- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1107-1108

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ithaka, ö i Joniska öarna, väster om Grekland - Ithome, berg i Grekland - Ithomiinae, zool. Se Nymphalidae - Ithyphallicus, grek. metr. trefotad trokeisk vers - Itil, tatarernas namn på Volga - Itinerarium, lat. - Itinerarium 1. Färdbok, vägvisare på resor - Itinerarium 2. Inom katolska liturgin en bön - Itio in partes, lat. - Ito, Hirobumi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1107

Ithome-Ito

1108

forskare (däribland Schliemann) gjorda försöken
att återfinna lämningarna af Odysseus’ palats
och öfriga i Odysséen skildrade lokaliteter äro
att betrakta såsom förfelade. Äfven senast af
Vollgraff (1904) utförda gräfningar ha ej gifvit
något utslag. Dörp-feld har sökt göra troligt,
att det homeriska I. bör sökas på den längre
mot n. belägna ön Levkas. Många anse, att de
homeriska sångernas författare saknat närmare
kännedom om västra Greklands kusttrakter och öar
och att hans I. är blott en fantasibild. I den
historiska forntiden låg hufvudorten på öns norra
del, nedanför berget Oxoi, där man ännu finner
fornlämningar från olika tidsåldrar. Äfven på
den bergås (nu Aetö), som fyller det ofvannämnda
näset, finnas ruiner af ett gammalt fäste. Den
nuv. hufvudorten ligger på öns södra del, vid
Moloviken, som där bildar en äfven för större
skepp tillgänglig hamn, efter hvilken den lilla
staden erhållit namnet V a t h y (djup). Det
hufvudsakliga näringsfånget är sjöfart och
fiske, äfven korall- och svampfiske, ön är
f. ö., ehuru föga bördig på säd, väl egnad
för odling af vin, korinter och olja. Den
bildar med några närliggande små öar egen
förvaltningskrets, eparki, inom nomarkien Levkas,
som 1907 hade 11,715 inv. Litt.: Schliemann,
"Ithaka, der Pelo-ponnes und Tröja" (1869),
Warsberg, "Ithaka" (1887), Vollgraff, "Fouilles
d’Ithaque" (i "Bulletin de correspondance
Hellénique", 1905), och Dörp-feld, "Zwei
aufsätze tiber das homerische Ithaka" (1905).
A. M. A.

Ithome (grek. 3Ifta>[xr), nygr. äfven
Vurkano), ett vid pass 800 m. högt berg i
det grekiska landskapet Messenien. På doss
spets låg fordom ett åt Zeus Itho-matas,
Messeniens skyddsgud, helgadt tempel. Den
af väldiga murar omgifna bergplatån
tjänade tillika som landets hufvudfästning,
hvilken under det första messeniska kriget
(743-724 f. Kr.) i tio års tid försvarades af
messenierna under Aristodemos, men slutligen
eröfrades och förstördes af spartanerna. Snart
iståndsattes dock fästningsverken ånyo, och
I. tjänade sedermera som akropolis (borg)
för den af Epameinondas (370 f. Kr.) på
bergets södra sluttning anlagda hufvudstaden
Messene. Det var städse en af de strategiskt
viktigaste punkterna på Pelopon-nesos.
A. M. A.

Ithomiinae, zool. SeNymphalidse.

Ithyphallicus (af grek. ithyfs, upprättstående,
och fallofs, manslem), grek. metr., trefotad
trokeisk vers, använd i festsånger till Dionysos’
ära.

Itil, tatarernas namn på Volga.

