Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janssen, Peter Johann Theodor - Janssen, Abraham - Janssen, Victor Honoré - Janssens, C. van. Se Ceulen - Jansson, Jan. Se Livijn, K. J. - Jansson, Maria, kallad Kisa-mor - Jansson, Hans - Jerbo, socken. Se Järbo 2 - Jerbognejs, Jerbogranit. Se Järbogranit - Jerechini, Johannes. Se Johannes Jerechini - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rådhuset i Erfurt 1880-82, två bataljtaflor
i Berlins feldherrnhalle, väggmålningar i
akademien i DÜsseldorf samt i aulan i Marburgs
universitet (1893 -1902). Bland J:s många
mindre oljemålningar märkas Munken Walter Dodde
och bönderna före slaget vid Worringen 1288
(1893) och Vägen till ljuset (1902, båda i
Dusseldorf s galleri) samt goda porträtt
(i Berlins nationalgalleri m. fl. tyska
museer). För sina monumentala bilder använde
J. med förkärlek vaxfärger. Han blef 1877
professor vid akademien i Dusseldorf och 1895
dess direktör. - Hans broder, Karl J., skulptör,
f. 1855 i Dusseldorf, har utfört bl. a. kejsar
Vilhelm I:s ryttarstaty därstädes (1896).
C. 11. N. (G-gN.)
Janssens, Abraham, flandrisk målare,
f. omkr. 1575 i Antwerpen, begrafd 25 jan. 1632,
blef 1585 lärjunge hos Hans Snellmck och
tillhörde den äldre flandriska skola, som
under Martin de Vos och Otto Venius höll
fast vid de italienska traditioner, hvilka
med Mabuse blifvit införda i den flandriska
målarskolan. Han vann äfven framgång på denna
bana; 1601 blef han medlem af S. Lukas’ gille och
1606- 07 var han detta gilles ordf. Då Kubens
hemkom till Antwerpen 1608 och där verkade
en fullständig omsvängning i den flandriska
skolans konst från den slafviska härmningen af
främmande mönster till en frisk och omedelbar
uppfattning af naturen, blef J. dennes bittre
motståndare och lät ej påverka sig af den nya
tidens anda. Det torde dock höra till sagans
område, att J. utmanat Eubens till en formlig
tan1 an. Han behöll sitt gamla anseende på den
gamla grunden, nämligen korrekthet och städad
form i motsats mot inspiration och glödande
färg, och dog i goda omständigheter. Af hans
arbeten må nämnas Heliga familjen och Herdarnas
tillbedjan (bägge i Antwer-pens museum), Pomona
och Meleager (i Berlin) samt på flera ställen
allegoriska målningar, såsom i Bruxelles Tro och
Hopp upprätthålla Ålderdomen emot Tidens mödor.
C. R. N.*
Janssens, Victor Honoré, flandrisk målare,
f. 1664 i Bruxelles, d. där 1739, studerade i
7 år under Volders. Hertigen af Holstein hade
honom under 4 år i sin närhet som sin målare och
bekostade för honom en resa till Italien. Där
arbetade han länge tillsammans med Pieter
Molyn d. y., kallad Tempesta, och vardt i sin
konst en fullständig italienare. Efter fem års
frånvaro kom han tillbaka till Bruxelles, där
han utom smärre genreartade taflor, hvilka
vunnit erkännande, utförde äfven större
arbeten för palats och kyrkor. 1718 reste
han till Wien och utnämndes till kejsarens
målare. Hans mindre taflor äro mera värderade
än de stora religiösa bilderna. Sveriges
Nationalmuseum eger ett arbete af hans hand:
Mose framkallar med sin staf vatten ur klippan.
C. K. N.*
Janssens, C. van. Se Ceulen.
Jansson, Jan. Se Livijn, K. J.
Jansson, Maria, kallad Kisa-mor, lycklig
utöfvarinna af läkarkonsten, f. 6 juni 1791
i Kvarntorps by, Hardemo socken af Örebro
län, d. 27 febr. 1842 på Katrineberg, Horns
socken. Hennes fader, som var bonde, söktes
mycket af ortens befolkning för sin förmåga att
bota sjukdomar; dess lättare kunde dotterns
liknande fallenhet redan tidigt bringas till
utbildning och vidsträckt användning. Efter
faderns önskan gifte hon sig med en ung
hemmansegare, Anders Olsson. Men äktenskapet blef
olyckligt; och då hon hösten 1813 för ett sjukdomsfall
nedkallats till egendomen Åby i Horns församling
af Östergötlands län samt man där med tacksamhet
fäst sig vid henne, antog hon två fröknar
Hellveghs inbjudning att, skild från sin man
och från hemorten, stanna å deras egendom
Flytthem i nämnda församling. Från våren 1814
mottog hon där patienter, så långt utrymmet
tillät. Ofta nog voro dessa sjuklingar långväga
ifrån och ur de högsta samhällskretsar. Hennes
operationer voro icke sällan fasansfullt
smärtsamma; medicinen - vanligen enkel och
bestående af växtdroger - förskrefs från det
på 20 km. af-stånd liggande Kisa. Sistnämnda
förhållande - eller måhända snarare den
omständigheten, att Kisa gästgifvargård för de
flesta anländande patienter var den sista de
hade att passera före framkomsten till Horn –
gaf upphof till benämningen "Kisa-mor". Ett
offentligt erkännande af sin förmåga erhöll
"Kisa-mor" 1825, då hon vid ett besök i Stockholm
fick Sundhetskollegiets på föregången pröfning
grundade, öppna tillåtelse att fortsätta med sin
verksamhet. Våren 1829 skänkte henne de båda
ofvannämnda välgörarinnorna dispositionsrätt
till lägenheten Katrineberg invid Horns
kyrka, och i denna lägenhet å 6 rum samt i
det närbelägna fattighusets öfre våning mottog
hon därefter dem, som sökte hennes hjälp. Hon
efterlämnade en ganska betydlig förmögenhet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
