Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isegrim, fnhty. Isangrim. Jfr. Djursagan - Isel - Isel 1. Ett berg s. Innsbruck - Isel 2. Biflod till Drave i Tyrolen - Iselin, Isack - Iselin, Henri Frédéric - Iseltwald. Se Brienz-sjön - Isenburg, område i Tyskland - Isentropisk, fys. Se Adiabatisk - Iseo-sjön, it. Lago d'Iseo l. Sebido - Isepipteser - Iser, biflod till Elbe - Iser, Mattias - Iseran, Mont l. Col d'I, ett pass i Frankrike - Isere - Isere 1. Biflod till Rhone - Isere 2. Departement i Frankrike - Isergebirge, berg i Preussen - Iserhielm. Se Iser, M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Isegrim, fnhty. Ísangrím (senare äfven
Eisengrein, lat. Isengrimus), namnet på vargen i den
gamla tyska djursagan. Hans stridigheter med
räfven upptaga en hufvudsaklig del af denna
saga. Jfr Djursagan.
Isel. 1. Ett 750 m. högt berg i Tyrolen,
s. om Innsbruck, var 1809 skådeplats för fem
heta strider mellan de af Hofer, Speckbacher,
Haspinger o. a. anförde tyrolarna samt fransmän
och bajrare. En minnesvård öfver Hofer restes
1893 där. – 2. Biflod från vänster till Drave
i Tyrolen, faller ut vid Lienz. 55 km. lång.
(J. F. N.)
1’selin, I sa ak, schweizisk filosof, f. 1728,
d. 1782, blef 1754 medlem af Stora rådet
i sin fädernestad, Basel, samt 1756 rådets
sekreterare. Han utgaf bl. a. Geschichte der
menschheit (2 bd, 1764-70; 5:e uppl. 1786),
hans förnämsta verk. Biogr. af Miaskowski (1875).
Iselin [islå7], Henri Frédéric, fransk
bildhuggare, f. 1826, d. 1905, var lärjunge
af Eude och utförde allegoriska bilder och
framför allt goda porträttbyster; bland hans
arbeten märkas Jean Goujon (1852), Murat (1853,
Versailles), Eldens genius (1857, Louvre),
Augustin Thierry (1864, Versailles), Napoleon III
(1865, Corps législatif), General Lamoriciére
(1874) samt Claude Bernard (1879), de bägge
sistnämnda i Versailles. C. R. N.*
Iseltwald [-valt]. Se Brienz-sjön.
Isenburg (Ysenburg), ett fordom
riksomedelbart, nu mediatiseradt område
("standesherrschaft"), tillhörigt furstliga
och grefliga ätten Isenburg, ligger dels i
preussiska reg.-omr. Kassel, dels i hessiska
prov. Starkenburg och Oberhessen samt omfattar
990 kvkm. med omkr. 58,000 inv. Ättens stamhus
var slottet I., som låg invid den lilla köpingen
Isenburg i preussiska reg.-omr. Koblenz.
(J. F. N.)
Isentröpisk (af grek. ifsos, lika, och e n t r
o p i, se d. o.), fys. Se Adiabatisk.
Iseo-sjön [isēå-; it. Lago d’Iseo l. Sebino,
lat. Lacus Sebinus], insjö vid södra foten
af Alperna, i Lombardiet, genomfluten af
Pos biflod Oglio. Den ligger 185 m. ö. h.,
är 25 km. lång, 2–5 km. bred och i midten 251
m. djup. Omgifningarna täfla i skönhet med
Gardasjöns. I midten reser sig klippön Monte
d’Isola, med två fiskarbyar. Vid sjöns södra ända
ligger orten Iseo, 2,398 inv. (1901).
(J. F. N.)
Isepipteser (af grek. isos, lika, epi, till,
och ptesis, flykt), linjer, som sammanbinda
orter, dit flyttfåglarna komma ung. samtidigt
om våren.
Iser (tjech. Jizera), biflod från höger
till Elbe i Böhmen, upprinner på Isergebirge,
genomflyter den vackra Isergrunddalen, mottager
Lilla I. från Riesengebirge och flyter ut
ofvanför Brandeis i Elbe. 122 km. lång.
