Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Irland - Irland it Mikla. Se Hvitramannaland - Irlandsmossa, farm. - Irländska sjön - Irländska systemet, fångv. Se Fängelsesystem - Irländsk setter. Se Hunden - Irländsk terrier. Se Hunden - Irma, astron., en småplanet - Irmak, turk., "flod" - Irmer, Georg - Irmin, forntyskt ord - Irminfried. Se Hermanfried - Irminger - Irminger 1. Johan I - Irminger 2. Karl I - Irminger 3. Otto I - Irminger 4. Valdemar I - Irmingers ström. Se Irminger 2 - Irminsäule. Se Irmin - Irmisch, Johann Friedrich Thilo - Irnis, köpoin. Se Giornico - Irokeser, ett indianförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ireland and a retrospect, 1845—1895" (1896), T. W.
Russell, ”Ireland and the empire 1800—1900”
(1901), och R. J. Smith, ”Ireland’s renaissance”
(1904). Jfr äfven J. F. Nyström, ”Den irländska
frågan” (i ”Svensk tidskr.”, 1887) och skildringen
af irländska förhållanden hos Lecky, ”Englands
historia i adertonde århundradet” (8 bd, 1886—92).
V. S–g.
Irland it mikla. Se Hvitramannaland.
Irlandsmossa, farm., ett sällan användt namn
på pärlmossa l. caragheen (se d. o.). O. T. S.*
Irländska sjön (eng. Irish sea), den del af
Atlantiska hafvet, som ligger mellan Irland och
Storbritannien och sammanhänger med öppna hafvet medelst
S:t Georgskanalen i s. och Nordkanalen (l.
S:t Patrickskanalen) i n. Den är i allmänhet grund, når
dock i Nordkanalen ända till 260 m., den största
bredden (under 54° n. br.) är 223 km. De största
öarna äro Man och Anglesea. (J. F. N.)
Irländska systemet, fångv. Se
Fängelsesystem, sp. 256.
Irländsk setter Se Hunden, sp. 1312.
Irländsk terrier. Se Hunden, sp. 1313.
Irma, astron., en af småplaneterna.
Irmak, turk., ”flod”, ”ström”, ingår ofta i
turkiska flodnamn.
Irmer, Georg, tysk historiker och
ämbetsman, f. 3 nov. 1853 i Dessau, anställdes 1878
vid geheime statsarkivet i Berlin och var sedan
arkivarie i Koblenz, Düsseldorf, Marburg och Hannover.
I. egnade sig med ifver åt främjandet af de tyska
kolonisationssträfvandena och blef 1894
”landeshauptmann” på Marshallöarna, 1898 legationsråd
och 1900 tysk generalkonsul i Genua. Han har
utgifvit Die verhandlungen Schwedens und seiner
verbündeten mit Wallenstein und dem kaiser von 1631
bis 1634 (3 bd, 1888—91), hvartill hans fynd af
den svenske diplomaten Lars Nilsson Tungels
skriftliga kvarlåtenskap i Hannover antagligen gifvit
uppslag, och en biografi öfver H. G. von Arnim
(1894).
Irmin, forntyskt ord, som användes som första led
af substantivsammansättningar och däri har
betydelsen ”mycket stor”, t. ex. irmingot, den store
(högste) guden (i den urgamla fnhty. Hildebrandssången),
äfvensom många fornhögtyska och medelhögtyska
mansnamn (se Förstemann, ”Altdeutsches
namenbuch”, I, 792—802). Särskildt bekant är ordet i
fnhty. irminsúl (på nyhögtyska Irminsäule), ett åt
nationalguden helgadt minnesmärke af okändt
utseende (enl. en gissning: en väldig trädstam);
ryktbarast i historien är den irminsûl, som stod vid
Eresburg i sachsarnas land och 722 förstördes af Karl
den store. — Ordet var samgermanskt; fnty. irmin
motsvaras i fno. af jormun-, t. ex. jormungandr (i
Voluspá namn på midgårdsormen), i fneng. af
eormen-, t. ex. i eormengrund, hela vida jorden (i
Beowulfsången). Den berömde östgotiske konungen
Ermanriks namn (eg. stormäktig) är bildadt med
samma ord. A. E.
Irminfried [-frid]. Se <sp>Hermanfried<sp>.
