- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 12. Hyperemi - Johan /
1171-1172

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaguaren, zool. - Jagut, (Jaqut). Se Jakut - Jah, Jahu. Jfr Jehova - Jahan, härskare i Indien - Jahangir (Djahangir, Djihangir, Dschihangir), härskare i Indien - Jahaveh. Se Jehova - Jahn, Friedrich Ludwig - Jahn - Jahn 1. Fredinand Heinrich J

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryggradsdjur, sköldpaddor, alligatorer
och andra kräldjur samt fisk. Genom högst
ansenlig styrka, väl utvecklade sinnen och
förslagenhet blir den ett högeligen farligt
skadedjur. I boskapshjordarna anställer den stor
förödelse och angriper äfven människor. För
sin stora skadlighet förföljes den ifrigt
och på flerahanda sätt. Två till fyra ungar
födas åt gången. I zoologiska trädgårdar
trifves den väl och har fortplantat sig
t. o. m. i ambulatoriska menagerier.

C. R. S. (L–e.)

Ja’gut, mindre god form för Jaqut. Se Jakut.

Jah, Jahu, förkortade former af Jahveh,
Jahaveh l. Jehovah, namn på Gud, hvilka
förekomma i en mängd gammaltestamentliga
personnamn, t. ex. Jesajah och Jesajahu,
Ussijah och Ussijahu ("Esaias" och "Ussia"). Jah
förekommer någon gång själfständigt, t. ex. i
lof-formeln hallelu-jah, "lofsjungen Gud!"
Dessa förkortade former tillhöra antagligen det
äldsta språket. Jfr Jehovah.

J. P.

Jahán, härskare öfver Stora Moguls rike i Indien,
1628–58, d. 1666, befann sig vid sin fader
Jahángirs död (1627) i Deccan i öppet uppror,
erkändes som kejsare 1628 och lät döda flera
med honom om tronen täflande släktingar. Han
förlorade 1653 till perserna prov. Kandahar,
men eröfrade 1636 riket Ahmednagar i Deccan
och tilltvang sig tribut af Bijápur och
Golconda. Från 1637 oroades hans välde genom
våldsamma marattuppror. J. förde ett prunkande
hoflif, skildradt bl. a. af den franske
juveleraren Tavernier, och lät uppföra en
mängd härliga praktbyggnader, såsom mausoleet
Táj Mahál och moskén Moti Masjid i Agra samt
"stora moskén" (Jama Masjid) i Delhi. Han
afsattes 1658 af sin son Aurangzib och tillbragte
sina sista år som statsfånge i Agras citadell.

V. S–g.

Jahángir (Djahangir, Djihangir, Dschihangir),
härskare öfver Stora Moguls rike i Indien,
d. 1627, hette eg. Salim, men antog, då
han 1605 efterträdde sin fader Akbar, namnet
J. ("världens eröfrare"). Han förde flera
fälttåg i södra Indien, utan att göra några
större eröfringar. Han hyllade i sin ungdom
Akbars eklektiska nya statsreligion, men iakttog
som kejsare islams yttre sedvänjor; dock var han
starkt begifven på dryckenskap. J. och hans hof
skildras lifligt af sir Thomas Roe, hvilken 1615
som engelsk ambassadör besökte hans hufvudstad Agra.

V. S–g.

Jahaveh. Se Jehova.