Itinerärium, lat. (af iter, gen. iti’neris,
resa). 1. Färdbok, vägvisare på resor. Sådana
resehandböcker voro i bruk hos de gamle
romarna och innehöllo antingen endast en
förteckning på stationerna och rastställena
mellan två hufvudorter äfvensom deras inbördes
af stånd (it. adnotatum i. scriptum) eller
kartografiska framställningar, ett slags land-
eller världspostkartor (itineraria picta). Till
det förra slaget höra de två s. k. Itineraria
Antonini (i sin nuv. bearbetning från början af
4:e årh.), näml. 7. pro-vinciarum, upptagande
färdvägar genom de romerska provinserna i
Europa, Asien och Afrika, och 7. maritimum,
med anvisningar om de mest befarna kust- och
sjövägar; 7. hierosolymitanum, författadt 333
af en kristen till bruk för dem, som reste från
Burdigala (Bordeaux) till Jerusalem (utg. af
Geyer 1898); 7. Alexandri, en kort skildring
af Alexander

den stores tåg till Persien, affattadt till
bruk för kej-sar Konstantin vid hans fälttåg
mot Persien (utg. af D. Volkmann 1871). - Af
itineraria picta finnes endast en i behäll,
den s. k. Tabwla peutingeriana (i Wien), som
går tillbaka till ett original från 3:e eller
4:e årh. - 2. Inom katolska liturgien en bön,
som det åligger präster att förrätta på resor.

Itio in pa’rtes [i’tsiå], lat., eg. ett gående
åt skilda håll; omröstning, som sker så, att
olika meningsflockar gå åt skilda håll; vid
den gamla tyska riksdagen i Regensburg särskild
omröstning för katoliker och för protestanter
rörande religionssaker.

Ito, Hirobumi (det officiella namnet, enligt
gammaljapansk sed antaget vid inträdet i
kejsarens tjänst i st. f. tidigare enskilda
namn), furste, Japans ledande statsman i våra
dagar, i synnerhet fr. 1883, f. 1841 i Hagi som
samurai (adlig vasall) under daimyoätten Mori
af Choshu (1. Nagato, i västra Japan). Hans
släktnamn var ursprungligen H a y a s h i,
hans personnamn R i s u k e som barn, Shunsuke
som fullvuxen. Han upptogs jämte sin fader,
hvars ende son han var, genom adoption i ätten
Ito. Sin första uppfostran fick han i en skola,
som grundlades och leddes af Yoshida Torajiro,
en af den japanska reformrörelsens tidigare
målsmän. Vid 16 års ålder trädde han i tjänst
hos en af furstendömets inflytelserikaste
stormän, Kuruhara, som jämte sin f rände
Kido väsentligen bestämde dess politik vid
den af-görande krisens utbrott. I. tillhörde
sålunda i sin ungdom en krets af adelsmän, som
i detta af ålder mot Tokugawa-regeringen i Yedo
oppositionella landskap sträfvade att af var
j a det hotande västerländska främlingsväldet
genom den kejserliga maktens återupprättande med
stöd af militära och politiska hjälpmedel efter
europeiska mönster. Under de pågående häftiga
partistriderna lyckades han 1863, trots det ännu
gällande förbudet mot utrikes resor, med sin
närmaste länsherres goda minne och med biträde
af en engelsk köpmansfirma i Naga-saki smyga sig
ombord på ett dess fartyg och efter ankomsten
till London förvärfva lifligare och djupare
intryck af Europas makt och bildning. Men redan
året därpå, när en konflikt utbrutit emellan hans
daimyo och de främmande makterna, återvände han
till Japan och sökte på diplomaternas anmodan,
ehuru förgäfves, afråda från de våldsåtgärder,
som ledde till det förödmjukande nederlaget
vid Shimonoseki (1864). Sedermera ombetroddes
han med flera viktiga underhandlingsvärf i
de olika partiernas inbördes förvecklingar,
och att han tillvunnit sig de ledande männens
förtroende särskildt på grund af sin bekantskap
med västerländska förhållanden, framgår däraf,
att han omedelbart efter statshvälfningen

1868 med hög offentlig rang tjänstgjorde som
tolk vid de främmande sändebudens första audiens
hos kejsaren och utnämndes till guvernör i den
för främlingarnas handel öppnade hamnstaden
Hyogo-Kobe,

1869 kallades till Tokyo som närmaste
biträde åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:48:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbl/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free