Irminger. 1. Johan I., dansk öfverste, f.
1798, d. 1854, var 1840—48 adjutant hos konung
Kristian VIII och förde 1849 en bataljon under
Fredericias belägring, ledde med framgång ett nattligt
utfall (30 juni) och öfvertog 6 juli kommandot öfver
O. Ryes brigad, sedan denne stupat. 1850 förde han
en brigad i slaget vid Isted och intog byn Isted,
hvarigenom slaget afgjordes. Sedan ogillade han
däremot, att Helgesen (se denne) hårdnackadt
försvarade Frederiksstad. I. införde bajonettfäktningen
i den danska hären. — 2. Karl I., den
föregåendes broder, dansk sjöofficer, f. 1802, d. 1888, blef
1822 löjtnant och 1832 adjutant hos prins Fredrik
(sedermera Fredrik VII). 1849—68 var I.
generaladjutant för flottan och 1850 i tre månader
sjöminister. 1865 blef han konteramiral, tog afsked 1872
och fick 1880 titeln vice-amiral. I. sysselsatte sig i
många år (sedan 1840) med att undersöka
hafsströmmarna och hafvets temperatur samt gjorde genom
omsorgsfulla studier af andra sjöfarandes journaler
och undersökningar (hvilka han delvis själf ledde
från hemmet) viktiga iakttagelser beträffande
hafsströmmarna, särskildt Golfströmmen, och farvattnen
mellan Island och Grönland. Han var 1876 en bland
stiftarna af danska geografiska sällskapet och flera år
dess styrelseledamot. Den varma ytströmmen i
Danmarkssundet, hvars tillvaro I. först påvisade,
fick 1878 namnet Irmingers ström. — 3.
Otto I., den föregåendes son, dansk sjöofficer,
f. 1836, blef 1857 löjtnant och 1875 kapten,
men afgick 1888 med titeln kommendör. Han
blef 1885 danska geografiska sällskapets sekreterare
och var redaktör för ”Geografisk tidsskrift” till
1903. I. har visat varmt intresse för
nordpolsforskningen. — 4. Valdemar I., den föregåendes
kusin, son af I. l, målare, f. 1850 i Köpenhamn,
studerade vid konstakademien 1867—73, målade till
en början djurstycken, bilder ur soldatlifvet,
interiörer från sjukhus, öfvergick så till lyriska och
känslosamma motiv. Konstmuseet eger af I. bl. a.
En förlåtelse, Efter midnatt, En ung dam på en
altan och Barnen säga god natt till sina stjärnor.
Bland hans öfriga målningar äro Jesus med
lärjungarna i Getsemane (1895), En barnsjäl (föres
af änglar till himmelen, 1896, Hirschsprungska
samlingen), På bröllopsresa, Charons båt (1905),
Mowgli betvingar tigern (motiv ur Djungelboken,
1909). 1—3. E. Ebg. 4. G–g N.
Irmingers ström. Se Irminger 2.
Irminsäule [-söjle]. Se Irmin.
Irmisch, Johann Friedrich Thilo, tysk
botanist, f. 1816, d. 1879, 1844 lärare och 1855
professor vid gymnasiet i Sondershausen, vann
genom Zur morphologie der monokotylischen knollen-
und zwiebelgewächse (1850) samt en mängd
monografier anseende sam framstående morfolog. (T. K.)
Irnerius, framstående italiensk jurist, f. i Bologna
i slutet af 1000-talet, d. omkr. 1130, betraktas som
stiftare af Bolognas ryktbara skola af rättslärde
(”glossatorerna”; se Glossa). Han har af
gammalt ansetts vara författare till ännu i behåll varande
Glossæ samt till de under namnet Authentica kända,
i öfverensstämmelse med Codex justinianeus ordnade
utdragen af Justinianus’ ”Novellæ”. Andra arbeten
af honom äro kända endast till namnet. Litt.:
Pescatore, ”Die glossen des Irnerius” (1888), och
Fitting, ”Die anfänge der rechtsschule zu Bologna”
(s å.). (Rld.)
Irnis, köping. Se Giornico.
Irokeser, ett indianförbund af de s. k. ”fem
nationerna”, cayuga-, mohawk-, oneida-, onondaga-
och seneca-stammarna i Nord-Amerika, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
