Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Italienska språket - Italienska viner - Italiensk sköld, her. Se Sköld - Italienskt bokhålleri. Se Bokföring - Italiensk trädgårdsstil. Se Trädgårdskonsten - Italiensk vass, bot. Se Arundo - Italikos, Mikael - Italisk, som hör till Italiens forntid - Italiska folk. - Italiska folk 1. I vidsträcktere bemärkelse - Italiska folk 2. De italiska folken i egentlig bemärkelse - Italiska språk. Se Italiens fornspråk - Itamar, Arons 4:e son - Itambé. Se Itacolumbi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Italienska viner-Itambé
1104
ingå värdefulla uppsatser, som
orientera i studiet af Italiens språk och
litteratur. "Archivio glotto-logico italiano"
(organ för dialektforskning, sedan 1872
utg. af Ascoli, efter dennes död, 1907, af
C. Salvioni). - Grammatiker: W. Meyer-Lubke,
"Italienische grammatik’’ (1890; i reviderad
italiensk redaktion 1901, ingen syntax),
H. Vockeradt, "Grammatik der italienischen
sprache" (1878, mycket fullständig),
E. Foraaciari, "Sintassi italiana dell’uso
moderno" (1884), Sabersky och Sacerdote,
"Brieflicher sprach- und sprechunterricht fur das
selbststudium der italienischen sprache. Methode
Toussaint-Langenscheidt" (1906), G. Malagoli,
"Teorica e pratica dell’accento tonico nelle
parole italiane" (1899), Er. Nyrop, "Kortfattet
italiensk grammatik" (1903). Lexikaliska
arbeten. Stort anlagda: "Vocabolario degli
Accademici della Crusca" (se Akademi), Tommaséo
och Bellini, "Dizionario della lingua italiana"
(8 vol., 1856 -79); medelstora: Petrocchi,
"Dizionario univer-sale della lingua italiana"
(2 vol., 1891), Eigutini och Bulle, "Neues
italienisch-deutsches und deutsch-italienisches
wörterbuch" (2 vol., 1900); litet format:
0. Hecker, "Italienisch-deutsches und
deutsch-italienisches wörterbuch" (2
vol., 1905), Sacerdote, "Langenscheidts
taschenwörterbucher" (I. Italie-nisch-deutsch,
II. Deutsch-italienisch, 1905), C. A. Fahlstedt,
"Italiensk-svensk ordbok" (1904, mycket
fullständigare än de båda föregående). P- A. G.
Italienska viner. Vinodlingen är urgammal i
Italien, dit vinrankan enligt Plinius infördes
från de grekiska öarna före Korns grundläggning;
men det var först sedan romarna eröfrat Grekland,
som konsten att bibringa vinbergen högre
grad af kultur och att framställa ädla viner
blef införd på italienska halfön, Falerner-,
csecubiskt och massiskt vin producerades i början
af vår tideräkning i Kampanien och voro högt
uppskattade märken, likaså det ma-mertinska
vinet från Sicilien (Messina); dessa viners
framställning och karaktär liknade de gamla
grekiska (se Grekiska viner). Under medeltiden
åt-njöto de italienska vinerna högt anseende
i Europa, men i våra dagar är förhållandet
annorlunda. Vinodlingen och vinberedningen
ha gått tillbaka, och det ordinära italienska
vinet är med få undantag kärft och surt samt
föga hållbart. Några finare märken äro dock
allmännare bekanta, såsom det ljusa asti
och kraftiga röda barolo från Piemont, det
söta Vino-santo från Gardasjöns stränder, det
röda chianti-vinet från Toscana, det mörkröda
dessertvinet Lacrima Christi, hvars drufvor växa
på sluttningarna af Vesuvius, och Montefiascone
(jfr Est est est och M u sk a t). På Sicilien
odias vin i stor utsträckning; det mest bekanta
är den torra sherry-liknande marsälan, som
exporteras från trakten af staden Marsala.
G. H-r.
Italiensk sköld, her. Se Sköld.
Italienskt bokhålleri. Se Bokföring.
Italiensk trädgårdsstil. Se Trädgårdskonsten.
