Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Island, ö i Atlantiska hafvet - Islandsfalken, zool. Se Falksläktet - Islandslaf, Islandsmossa, bot. farm. - Islandsmossa, Islandsmossgéle, bot. Se Islandslaf - Islandsspat, miner., på Island förekommande dubbelspat - Islas Baleáres, sp. Se Baleariska öarna - Islas Batanes, sp. Se Batan-öarna - Islas del arzobispo, sp. Se Boninöarna - Islas Filipinas, sp. Se Filippinerna - Islas Malvinas, sp. Se Falklandsöarna - Islay, ö bland Hebriderna - Isle, fr. och eng., ö - Isle, L'Isle - Isle, L'Isle 1. Flod i Frankrike - Isle, L'Isle 2. L'I. l. L'Isle-sur-la-Sorge - Isle, L'Isle 3. L'I.-Adam - Isle, L'Isle 4. L'I.-Jourdain - Isle, L'Isle 5. L'I.-sur-le-Doubs - Isle-de-Bourbon. Se Reunion - Isle-de-France. Se Ile-de-France - Isleifr, Gizurr Hvites son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erlendsson m. fl., "Landnámabók" (1843, 1900,
1891), "Biskupa sögur", I–II (1858–78), Sturla
Þórðarson m. fl., "Sturlunga saga" (1817–20
och Oxford 1878, dansk öfv. af Kr. Kaalund
1903–04), "Diplomatarium Islandicum" (1857 ff.,
1897), "Islandske annaler indtil 1578" (1888),
Björn á Skarðsá, "Annálar 1400–1645" (1774),
Jón Espólín, "Árbækur Íslands 1263–1832"
(I–XII, 1821–55), "Safn til sögu Í:s og
isl. bókm." (I–III, 1856 ff.), Þ. Bjarnason,
"Ágrip af Í:s sögu" (1880), J. Jónsson,
"Íslenzkt Þjóðerni" (1903), Bogi Th. Melsteð,
"Islendinga saga" (1902 ff.), B. M. Ólsen,
"Um kristnitökuna árid 1000" (1900), "Um
upphaf konungsvalds á Íslandi" (1908),
"Enn um upphaf konungsvalds á Íslandi"
(1909), F. Jónsson (Finnus Johannæus),
"Historia ecclesiastica Islandiæ" (4 bd,
1772–78; forts. af Pjetur Pjetursson, 1841),
Þ. Bjarnason, "Um siðbótina á Íslandi" (1878),
K. Maurer, "Die entstehung des isländischen
staates und seiner verfassung" (1852), "Die
bekehrung des norwegischen stammes" (I–II,
1855–56), "Island von seiner ersten entdeckung
bis zum untergange des freistaats" (1874),
"Zur politischen geschichte Islands" (1880),
Boden, "Die isländische regierungsgewalt in
der freistaatlichen zeit" (1905), P. Herrmann,
"I. in vergangenheit und gegenwart" (2 bd, 1907),
R. Lundborg, "I:s staatsrechtliche stellung von
der freistaatszeit bis in unsere tage" (1908),
J. Sigurðsson, "Om I:s statsretslige forhold"
(1855), "Ný Fjelagsrit", I–XXX (1841–73),
"Andvari" (1874 ff.), C. Rosenberg, "Træk af
livet paa I. i fristatstiden" (2:a uppl. af
V. Guðmundsson, 1894), E. Hjörleifssons (se
denne) politiska broschyrer, "Betænkning
afgifven af den dansk-islandske kommission af
1907" (1908), K. Berlin, "Islands statsretslige
stilling efter fristatstidens ophør" (1909).
R. N-g.
Islandsfalken, zool. Se Falksläktet.
