- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
605-606

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inflammation - Inflammatorisk - Inflammera - Inflexibel, oböjlig - Inflexionspunkt - Inflexionspunkt. 1. Mat. - Inflexionspunkt. 2. Skpsb. Se Hålkrabb - In flore, lat., i blomstring - Inflorenscens, bot. Se Blomställning - Influens, inflytande - Influensa, Blixtkatarr, Ryska snufvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

katarr, snufva, lungsäcks- och
bukhinneinflammation etc., förorsakas
af bakterier (ofta jämte andra skadliga
inflytanden). Bakteriearten blir då en ny
indelningsgrund, tuberkulös, tyfös inflammation
o. s. v. Vanligen benämnes en inflammation i ett
visst organ genom tillägg af ändelsen -itis till
organets vetenskapliga namn, t. ex. appendicitis
(af appendix, blindtarmens maskformiga bihang). -
Särskildt vid de bakteriella inflammationerna
inställa sig utom de lokala rubbningarna
ofta äfven allmänna sjukdomssymtom, allmänt
illamående, feber m. m., beroende på resorption
af giftiga produkter från lokalhärden; i många,
fall öfvergå därvid äfven lefvande bakterier
i lymfan och blodet, sprida sig i kroppen och
gifva upphof till nya inflammationer i andra
kroppsdelar, som kunna ligga långt ifrån det
först angripna stället. En vid puerperalfeber
stundom förekommande inflammation i underhuden
på låren (fortledd från könsdelarna) kallas,
flegmasi (Phlegmasia alba dolens).
G. F-r.

Inflammatorisk, som består i eller hänför sig
till en inflammation (se d. o.).

Inflammera, upphetta, åstadkomma inflammation
(se d. o.).

Inflexibel (lat. inflexibilis), oböjlig. -
Inflexibilitet, oböjlighet.

Inflexionspunkt (af lat. inflectere, böja).
1. Mat., kallas en punkt på en
kroklinje, där linjen ändrar krökning, så att
denna från att vara konvex åt ett visst håll
blir konkav, eller tvärtom. Tangenten i en
inflexionspunkt skär samtidigt kroklinjen i
just samma punkt. Inflexionspunkter bestämmas
i allmänhet medelst differentialräkning. -
2. Skpsb. Se Hålkrabb.
1. (I. F.)

In flore, lat., i blomstring.

Inflorescens (af lat. inflorescere, börja
blomma), bot. Se Blomställning.

Influens (af lat. influere, flyta in),
inflytande, inverkan. - Fys. Se Elektricitet,
sp. 203.

