af Acorus,
garfämneförande celler i blad och stammar,
sklereider i teblad m. fl. G. L-m.

Idiofän, krist., axelbild redan med blotta
ögat iakttagbar i genomfallande ljus hos
vissa mineral, här bildande mörka balkar eller
ringar. A. Hng.

Idiogräf (af grek. Vdios, egen, och gra’fein,
skrifva), liktydigt med autograf (se d. o.).

Idiokromätisk (af grek. i’dios, egen, och
chröma, färg), miner., den för vissa mineral
egna och karakteristiska färgen, som ej
framkallas af t. ex. främmande inblandningar.
A. Hng.

Idiolatri (af grek. i’dios, egen, och latréi’a,
gudstjänst, tillbedjan), själfförgudning.

Idiom (grek. idi’oma, egenhet) brukas i samma
mening som språk eller dialekt med särskild
hänsyn till det för språket eller dialekten,
i förhållande till andra, egna i ordens
betydelse och sammanställning, i uttryck och
vändningar. Ordet kan möjligen äfven (såsom i
grek.) brukas om enskilda personers för dem egna
sätt att tala och uttrycka sig. LU.

Idiömata (lat., af grek. idifoma, egenhet), de
egenskaper, som tillkomma hvardera af Kristi
två naturer. Jfr Communicatio idiomatum och
Kristologi.

Idiomatiskt (se Idiom) kallas ett sådant
språk-Tryckt den 26/io 09

ligt uttryck, som är eget för ett visst språk, i
motsats till andra språk. Att i ett visst språk,
t. ex. franska, uttrycka sig idiomatiskt vill
säga att bruka de för språket egna vändningarna;
motsatsen är att bruka germanismer, svecismer
o. s. v., d. v. s. ordagranna öfversättningar
från det egna språket. Jfr fr. il fait du vent,
ty. es ist windig, sv. det blåser; lat. laborare
pedibus, sv. ha ondt i fötterna; fr. cela va
sans dire, eng. that is a matter of course,
sv. det förstås; ty. wie länge lernen sie
schon französisch, sv. huru länge har ni läst
franska. - Att tala korrekt betyder däremot
företrädesvis att uttala språkljuden riktigt
och iakttaga de grammatiska reglerna i fråga
om böjning och syntax. Om det idiomatiska
uttrycket upplysa stilistiken och fraseologiska
arbeten (parlörer och jexika). Jfr Idiotism.
Lll.

IdiomoYf (af grek. irdios, egen, och morfe,
skap-nad), petrogr. Då de bergartsbildande
mineralen i en kristallinisk bergart förekomma
med egna kristallo-grafiska begränsningar,
delvis eller rundt om, sägas de vara
idiomorfa. Motsatsen är allotriomorf (se d. o.).
E. E.

Idiopat! (af grek. i’dios, egen, och pa’thos,
lidande, känsla). 1. I. 1. Idiopatisk känsla,
filos., kallades af de skotske moralfilosoferna
den känsla, som hänför sig till ens eget
välbefinnande och, såsom motiv för viljan,
leder till egoism. Dess motsats är sy m p
ät i 1. sympatisk känsla, känsla för andra
människor. De idiopatiska tendenserna hos
människan ville dessa filosofer väl tillerkänna
ett visst berättigande ur sedlig synpunkt,
men antingen gåfvo de likväl de sympatiska
företrädet eller satte de sedligheten i
jämvikten mellan båda, troende sig därmed
komma fram till en oegennyttig moral. -
2. I. 1. Idiopatisk sjukdom, med., kallas en
själfständig, primär, sjukdom, till skillnad
från en symtomatisk (1. sympatisk) sjukdom,
d. v. s. en sådan, som är endast ett symtom
lidande, känsla). 1. I. 1. Idiopatisk känsla,
F all an d e sot. 1. L. H. Å.*
2. F. B.’

ldiopla’sma (af grek. ifdios, egen, och plafsma,
bild). Se Ärftlighet.

Idiorrhytmisk (af grek. i’dios, egen, och
rhyt-mifzein, inrätta). Se Grekisk-katolska
kyrkan, sp. 229.

Idiosynkrasl (af grek. Vdios, egen, syn, med,
och kräsis, blandning, affekt). 1. Psyk., en rent
omotiverad känsla af afsky för vissa födoämnen
och andra naturföremål, stundom stegrad ända
därhän, att beröringen med eller åsynen af dessa
ja, blotta vistelsen i deras närhet förorsakar
häftigt illamående, t. o. m. konvulsioner. Så
t. ex. är idiosynkrasi för kattor ej ovanlig. Man
har betviflat idiosynkrasiens verklighet och
velat förklara dit-hörande företeelser såsom
beroende på inrotade fördomar; men att den i
lifvet verkligen förefinnes, är knappast möjligt
att bestrida, ehuru fördomar och andra psykiska
fenomen ofta förblandats därmed.

2. Med., en individuell känslighet i viss
riktning hos hela konstitutionen eller hos
ett särskildt organ, så att en viss kraftig
verkan framkallas genom en ovanligt ringa orsak,
t. ex. då förtärandet af smultron eller kräftor
framkallar hudutslag. 1. L. H. Å.» 2. F. B.*

Idiot (grek. idiötes, af Vdios, egen, urspr,
en enskild man i motsats till en offentlig,
sedermera en

12 b. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free