Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvisition, kyrklig domstol - Inkvisitionsdomstol. Se Inkvisition sp.678 - Inkvisitor - Inköpsnämnd, Statens. Se Nationalmuseum - Inlaga, jur. - Inlagdt arbete, (intarsia) - Inlagring, geol. - Inlagsaftal. Se Depositum - Inlagsfä. Se Depositum - Inlandsbanan, inre järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekanta syllabus "Lamentabili" 3 juli 1907,
hvilken öppnade kampen mot "modernismen",
utarbetades där. Helgonförklaringar lika väl som
uttalanden i ledande påfliga pressorgan visa
ock, att inkvisitionen både till sin princip
och sin historiska verksamhet fortfarande eger
den kyrkliga ledningens fulla gillande.
Litt.: Af den oerhördt växande litteraturen
må nämnas F. Hoffman, "Geschichte der
inquisition" (2 bd, 1878), Tanon, "Histoire
des tribunaux de l’inquisition en France"
(1893; kanonisk rättslärd), P. Frédéricq,
"Corpus documentorum inquisitionis hæreticæ
pravitatis Neerlandicæ", I–V (1889–1907,
en ypperlig kritisk källpublikation),
Ch. V. Langlois, "L’inquisition d’après des
travaux recents" (1902), P. Flade, "Das römische
inquisitionsverfahren in Deutschland" (s. å.),
H. Ch. Lea, "A history of the inquisition
in the middle ages" (3 bd, 1888, 1906) "A
history of the inquisition of Spain" (4 bd,
1906 ff.) och "The inquisition in the spanish
dependencies" (1908; den amerikanske privatlärde
bokhandlarens arbeten bilda trots metodiska
brister det stora moderna hufvudverket),
E. Vacandard, "L’inquisition" (4:e uppl. 1908;
moderat katolskt), Th. de Cauzons, "Histoire de
l’inquisition en France", I (1909; katolskt);
för vidare litt. se Frédéricq, "Historiographie
de l’inquisition" (1905), och Hj. Holmquist
"Inkvisitionen" (i "Bibelforskaren", 1909).
Hj. H-t.
Inkvisitionsdomstol. Se Inkvisition,
sp. 678.
Inkvisitor (se Inkvisition), ledamot af en
inkvisitionsdomstol. – Inkvisitorisk, strängt
1. godtyckligt rannsakande. – Inkvisitorisk
princip och inkvisitorisk process. Se
Straffprocess. – Inkvisitoriskt förfarande. Se
Förhandlingsmetod.
Inköpsnämnd, Statens. Se Nationalmuseum.
Inlaga, jur., skrift, hvarigenom part i rättegång
utvecklar sin talan (jfr t. ex. 14:e kap., 5:e §,
och 15:e kap., 10:e § Rättegångsbalken; se ock
Vadeinlaga och Eevisionsinlaga). E. K.
Inlagdt arbete, gemensam benämning på
flera olika slags arbeten, där på fri hand,
vanligen medelst uthuggning eller sågning,
formade ornament och figurer af ett material
läggas in i motsvarande fördjupningar af ett
annat. Inlagdt arbete är således i det hela
detsamma som i n k r v. s t e r i n g, och någon
bestämd skillnad mellan de båda termerna kan ej
uppställas. Uttrycket inlagdt arbete torde dock
enligt öfligt språkbruk begagnas företrädesvis
i sådana fall, där bottenytan utgöres af sten
eller trä. Från mosaik i egentlig mening skiljer
det sig, liksom inkrusteringen, därigenom, att
mosaiken är sammansatt af i allmänhet likformiga
och lika stora småbitar. Bland olika slag af
inlagdt arbete märkas den s. k. florentin-
1. pietraduramosaiken, där figurer, såsom
fåglar, blommor, frukter och ornament, i
olika färger äro inlagda i en vanligen svart
bottenyta. Indiska agraarbeten (s. k. agramosaik)
ha blomornament i olika färger (af ädelstenar,
half-ädelstenar, pärlor, korall, kristall
o. s. v.) inlagda mot enfärgad, ofta hvit
botten (se fig.). Arbetssättet är af italienskt
ursprung och utgör fria efterbildningar af de
pietradurainläggningar, som Austin de Bordeaux
1627-58 utförde i Taj i Agra efter florentinskt
arbetssätt och mönster. Bland
inläggningar i trä märkas det italienska
intarsia-arbetet med dess efterbildningar,
elfenbensinlägg-
Inlagdt arbete från Agra, Indien.
ningen i ebenholts (scaglinola),
markeleriarbelet samt boulearbetet.
Upk.*
Inlagring, geol. En bergarts- eller jordartsmassa
eller en hophörande samling berglager, som är
(eller urspr. varit) på alla sidor omsluten
af andra därmed olikartade, men likåldriga
lager och som i jämförelse med dessa eger en
obetydligare utsträckning, säges vara inlagrad
eller bilda en inlagring uti dessa senare. I af
seende på formen kan man skilja mellan linsformig
(lentikulär) och stockfor-m i g inlagring. Till
sina dimensioner variera inlagringarna betydligt,
från en till åtskilliga tiotal meter i längsta
riktningen. Genom stor utveckling i längd
och bredd i förhållande till tjockleken kunna
linsformiga inlagringar bilda en öfvergångsform
till verkliga lager. Många, kanske de flesta,
bland de svenska malmfyndigheterna äfvensom
åtskilliga ur-kalkförekomster utgöra inlagringar
i urbergets gnejser, granuliter, glimmerskiffrar
m. m. E. E.
Inlagsaftal. Se D e p o s i t u m.
Inlagsfä. Se D e p o s i t u m.
Inlandsbanan, en tillämnad inre järnväg genom
de invid norska gränsen belägna svenska
landskapen. Tanken på en sådan järnväg
nådde offentlighet först i en i maj 1899
till K. M:t ingifven framställning från en
del ledamöter af riksdagens Andra kammare,
åsyftande undersökningar för en järnväg mellan
Skee station i Bohuslän och Malungs station i
Dalarna. Denna framställning ledde dock icke
till någon K. M:ts åtgärd. Sedan emellertid
för företaget erforderliga medel ställts till
K. M:ts förfogande, bemyndigade K. M:t 1900
och 1901 Järnvägsstyrelsen att verkställa
förberedande undersökningar för en järnväg
Dalarna–Bohuslän. Dessa undersökningar utfördes
1900–02 af civilingenjören E. Winell. Då de
visade gynnsamma resultat, gjordes från olika
håll framställning om fullständiga undersökningar
för denna järnvägsanläggning. Därjämte framkom
förslag om anläggning af järnväg från Sveg i
Härjedalen genom Ströms vattudal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