Italiensk vass, löt. Se A r u n d o.
ltaliko;s (grek. Michaél M italikofs), Mikael,
biskop i Filippopel, bysantinsk filosof
och retor, lefde under förra delen af 12:e
årh. (d. omkr. 1160). Litterära och filosofiska
essayer samt bref utgöra hans kvarlåtenskap som
författare; i dessa visar han sig vara en man
med djup bildning och mycken
talang som skriftställare. T. o. m. den i
bysantinsk tid så sällsynta humorn är honom
icke alldeles främmande; i stil och tankeskärpa
höjer han sig betydligt öfver tidens många
medelmåttor. Som filosofisk och retorisk lärare
åtnjöt han mycken aktning och betraktades af
samtiden som en andre Platon. Många af hans
skrifter äro ännu outgifna. V. Lm.
Itälisk, som hör till Italiens forntid,
t. ex. italiska folk, språk/gudomligheter,
mynt o. d., i möts. till italiensk, som härrör
från eller tillhör Italien i dess medeltid och
nyare tid. H. A.*
Italiska folk. 1. I vidsträcktare bemärkelse
användes denna beteckning, ehuru mera sällan,
om alla de till ras och språk olika folk, som i
forntiden bebodde det nuv. Italien. Till italiska
folk i denna mening hörde i öfre Italien:
i v. l i g u r e r n a af oviss härkomst, i
ö. de äfven till den indoeuro-peiska stammen
(illyrerna?) hörande veneterna samt mellan dessa
de sannolikt omkr. 400 f. Kr. från n. invandrade
keltiske gallerna, på bägge sidor om mellersta
Po; på den egentliga halfön: etruskerna,
grekiska stammar och kolonier i s. (Ehegion,
Taras m. fl.), japygerna 1. messapierna och
de italiska folken i inskränkt bemärkelse
1. italerna (se 2). Till japygerna, som bodde i
Apulien och Kalabrien, hörde messapierna, måhända
af illyrisk härkomst, senare helleniserade af de
grekiske kolonisterna. - 2. De italiska folken
i egentlig bemärkelse 1. italerna bildade en af
hufvudgrenaraa af den indoeuropeiska stammen (se
d. o.) och anses i förhistorisk tid ha norrifrån
invandrat i Italien. Man skiljer mellan två
hufvud-stammar, den större, umbrisk-sabelliska,
och den mindre, latinska. Umbrerna bodde mellan
öfre Tiber och Adriatiska hafvet, på båda sidor
om mellersta Apenninerna. Till de sabelliska
folken hörde främst samniterna i mellersta
Italien (Sam-nium, Kampanien, Lukanien);
deras språk benämnes vanligen oskiska efter
de förut i Kampanien bosatte, af samniterna
underkufvade o p i k e r n a (lat. opsci,
osci), till hvilka ausonerna (lat. aurunci)
vid kusten i n. hörde. Sabelliska stammar voro
vidare sabinerna i midten af Italien, berglandet
n. ö. om Eom; vidare längs Adriatiska hafvet p
i c e n-t e r (s. och ö. om umbrerna), vestiner,
marru-c i n e r och frentaner (närmast Apulien);
ini landet, s. ö. om sabinerna, bodde peligner
och m a r s e r. Grannar till latinerna voro
a e q u e r, herniker och volsker, som tidigt
förlorade sin nationella själfständighet. -
Omslutna af etruskerna och sabelliska folk,
bebodde latinerna området Latium s. om Tibers
nedre lopp med albanerbergen som medelpunkt
(se Alba l o n g a). Bland de latinska
samhällena vann Kom (se d. o.) tidigt en
ledande ställning, och romarna blefvo efter
hand herrar öfver alla öfriga stammar och folk
i Italien. Se vidare Italiens fornspråk. Litt.:
H. Nissen, "Italische landeskunde" (1883 -1902).
H.Sgn.
Italiska språk. Se Italiens fornspråk.
Itamar, Arons 4:e son (2 Mos. 6: 23),
tjänstgjorde som präst tillsamman med
sina tre bröder (2 Mos. 28: 1), men sedan
de två äldste bröderna (Nadab och Abihu)
dödats (3 Mos. 10), voro han och brodern
Eleasar faderns hjälp (4 Mos. 3:4).
E. S-e.
Itambé. Se Itacolumi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
