Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iris - Iris 3. L., bot. farm., Svärdslilja - Iris 4. Miner., Regnbågskvarts - Iris, flod. Se Jeschil Irmak - Irisera, spela eller skifta i regnbågens färger - Irish sea, eng. Se Irländska sjön - Iriska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Iris-Iriska litteraturen
846
\Vittm., m. fl. Af ett par arter lämna
rotstockarna den officinella violroten (se
d. o.).
4. Miner.j Kegnbågskvarts, en bergkristall
med ytterligt fina och tätt liggande sprickor,
hvarigenom åstadkommes det bekanta iriserande
färgspelet. Ofta har man framkallat sprickorna
medelst lätta slag eller stötar. 1. G. It. (G-d.)
2. B-d. 3. O. T. S. (G. L-m. C. G. D.) 4. A. Hng.
Iris, flod. SeJeschil Irma k.
Iriséra (af grek. ms, regnbåge), spela eller
skifta i regnbågens färger.
Irish sea [åYerij si’], eng. Se Irländska sjön.
Iriska litteraturen. Denna litteraturs språk,
nämligen det på Irland talade iriska (se
Iriska språket), är det rikast utbildade inom
den keltiska språkfamiljens gaeliska gren (se
Gaeliska s p r å-ket och litteraturen). I den
iriska litteraturen finnas de öfver hufvud äldsta
skriftliga minnesmärkena af keltisk odling. Den
blomstrade från den tidiga medeltiden till
renässanstiden. Sträckande sina rötter djupt ned
i irländska folkets äldsta öden och religion,
företer den en sällsam blandning af hedniska
och kristna föreställningar. Något helgjutet
mästerverk inrymmer den ej, men den är märklig i
flera hänseenden, icke minst genom sitt omfång. -
Med den latinska bokstafsskriftens införande, på
700-talet, börjar nedskrifvandet af fornirernas
vittra skatter, hvilka till större delen leda
sitt ursprung från tidigare århundraden. Redan
i hednatiden fanns på Irland en icke ringa
vitter odling. Druiderna (se d. o.) hade där
ett af sina förnämsta stamhåll och utgjorde
en högre afdelning af skaldernas på Irland
synnerligen talrika och mäktiga klass. Efter
kristendomens befästande på ön (ung. vid midten
af 5:e årh.) upphörde druidernas prästerliga
kall, och namnet kom ur bruk; men skaldernas
världsliga förrättningar bortsopades icke där,
såsom i Gallien, genom romerska lagar, utan
skrået vann ny styrka. De lärda stånden voro
fullständigt organiserade i grader, först gradh
ecna (visdom i allmänhet), där hvarje medlem
kallades sai (vis) och inom hvilken högsta titeln
var ollamh sai, vidare den därur utbrutna gradh
fene (lagkloke}, hvars främsta män höllo skolor
för lärandet af fenechas (lagkunskap), slutligen
gradh f il i (skalder), hvilkas konst kallades
filidecht (urspr, spådomskonst i versform). Äfven
besvärjelser fortforo att vara i bruk långt in i
den kristna tiden. De med privilegier högeligen
gynnade "fili" sammansmälte snart med barderna
(se Bard), hvilka på Irland från början haft en
lägre rang såsom blott vid harpa föredragande
skaldestycken och berättelser. Förhållandet
mellan fili och bard var detsamma som mellan
trouvére och jongleur i norra Frankrike.