Jahn, Friedrich Ludwig, stiftare af det tyska
turnväsendet (der Turnvater), f. 11 aug. 1778 i
byn Lanz, i preussiska prov. Brandenburg, d. 15
okt. 1852 i Freiburg an der Unstrut. Redan som
student i Halle utgaf han pseudonymt skriften
Ueber die beförderung des patriotismus im Deutschen reiche. Allen preussen gewidmet von O. C. C. Höpffner (1800).
Språkstudier gåfvo därefter anledning till arbetet
Bereicherung des hochdeutschen sprachschatzes, versucht im gebiete der sinnverwandtschaft (1806).
Men icke endast med pennan ville J. verka i sitt
fosterlands tjänst. Samma dag som preussiska hären
led de afgörande nederlagen vid Jena och Auerstädt
(14 okt. 1806), stötte J. till densamma, men fick
sålunda endast deltaga i den sprängda härens
förödmjukande flykt. Under de närmast följande
åren utarbetade han sitt klassiska verk
Deutsches volksthum (1810).
1810 erhöll han

två lärarbefattningar i Berlin och grundade
vid denna stad, på Hasenheide (där hans
bildstod, af Encke, restes 1872), 1811
Tysklands första turnanstalt, lifligt
öfvertygad om, att ungdomens härdande
och utbildning genom kroppsöfningar vore
ett kraftigt medel till tyska nationens
återupprättelse och sammanslutning. 1813,
innan ännu det k. uppropet till fransmännens
fördrifvande utfärdats, slöt han sig till
illustration placeholder

Lützows friskara, hvilken han därefter som
officer tillhörde, tills den efter den första
Parisfreden upplöstes (1814). Återkommen till
Berlin, fortsatte han med statsunderstöd sitt
arbete på turnväsendets utveckling och utgaf
i förening med sin lärjunge E. Eiselen
Die deutsche turnkunst (1816).
Då emellertid hans verksamhet föreföll den
inträdande politiska reaktionen alltmera misstänkt
(Kotzebue mördades 1819 af turnaren Sand),
sattes J. 1819 i fängsligt förvar och återfick
först 1825 friheten, hvarvid det dock förbjöds
honom att vistas inom en omkrets af 10 mil från
Berlin och för öfrigt i stad, där det fanns
universitet eller gymnasium. I sin ofrivilliga
tillbakadragenhet lät han under den följande tiden
höra af sig endast genom ett par skrifter, såsom
Merke zum deutschen volksthum (1833),
och genom de själfbiografiska meddelanden, som
utgåfvos under titel:
Denknisse eines deutschen oder fahrten des alten im bart (1835).
Efter Fredrik Vilhelm IV:s tronbestigning (1840)
fritogs J. fullständigt från polisuppsikt. 1848
invaldes han i tyska nationalförsamlingen, men
det visade sig snart, att den nya tiden skenat
förbi den gamle patrioten, och såsom en af de
mest konservative i församlingen förlorade han
hastigt största delen af sin forna popularitet.
Utom ofvan nämnda skrifter af J. märkas
Runenblätter (1814),
Neue runenblätter (1828) och
Selbstvertheidigung (1863).
Om hans betydelse för det tyska enhetsverket
vittnar förbundsdagskommissionens af 1819
uttalande, att han var "den, som först framkommit
med den högst farliga läran om Tysklands enhet".
Den 1863 grundade pensionskassan för turnlärare och
deras efterlefvande bär namnet Jahn-stiftung.
Flera minnesstenar äro egnade J. på olika orter,
och öfver hans graf i Freiburg byggdes 1903 ett
Jahnmuseum. J:s samlade Werke utgåfvos
af Euler i 2 bd 1883–87 (i urval af Hoffmeister 1890).
Se biogr. af Pröhle (1855; ny bearb. af Euler 1881).

Jahn. 1. Ferdinand Heinrich J., dansk
krigshistoriker, f. 1789 i Holstein, d. 1828,
blef 1805 fänrik och 1820 kapten samt höll från
1823 i Köpenhamn krigshistoriska föreläsningar
för officerare. Endast spridda afdelningar af en
utförlig dansk krigshistoria, hvarpå J. arbetade,
hann han fullborda:
Grundtræk til Christian IV:s krigshistorie (1820–22) och
Almindelig udsigt över Nordens, især Danmarks, krigsvæsen i middelalderen (1825).
Efter hans död utkom
Danmarks politisk-militaire

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:41:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbl/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free