- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1021-1022

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Itacism, språkv. Se vidare Grekiska språket) - Itacolumi, bergstopp i Brasilien - Itagaki, Taisuke - Ita Ibaté. Se Caacati - Itajahy, hamnstad i Brasilien - Itajahy-Assu, flod i Brasilien - Itakolumit, pertogr. en sandsten liknande bergart - Itakonsyra, kem. Se Citronsyra - Itakushima. Se Hiroshima - Itala. Se Bibelöfversättningar - Italer (se Italiska folk) - Italia - Italia 1. Latinsk och italiensk namnform för Italien - Italia 2. Astron., en småplanet - Italia fará da sé, L', it. - Italia irredenta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1021

Itacolumi-Italia irredenta

1022

dan det infördes i västra Europa hufvudsakligen
genom J. Keuchlin (1455-1522), äfven brukar
betecknas som det reuchlinska. Den mest
framstående egendomligheten hos detta uttal är
t-Ijudets stora öfvervikt. Benämningen itacism
har sin grund däri, att namnet på bokstafven
rj9 eta, enligt detta uttalssätt ljuder ita,
och af liknande skäl har det motsatta, af den
lärde Erasmus, Eeuchlins samtida, försvarade
uttalet fått namn af e t a c i s m. Se vidare
Grekiska språket, sp. 218. A. M. A.

Itacolumi (1,750 m.) är jämte 11 a m
b é (1,823 m.) högsta toppen på Serra
do Espinhaco i brasil. staten Minas
Geraes, 8 km. s. ö. om Ouro Preto.
(J. F. N.)

Itagaki, T a i s u k e, grefve, japansk
statsman, f. 17 apr. 1837, son till en
samurai af Tosa-klanen, utmärkte sig för
lysande tapperhet i 1868 års inbördes strider
i samband med kejsarmaktens restaurering i
Japan. Han inkallades omedelbart därefter
i det nya statsrådet, men afgick någon tid
efter krigspartiets nederlag (1874) i fråga
om Japans koreanska politik. I sin hemtrakt,
Tosa, agiterade I. sedan energiskt för frisinnade
politikers sammanslutning till ett liberalt parti
(Jijyuto 1. "frihetspartiet") med konstitutionell
författning och folkrepresentation som främsta
programpunkt. Tillfrisknad efter det lifsfarliga
sår han erhållit vid ett lönnmordsförsök af en
reaktionär fanatiker (1881), företog I. jämte sin
vän Goto en studieresa till Amerika och Europa
och samverkade sedan för den nya författningens
tillkomst med Ito. Han påyrkade emellertid
ytterligare under häftig agitation införande
af fullständig parlamentarism efter engelskt
mönster, men ett försök med en parlamentarisk
partiministär under de båda liberale partiledarna
Okuma och I. misslyckades (juli- okt. 1898),
och I:s radikala parti uppgick 1900 i den af Ito
bildade sammanslutningen Seiyukai. I. upphöjdes
1887 i grefligt stånd. Jfr Japan (Historia).
V. S-g.

Ita Ibaté. Se _C a a ca t i.

Itajahy [itachäi], hamnstad i Brasilien,
staten Santa Catharina, vid mynningen af
Itajahy-Assii. Station för Hamburg-postångarna
och exportort för Itajahy-Assu-dalen. Omkr. 4,000
inv. J. F. N.

Itajahy-Assu [itachäi-], flod i brasilianska
staten Santa Catharina, uppstår genom föreningen
af Itajahy do Norte och I. do Sul, strömmar förbi
de tyska kolonierna Badenfurt och Blumenau,
upptager fr. h. Itajahy Mirim och faller ut i
Atlantiska hafvet vid hamnplatsen Itajahy. Barren
kan passeras af högst 4 m. djupgående fartyg,
dock kunna ångfartyg gå 70 km. upp, till
Blumenau, där forsar möta. (J. F. N.)