På Irland formade sig den kristna kyrkan efter
den rådande sociala organisationen i stammar,
och i skolorna lärde man fördomsfritt ecna,
fenechas och filidecht bredvid latin och
kristendom. Ofta voro de ypperste lärarna
lekmän, någonting ovanligt i andra länder under
medeltiden. Dessa skolor växte emellanåt ut
till små städer, och främlingar strömmade till
dem. Lärokursen var tolfårig. Hurudant än värdet
af den i dem meddelade kunskapen må . ha varit,
erbjuda de emellertid det tidigaste exempel i
Europa under medeltiden på, att ett folk tog vård
om sitt språk. - De äldsta uppteckningar på
iriska språket finnas i form af mellanradiga
öfversättningar och förklarande noter
inskrifna i latinska manuskript från 8:e
och 9:e årh. Åtskilliga sådana förvaras på
kontinenten, t. ex. i S:t Gallen, Milano,
Karls-ruhe m. fl. orter, dit de förts af de
nitälskande irländske missionärerna. (Ur dem har
Zeuss hämtat materialet till sin epokgörande
"Grammaticaceltica", 1853; se f. ö. Iriska
språket.) I allmänhet tyckas de forniriske
lärde haft stark böjelse för att göra sådana
kommentarer. För öfrigt förefinnes den iriska
litteraturen hufvudsakligen uti handskrifter,
som i riklig mängd förvaras i Englands,
Skottlands och Irlands bibliotek, men som
hittills äro till större delen otryckta. Bland
dem må nämnas Leabhar na h-Uidhri och Leabhar
Breac, två dyrbara perga-ffientsmanuskript,
äfvensom samlingarna Book of Leinsler
(den ur litterär synpunkt värdefullaste)
och Book of Lismore. Innehållet i dessa är
ofta mycket äldre än språkformen. Vi förbigå
här försöken till språkläror och ordböcker
från dessa tidiga årh. och fästa oss vid de
omfångsrika krönikorna, bland hvilka må nämnas
de, som författats af Tighernach 0’Braoin
(i ll:e årh.), hvilken sökte bringa den
irländska tideräkningen i öfverensstämmelse
med andra folks, "Ulsters krönika", märklig
för däri meddelade astronomiska notiser, samt
"De fyra mästarnas krönika", bland hvars fyra
författare den förnämste var franciskanmunken
0’C l e r y, som 1632-36 verkställde denna
kompilation efter iriska handskrifter,
förande berättelsen från en fabelaktig urtid
fram till 1616. En icke oviktig roll spela ock
irländska höfdingesläkters stamträd, hvilka de
pane-gyriserande skalderna hade på sin lott att
vårda och utsmycka; de gå vanligen ända upp
till Noak. - De äldsta historiska uppgifter
möta oss i historiska visor. Bland de förste
författarna af sådana nämnas t. o. m. keltiska
gudar. Talrikast blefvo dessa sånger i 9:e,
10:e och lire årh. Man skulle ur dem kunna göra
ett sammandrag af hela landets historia. Under
11 :e och 12 :e årh. uppkom ett stort antal
historiska berättelser och historiska romaner,
i hvilka gränslinjen mellan verklighet och dikt
är synnerligt svår att urskilja. I "Invasionernas
bok" äro sammanförda sägnerna om de successivt
inbrytande stammar, som befolkat Irland. Af
sagor och sägner finnes en rik skatt. Att inlära
sådana ingick i skaldernas lärokurs. En "fili"
af högsta rangen skulle kunna 350 utantill, öfver
100 finnas i behåll. Många behandla rasstriderna
samt irländarnas krigståg till engelska öarna,
med ty åtföljande äfventyr, strider, belägringar,
kvinnorof m. m. Andra äro mytologiska; de skildra
gudaskaran, inbyggarna i Side, det keltiska
elysium. Dessa gudomligheter framställas mest i
beröring med den heroiska tidens gestalter samt
äfven med verkligt historiska personligheter. Här
ser man emellanåt tydligt, huru en hednisk myt
ombildats till kristen, såsom i sägnen om Ler
(urspr, hafvets gud) eller Lear och de öden,
som drabbade honom och hans barn. Hedniska och
kristna element finnas egendomligt hopsmälta i
Imm-rams ("sjöfärder"); berömdast bland dessa äro
"S:t Brendans resa" och "Conns färd till löftets
land". I de s. k. Fisa ("visioner") återfinnes
den hedniska förebilden för de senare kristliga
visionerna (af himlen och helvetet m. m.);
exempel på dem är "S:t Adamnåns vision". En af
de fullständigaste episka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
