Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ingeborg, norska prinsessor
- Ingeborg 3. I. Håkansdotter
- Ingeborg Gerhardsdotter
- Ingefära, bot. farm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon i morgongåfva erhöll Värmland samt Axevalls
slott med 5 härad i Västergötland. I. hade
med Erik två barn, Magnus Eriksson (f. 1316)
och Eufemia (f. 1317, moder till konung Albrekt
af Mecklenburg). Under de händelser, som stodo
i samband med hertigarna Eriks och Valdemars
fängslande och död (1318) och upproret mot konung
Hertiginnan Ingeborg Håkansdotters sigill. (Hon
håller i högra handen Norges, i den vänstra
Folkungaättens vapen.)
Birger, spelade I. en föga framträdande
roll. Sedan hennes son Magnus genom konung
Håkans död (8 maj 1319) ärft norska kronan,
omtalas I. som "närvarande och samtyckande",
då sju svenska fullmäktige, mot slutet af
juni 1319, afslöto unionsakten med Norge,
hvarefter enl. deras löfte Magnus Eriksson
blef konung äfven i Sverige. Nu såg det ut,
som om I. skulle få ett betydligt inflytande på
de förenade rikenas angelägenheter; men då hon
snart lät leda sig af den’ danskfödde Knut Porse
och egenmäktigt förbigick förmyndarregeringen
och rådet, blef snart hennes maktbefogenhet
alldeles kringskuren. 20 juli 1322 ingingo 35
rådsherrar den ryktbara föreningen i Skara
till skydd mot I:s intrång i styrelsen, och
20 febr. 1323 slöto i Oslo de norske herrarna
en sedermera å tinget därsammastädes fastställd
förening, enligt hvilken styrelsen uppdrogs åt en
riksföreståndare (Erling Vidkunssön) med biträde
af konungens råd. Under ett par år inträffade
nu slitningar mellan hertiginnan och rådet,
och Knut Porse sökte därvid på egen hand sätta
sig i besittning af Skåne. Efter en dagtingan
i Skara 1323 ingicks slutligen därstädes 14
febr. 1326 mellan I. och rådet en förlikning,
hvarefter hon måste afstå sin morgongåfva, men
fick behålla, hvad hertig Erik gifvit henne;
dessutom tillerkändes henne den penningsumma,
som kräfdes att täcka den skuld, hennes
lättsinne åsamkat kronan. Sedan residerade hon
på Varberg. Knut Porse, som af danske konungen
Kristofer II upphöjdes till hertig, blef 1327
hennes gemål, men dog redan 1330. Hon öfverlefde
honom omkr. 30 år. Med Porse hade hon två söner,
Håkan och Knut, hvilka behöllo
största delen af faderns besittningar,
men dogo i digerdöden 1350.
1-3. (O. A. Ö.)
Ingeborg Gerhardsdotter, abbedissa i Vadstena
kloster, var dotter till hertig Gerhard
(VI) af Holstein och insattes med påfvens
särskilda tillstånd redan vid 11 års ålder
(1408) af drottning Margareta i Vadstena
kloster. 1447 (l. 1448) utsågs hon till klostrets
abbedissa. Ovisst af hvad skäl (måhända därför
att hon var hans fiendes, konung Kristian I:s,
moster) utfärdade konung Karl Knutsson 25 april
1452 befallning att såväl hon som klostrets
generalkonfessor, Magnus Unnonis, skulle af
sättas. Ehuru hvarken klosterbröderna eller
Linköpingsbiskopen Nils funno någon orsak till af
sättning, nedlade I. själf mänt i slutet af maj
s. å. sitt ämbete för att icke ådraga klostret
konungens ovilja, och några dagar senare följdes
hennes exempel af konfessorn. Båda innehade
dock sedermera ånyo sina forna förtroendeposter,
I. från 1457 och till sin död, 14 okt. 1465.
Ingefära, bot. farm., en välbekant krydda
och drog, som erhålles af Zingiber officinde
Rosc. (fig. 1), en medlem af kryddliljornas
familj, Zingiberaæ.
Fig. 1. Ingefårsväxten, planta med dels
sterila, dels blommande stjälkar.
Ingefärsväxten tillhör utan tvifvel ursprungligen
Asiens varmaste länder, men träffas numera
ingenstädes vild, endast odlad, såsom på Java,
i Ostindien, Kina, tropiska Amerika och tropiska
Afrika (Sierra Leone). Från den fleråriga,
långsträckta, köttiga och ringlade jordstammen,
som utsänder vågräta, plattade sidoknölar med
korta, trubbade (nästan klubblika) grenar åt
blott en eller ock två sidor, uppskjuta två slags
stjälkar, dels meterhöga sterila, beklädda med
de långa slidorna af de jämbredt lansettlika
bladen, och dels l-2 dm. höga blommande, hvilka
äro omgifna af vida slidor utan bladskifvor och
uppbära ett äggformigt ax af egendomligt bildade
blommor, stödda af gröna skärmblad. Blommorna
äro gröngula med brunvioietta punkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0349.html