Itakolumit, petrogr., en sandsten liknande
bergart af mestadels gulhvit eller svagt
rödaktig färg samt bestående af en skiffrig
blandning af små vattenklara kvartskorn och
hvita gilimmerfjäll, hvilka senare äro så
förenade med och väfda emellan kvartskornen,
att stenen är i plattformiga stycken märkbart
böjlig. På grund af denna sin egenskap och
sitt sandstenslik-nande utseende kallades
den förr böjlig sandsten. Itakolumiten
förekommer i Brasilien (Pic Itacolumi
m. fl. st.) särdeles ymnigt, bildande
stora lager "uti urformationens skiffrar,
äfvensom i Nord-Amerika (Virginia, Georgia och
Syd-Carolina) samt i Ural. I de förstnämnda två
länderna är bergarten guld- och diamantförande.
E. E.

Itakonsyra, kem., omättad, tvåbasisk syra af
sarn^ mansättningen C3H4(C02H)2. Itakonsyra
är stereoiso-mer med citrakonsyra och
uppstår liksom denna af akonitsyra
genom kolsyreförlust. Se Citronsyra.
H. E.

Itakushima [-jima]. Se Hiroshima.

1’tala (med underförstådt vefrsio}
öfversättning), lat., "den italiska
öfversättningen", gammal latinsk
bibelöversättning från 2:a årh. Se
Bibelöfver-sättningar.

Itäler (lat. iftäli, grek. italöi’) förekommer
redan hos de klassiske författarna dels som
allmänt namn på alla i Italien boende folk,
oberoende af härkomst och språk, dels som namn
på en ursprunglig, i Lu-kanien och Bruttien
bosatt stam, men brukas numera, särskildt
inom den moderna språkvetenskapen, blott om
de italiska folken i inskränkt och egentlig
bemärkelse (se 11 a l i s k a f o l k).
H. A.*

Italia. 1. Latinsk och italiensk namnform för
Italien. - 2. Astron., en af småplaneterna.

Italia fara da se, L’, it., "Italien skall utföra
det med egen kraft" (näml. att vinna oberoende
och nationell enhet), en sedermera ofta upprepad
lösen för de italienske frihetskämparna 1848.

Italia irredenta (it., "det ännu icke förlossade
Italien") innefattar eg. alla de landsdelar i
Europa, som ha italiensk befolkning, men icke
blifvit förenade med konungariket Italien. I
vidsträckt mening inrymmer detta begrepp alltså
de italienska delarna af Österrike (Syd-Tyrolen,
Görz, Trieste, Istrien och Dalmatien), Schweiz
(kantonen Ticino), Frankrike (Nizza och Corsica)
samt Malta och republiken San Marino. Vanligen
menas emellertid med "Italia irredenta" blott
de italienska länder, som tillhöra arffienden
Österrike. Ofta kallas själfva sträfvan-dena
för dessa provinsers eröfring "Irredenta" och
anhängarna af denna rörelse irredentister. Sitt
uppsving fick denna rörelse 1878, i det att
Berlinkongressens beslut att låta Bosnien
och Hercego-vina besättas af Österrike, utan
att Italien erhöll motsvarande utvidgning,
framkallade hos en bety^ dande del af det
italienska folket och främst hos det radikala
partiet ett starkt missnöje. Med Menotti
Garibaldi som ledare bildades i Kom 21 juli
1878 irredentisternas parti, hvilket under de
närmaste åren utvecklade en febril verksamhet
och t. o. m. efter den gamle Garibaldis metod
sökte organisera friskaror, som på egen hand
skulle "befria Italia irredenta". Till slut
måste italienska regeringen inskrida och
afstyra de mot Österrike mest hotande och
förolämpande yttringarna af irredentisternas
verksamhet, och det så mycket mer som tanken på
närmare anslutning till Tyskland och Österrike
började blifva en af Italiens lifsfrågor. Sedan
trippelalliansen tillkom, har helt naturligt
irredentisternas agitation riktat sig jämväl
mot denna. Pressen och parlamentet ha varit de
egentliga fälten för deras verksamhet; deras utåt
kanske mest framträdande man som publicist och
parlamentariker var länge Imbriani. Som särskildt
parti existerar irredentis-men numera knappast
i Italiens politik; själfva rörelsen är däremot
allt fortfarande kraftig, men nil mera klok och
besinningsfull i sitt framträdande. Dess mål
synes nu visserligen vara mera fjärran än på
långliga tider; dess verksamhet har emellertid
betydande resultat att uppvisa. Hela den starka
väckelsen af italienskt nationalmcdvetande i
Österrikes it?–

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:15:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free