Isiandslaf, Islandsmossa, Cetraria islandica
Achar., bot. farm. en laf, som består af
en upprätt, buskartad bål, 5-10 cm. hög,
sönderdelad i bladlika, plattadt rännformiga,
oregelbundna, stundom nästan gaffellikt fördelade
flikar, hvilka äro trubbade eller nästan
tvärhuggna samt i kanten försedda med styfva,
bruna, korta och tjocka, hårlika utväxter (se
bilden af islandslafven vid art. Cetraria). Laf
bålens färg är å den smalare, inrullade eller
rännformiga basen hvitaktig, allra nederst
blodröd; men å bålflikarna är den konkava
sidan ("framsidan") glänsande brungrön eller
kanstanjebrun och den motsatta sidan ("baksidan")
gråhvitaktig, med hvita insänkta punkter. Å
flikarnas framsida finner man de snedt fästa,
rundade frukterna, hvilka genom sin form, som
erinrar om en forntida sköld af skinn (cetra),
gifvit anledning till namnet Cetraria. De
förnämsta beståndsdelarna äro lichenin och
isolichenin (lafstärkelse), som utdragas genom
kokning med vatten och förorsaka, att dekokten
vid kallnandet bildar ett gelé, förr ofta
begagnadt, under namn af islandsmossgelé, såsom
ett medel mot lungsjukdomar. Därjämte innehåller
islandslafven ett bittert ämne, cetrarsyra
(cetrariri), och några andra beståndsdelar i
ringa mängd. Som drog har denna laf fortfarande
bibehållit det namn, som Linné gaf den: Lichen
islandicus, och är officinell i de flesta länder
(ej i Sverige). Islandslafven växer å sterila
ställen, helst å berg i kallare länders
skogstrakter, ymnigast i Skandinavien, Sibirien,
Grönland och Island, där lafven förekommer
å låglandet. Äfven å södra Europas berg
träffar man denna laf, som äfvenledes tillhör
de antarktiska trakterna. På Island, efter
hvilken ö lafven fått sitt namn, har densamma
förr varit ett tämligen allmänt nytt-jadt
födoämne. Två tunnor söndermalen islandslaf
lär skattats lika med en tunna råg. Numera
anlitas denna laf endast i nödår. Islandslafven
likasom renlafven kan, enligt hvad professor
S. Stenberg visade, användas till beredande
af alkohol, och under några år tillverkades i
Sverige icke obetydligt s. k. lafbrännvin,
men denna industri har nu alldeles upphört.
O. T. S. (G. L-m.)
Islandsmossa, Islandsmossgelé, bot. Se
Islandslaf.
Islandsspat, miner., på Island förekommande
dubbelspat (se d. o.).
1’slas Baleåres, sp. Se Baleariska öarna.
1’slas Batanes, sp. Se B a t a n - ö a r n a.
1’slas del arzobispo [-arthåbi’spå], sp. Se
Boninöarn a.
l’slas Filipmas, sp. Se F i l i p p i n e r n a.
1’slas Malvinas, sp. Se F a l k l a n d s ö a r n a.
Islay [ai’lei], den sydligaste ön bland
Hebriderna, s. v. om ön Jura, från hvilken
den skiljes genom det 3 km. breda Islay-sundet,
tillhör skotska grefsk. Argyle. 606 kvkm. 7,805
inv. (1901). 1831 hade ön 14,992 inv. Den
norra delen af ön är bergig, och längs
östra kusten går en bergås af ända till 470
m. höjd, men de centrala och västra delarna
äro tämligen jämna. Det är den rikaste och
mest produktiva af alla Hebriderna och kallas
därför "Hebridernas drottning", men en stor
del, öfver 150 kvkm., upptages af torfmossar.
Ön har järn, koppar och bly. Hufvudprodukter
äro nötkreatur, får och brännvin. Hufvudort
är byn Bowmore vid Loch Indaal. Omkr. 900 inv.
(J. F. N.)
Isle, fr. [il] och eng. [äi’l], af
lat. i’nsula, ö.
Isle [il], L’Is«le [111]. 1. Flod i sydvästra
Frankrike, upprinner på västra delen af
Limousins berg i dep. Haute-Vienne, flyter
i sydvästlig riktning genom dep. Dordogne
och Gironde och faller ut i Dordogne vid
Libourne. Längd 235 km., hvaraf 143 km. äro
segelbara (till Périgueux). Bifloder Dronne
(fr. h.) och Haute Vézére (fr. v.). -
2. L’I. 1. L’Isle-sur-la-Sorgue [syr
la sarg], stad i franska dep. Vauoluse,
vid Sorgue, 22 km. ö. om Avignon. 4,182
inv. (1901; som kommun 6,514 inv.). Siden-
och yllemanufakturer. - 3. L’I.-Adam [-adä7],
stad i franska dep. Seine-et-Oise, vid Oise och
nordbanan. 3,532 inv. (1901). Meteorologiskt
observatorium. Porslinsfabrik. - 4. L’I. - Jou r
d a in [-jordä7], stad i franska dep. Gers, vid
Save och sydbanan. 2,094 inv. (1901; som kommun
4,122 inv.). Knifsmide. - 5. L’L-sur-le-Doubs
[-syr le dö], stad i franska dep. Doubs, vid
Doubs och Ehen-Ehönekanalen. 2,580 inv. (1901).
J-F. N.
Isle-de-Bourbon [il do borbå7]. Se E é un i ön.
Isle-de-France [il da frä’s]. Se Ile-de-F r a n c e.
Isleifr, Gizurr Hvites son, Islands förste
inf ödde biskop, f. 1006, d. 1080, studerade i
Tyskland och blef där prästvigd. Efter hemkomsten
bodde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