Influensa, Blixtkatarr, Ryska snufvan
(fr. grippe) är en epidemiskt eller snarare
pandemiskt uppträdande, akut infektionssjukdom,
kännetecknad af katarr i respirations- och
digestionsorganen, starkt allmänt illamående och
feber. Sjukdomen har härjat i århundraden. De
första någorlunda säkert igenkännbara
beskrifningarna af influensaepidemier datera
sig redan från 1173, då sjukdomen uppträdde
i Italien, Tyskland och England. Under 1300-
och 1400-talen äro några epidemier kända, under
1500-talet omkr. 7 epidemiperioder, af hvilka
särskildt de 1510, 1557 och 1593 nådde en allmän
utbredning. Från 1627 daterar sig den först kända
influensaepidemien i västra hemisfären. Från
1600-talet äro f. ö. mycket färre epidemier kända
än från 1700-talet, då under hvarje årtionde
flera sådana iakttagits, af hvilka särskildt de
1732-33 och 1781-82 vunno allmän utbredning,
den förra öfver hela jorden, den senare mest
öfver östra hemisfären, under det att den västra
hemisfären 1789-90 grundligt hemsöktes. Under
1800-talet ha speciellt åren 1830-32, 1836-37,
1847-48, 1850-51, 1855, 1857-58, 1874-75 varit
utmärkta af verkliga influensapandemier och
ehuruväl många epidemier af sjukdomen med en
mera begränsad utbredning äfven under andra
år af detta sekel iakttagits. Den sista stora
influensapandemien, som äfven i Sverige vunnit
kolossal spridning, daterar sig från 1880-talets sista
år och fortsätter ännu, ehuru i svagare och
mera begränsade epidemier. Före denna sista
influensaperiod ha vi i Sverige haft många dylika
epidemier. Den tidigaste, möjligen något osäkra,
uppgiften från Sverige daterar sig från 1580 i
nov. och dec.; i sept. 1729 iakttogs en mindre
epidemi, från 1830-talet äro dylika beskrifna af
Ronander, Trafvenfelt, Thelning och A. Retzius,
1851 och vintern 1874-75 härjade influensa här
åter i större utbredning. Få sjukdomar nå en
sådan allmän utbredning som denna, och det är
ingalunda ovanligt, att 4/5 af befolkningen
angripas. Mottagligheten är mycket olika;
vissa individer angripas nästan ofelbart vid
hvarje epidemi, och s. k. immunitet skapas
icke af influensa. Sjukdomen är i eminent grad
smittsam, och dess smittämne, den af R. Pfeiffer
1892 upptäckta influensabacillen, den minsta
af de hittills kända, för människor smittsamma
bakterierna (se Bakteriologi, sp. 723) finnes i
oerhörd mängd i det upphostade sekretet. I början
af sjukdomens senaste härjningsperiod, som för
vårt land daterar sig från dec. 1889, var man
mycket böjd för att bagatellisera densamma. Det
senaste årtiondets sorgliga erfarenheter
ha dock i hög grad bevisat det oberättigade
häruti och lärt oss, att influensa speciellt
genom sina följder för nervsystemet (neurasteni
o. d.) samt genom sina s. k. sekundärinfektioner
(varbildande mikrokocker, tuberkulos etc.) är
en mycket allvarlig sjukdom och för ålderstigna
eller förut försvagade individer nästan alltid
farlig. Sjukdomen börjar mycket plötsligt,
(däraf den tyska benämningen blitzkatarrh)
efter en kort s. k. inkubationstid af omkr. 3
dagar med feber, nedsatt allmäntillstånd, stark
värk i korsryggen och ristningar i leder och
muskler, särskildt i extremiteterna, samt lokala
symtom, vanligast från luftvägsslemhinnorna med
sträfhet och stickningar i svalg och strupe
samt intensiv hostretning med till en början
sparsamt sekret. Stundom kunna samtidigt med
hosta eller utan dylik kräkningar och diarré
höra till sjukdomens tidigaste symtom. Snufvan
behöfver icke alltid medfölja. Efter
några dagar kunna sjukdomssymtomen åter
aftaga och fullständig hälsa inträda, dock
vanligen åtföljd af en ganska stor matthet
och kraftnedsättning. Emellertid inträffa
ofta, särskildt hos förut svaga personer,
svårartade komplikationer. Bland de farligaste
äro lunginflammation med varbildningar i lunga
eller lungsäcken, varbildningar i näshålor och
öron samt diverse nervåkommor. T. o. m. akuta
sinnessjukdomar äro icke alldeles ovanliga i
anslutning till influensa. Latenta och delvis
utläkta andra infektioner inom organismen,
såsom tuberkulos, kunna ock genom influensa
bryta upp och få förnyad fart. Särskildt de
senaste epidemierna ha visat sig i hög grad
benägna för komplikationer. Någon specifik
behandling af influensa existerar ännu icke. I
allmänhet plägar en ordentlig svettkur vid
sjukdomens början jämte febermedel af olika slag
(antipyrin, aspirin, pyramidon, kina etc.) visa
sig välgörande. Stor försiktighet, icke minst
under konvalescensperioden, är nödvändig,
och särskildt bör man akta sig att för tidigt
begynna med intellektuellt arbete.

Benämningen influensa har på senare tid
i allmänhetens mun och äfven af läkare
i hög grad missbrukats för alla möjliga
s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free