J. F. N.
Iser, Mattias, biskop, f. 5 okt. 1645 i Alsters
socken, Värmlands län, d. 19 febr. 1725, blef
filos. magister i Uppsala 1672, prästvigd
1673 och 1674 pastor vid Lifregementet till
häst, hvilket han åtföljde i danska kriget
1675-79. Genom sina behagliga umgängesgåfvor
förvärfvade han sig därunder för all framtid
Karl XI :s synnerliga ynnest och utnämndes 1676
till ord. kungl. hofpredikant. 1678 erhöll han
fullmakt på domprostämbetet i Göteborg, men då
församlingen med stöd af sina privilegier begärde
att själf få kalla sin kyrkoherde, utnämndes
han i stället s. å. till kyrkoherde i Maria
församling i Stockholm. 1681 förflyttades
han till Storkyrkoförsamlingen och fick 1686
därjämte Lofö pastorat. Vid jubelfesten 1693
vardt han teol. doktor och utnämndes 1711 till
biskop i Västerås stift, i hvilken befattning
han ådagalade mycken praktisk duglighet. I:s
barn adlades med namnet Iserhielm.
Iseran, Mont l. Col d’I. [må’l l. kål disrã’],
ett pass i Grajiska alperna af 2,769 m. höjd,
franska dep. Savoie, mellan Isères och dess
biflod Arcs öfversta dalar. Genom I.
går den stora stråkvägen
mellan Frankrike och Piemont.
(J. F. N.)
Isère [isär], lat. Isara. 1. Biflod till
Rhône från vänster, upprinner i franska
dep. Savoie på Grajiska alperna, i närheten
af Mont Iseran, på en höjd af 2,400 m., följer
med stora krökningar västlig hufvudriktning,
hvarunder den upptager Arly från höger och
Arc från vänster, inträder ofvanför Barraux
i det efter floden uppkallade departementet,
genomflyter Graisivaudans natursköna och
bördiga dal, upptager nedanför Grenoble sitt
största tillflöde, Drac, samt faller ut i Rhône
ofvanför Valence. Längd 290 km., hvaraf 156
km. äro segelbara. – 2. Departement i sydöstra
Frankrike, bildadt af norra delen af det forna
landskapet Dauphiné, gränsar i n. till Ain,
i ö. till Savoie och Hautes-Alpes, i s. till
Hautes-Alpes och Drôme samt i v. till Drôme,
Loire och Rhône. 8,237 kvkm. 562,315 inv. (1906),
52 inv. på 1 kvkm. Ofvannämnda flod, efter
hvilken dep. har sitt namn, strömmar genom
detsamma från n. ö. till s. v., och Rhône skiljer
det från dep. Loire, Rhône och Ain. Landet är
bergigt, synnerligast i den sydöstra delen,
som uppfylles af Alpernas förgreningar,
af hvilkas toppar flera äro täckta med evig
snö. Mot n. och v. sluttar det med fruktbara
af satser ned mot Rhône. Floddalarna äro
bekanta för sin naturskönhet och bördighet,
främst bland dem Graisivaudan, en af de rikaste
i Frankrike. Jordbruket sysselsätter 4/5 af
invånarna. Förträffliga betesmarker, på hvilka
mulor och stora flockar af får underhållas,
sträcka sig uppåt bergen. Näst jordbruket
äro bergshandtering och järnindustri
förnämsta näringsgrenarna. I handsk- och
papperstillverkning intager dep. första platsen
i Frankrike. Det delas i 4 arrondissemang:
Grenoble, S:t Marcellin, La Tour-du-Pin
och Vienne. Hufvudstad Grenoble.
(J. F. N.)
Isergebirge, berg i preussiska reg.-omr. Liegnitz
och norra Böhmen, en del af Sudeterna, mellan
Riesengebirge i ö. och Lausitzergebirge i
v. De bestå mest af gnejs och glimmerskiffer
och bilda fyra parallella kedjor från
s. ö.–n. v. Hufvudkedjan är Hoher Iserkamm med
toppen Hinterberg (1,126 m.). Genom Iserwiese är
denna kedja skild från den sydligare Mittlerer
Iserkamm.
J. F. N.
Iserhielm. Se Iser, M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
